Visar inlägg med etikett Fredagsmys. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Fredagsmys. Visa alla inlägg

tisdag, november 05, 2013

"Vit väst bärs med damer närvarande (=fest)"

Rubriken är från en en vett & etikett sida på nätet. Jag tyckte om parentesen - när damer är närvarande är det fest!



I fredags klädde vi upp oss till tänder och tår och gick på fest. Vi kände oss verkligt fina, sådär som stjärnorna säkert känner sig när de går röda mattan till Oscarsutdelningen - som en XL version av Brangelina :-)
För mig som ofta stoppar ner plånboken och mobilen i en jackficka och rusar iväg kändes det absolut lyxigt att gå omkring i svepande långkjol (som man Askungelikt måste lyfta för att kunna gå i trappor) och med en liten aftonväska i silver i handen. Så liten att allt som rymdes i den var ett läppstift. Stort sett.

På söndagsmorgonen hämtade mannen  min frukost till sängen. Nej, vi festade inte från fredag kväll och genom hela lördagen, men på lördagen hände inte så mycket...vi hade mysdag. Vi var ut bara när vi for till gravgården för att tända ljus. Det gjorde vi när mörkret fallit och låg som en tjock varm filt över gravarna som låg bäddade i fladdrande ljussken, saknad och kärlek.


På söndagskvällen tappade mannen upp ett aromatiskt bad åt mig. Jag släntrade dit med vinet jag hade kvar efter älgsteksmiddagen han tillrett, tände ljus och la på Vaya Con Dios CD:n.



Man skulle kunna tro att vi firade något extra på söndagen, men det gjorde vi inte. Det var en helt vanlig söndag. Och mannen är på många sätt en helt vanlig man - men speciell på det sättet att han allt sedan han omslöt mig i sitt hjärta har fortsatt att göra små och stora saker av kärlek till mig.

Eller också kom han ihåg att det på fredagen var 20 år sedan han friade och vi förlovade oss. Det gjorde inte jag...



fredag, december 14, 2012

Julsnaps

Jaa, mycket kan jag inte redovisa för i dessa julförberedande tider...
Jag hämtade alla mina fem stora pafflådor med julpynt, gick igenom och ratade största delen av innehållet, satte fram lite "nästomtar" och massor av stjärnor och belysning och packade resten tillbaka i lådor och förde bort. 

På den mentala "att-göra" listan bockar jag av flera saker med "kommer ine att göra" än med "har gjort". Och det är ok det med. Jag känner så starkt att jag inte skall stressa. Att jag skall må bra med läget som det är. Och när jag inte själv och vårt hem inte är överlarmad med jul, tycker jag mig lägga märke till mera vackert runt omkring mig. Hur magiskt ljuset från elslingor blir på bollbuskar täckta av nysnö och sådana saker.

En sak har jag gjort dock. Julsnaps. Det är i och för sig ett lite märkligt val, eftersom mannen har lärt mig att snaps egentligen bedövar smaklökarna så man går miste om en del av matens goda smak. Och för att doften av stjärn-anis för alltid är länkat med minne från min vistelse på Pink Palace på Korfu när jag och min amerikanska väninna tågluffade. Det var på den tiden när det inte fanns så mycket restriktioner och kvällarna på nattklubben kröntes av att de slog sönder tallrikar i huvudet på gästerna, som sedan fick ouzo som belöning...aj, jag gillar inte anis, nej - men de är så otroligt vackra som torkade kryddor.


En visit på den fina bloggen Kråks stuga inspirerade mig att göra detta. Innan man rör på flaskan (vilket man ju måste om man skall hälla upp), är färgen helt otrolig. Mörkt kanelfärgad längst ner för att sedan ljusna uppåt.  Jag har använt lite av snapsen till att krydda glögg och det blev jättegott (om man bortser från anisdoften då alltså).








De vackra snapsglasen är en gåva av min syster. De är handblåsta i Åboland, världens vackraste skärgård ;-).

Nu skall jag samla ihop entusiasm för att gå på firmans julfest.
Önskar er alla en fin stresslös fredag!

Ann-Mari

fredag, november 23, 2012

Your hot and your cold...

Nej, detta inlägg skall inte handla om klimakteriet, jag hade en släng av det i somras men sedan vann tydligen min mentala ålder över min fysiska, för övergångsåldern gick i regression.

Jag får mer och mer artrosvärk, nu har det spridit sig till fingrarna. Jag svär när jag tänker på det - jag skall ju göra så mycket hantverk ännu, och skrev nyss om hur viktiga händerna är för mig i ett Real Life inlägg.
Eftersom jag undviker att ta mediciner googlade jag alternativ vård och huskonster. Här blev jag igen påmind om att min mentala och min fysiska ålder är i obalans. Det stod att artros oftast drabbar kvinnor i 45- 50 års åldern. Varför får jag det då?, var min spontana tanke. Sedan måste jag med gnisslande tänder påpeka för divan inom mig att jag om väldigt snart blir 48...Flera frågor, frun?

Vinterbad har jag ju hållit på med ett par år och det är ju bra för så mycket. Det kan ta bort värk och lindra ledbesvär och så hålls man allmänt friskare. Det pågår även diskussioner om det kan lindra artros - det är inte bekräftat, men sämre blir det väl i alla fall inte...
Vinterbadet förbättrar avsevärt min blodcirkulation  Jag fryser sällan numera och så har jag varma händer och fötter. Du milde vad jag utsatte mannen för tidigare! Han kunde ligga och ha det varmt och skönt under täcket och så kom jag och började gnida mina iskalla fötter mot hans. Det finns ingenting som är kallare än kalla fötter! Jag inser det nu när yngsta dottern  gnider sina kalla fötter mot mig när vi sitter fotskavs i soffan...brrr

Nu har jag börjat chilla i infraröd bastu ett par gånger i veckan efter att min danslärare rekommenderade det. Infraröd bastu har samma positiva verkningar som vaksimmande: man skall hållas frisk och det kan ta bort all möjlig värk och rena kroppen från gifter.Efter en månad borde man se resultat.

Det finns även "bonusverkningar" av dessa hot & cold behandlingar. Infraröd bastu skall vara bra mot celluliter, hudbesvär och dessutom bränna kalorier. Vinterbad är bra mot torr hud och bränner också kalorier. Så blir jag inte av med värken, blir jag kanske åtminstone av med den kliande vinterhuden på smalbenen, appelsinhuden och bränner utan ansträngning alla chipskalorier!



Det är fredag. Ikväll skall vi till våra vänner och äta, så förutom inre värme av glögg och god mat får jag också en dos av vänskapsvärme. Imorgon åker vi till Lappfjärd på kyrkokonsert med Florakören, Brahedjäknarna och Akademiska orkestern. Mannens dotter Malin sjunger första sopran i Florakören och det kommer att värma hjärtat att få höra det. Mycket mys alltså...

Håll er varma och njut av fredagskvällen, vänner

Ann-Mari

onsdag, juni 20, 2012

Real Life: Sommarlov

Onsdag. Dags att begrunda det verkliga livet med Yohanna igen, och denna gång sommarlov. Frågorna hon vill att vi skall orera om är: Vad är sommarlov och hur känner du inför det? Har du prestationsångest?

Ibland känns det som om sommarlovet är den tid när man skall tanka upp med så mycket roligt och ändå så mycket vila att man orkar med resten av årets rutiner och vardag. För mig har det skett en skiftning de senaste åren. Nu har jag äntligen insett att semester betyder lov från arbetet. Att jag inte behöver vara tillgänglig 24/7, och det är jag inte heller. Detta var inte helt automatsikt för mig, och det krävde faktiskt träning. Läste ett råd om att vara i nuet. Att bokstavligen tänka var man är; "jaha, så ligger jag här i den varma poolen i det här mysiga badhotellet...och där simmar mina tjejer...och mannen masserar ryggen under vattenstrålen...mmm", så att man inte ger sig en chans att börja grubbla på annat. Men för att inte sommarlovet skall få för stora proportioner, behöver man nog njuta av nuet innan lovet också, istället för att drömma bort den tiden i väntan på "det stora".

En annan förändring är att vi nu också semestrar utan barnen, och att jag slipper det dåliga samvetet jag hade när de var mindre och ensamma hemma hela dagarna när skolan slutat men semestrarna inte börjat. 

Jag ser fram emot ledigheten, men det är inte ständigt i fokus. Så fort vårsolen börjar skina börjar folk fråga varandra när de har semester och vad de skall göra, och jag tycker att detta redan bygger upp sådana förväntningar på lovet. Jag tycker illa om att bli besviken, därför gör jag mig inte så stora förväntningar.Jag räknar inte dagar, knappt veckor, till semestern. 
Om vi skall resa på lovet stressar jag innan, sedan kan jag ta det rätt lugnt. Nu cirkulerar alla listor jag skall göra i huvudet på mig, och det är nästan så att jag börjar skriva en lista på alla listor jag skall skriva. 
När barnen var mindre skulle de alltid skriva en uppsats om sitt sommarlov när höstterminen började. Smartast är att tajma sommarlovets höjdpunkt till just innan skolan börjar, då kommer ungarna bra ihåg det :)


 Sist vill Yohanna att vi skall berätta om våra planer och om vi har några strategier. Strategier hade jag nog mest när barnen var mindre. Jag är inte världens bästa mamma, men det jag vet att jag är bra på är att sysselsätta. Aktivitetspåsar på bilresor, lekar på gårdsfester, små utflykter och sånt. Och så är jag bra på att planera, ta reda på saker och ta i beaktande allas önskemål och intressen.

Eftersom mina tjejer alltid varit mycket vakna på bilresor, har dessa ibland gått på tjejernas villkor. Minns att vi lyssnade på Muminsånger non-stop från Nordcap till Karleby en gång. Och i alla "Ma-mama-ma-ma-ma-ma-ma-mama, pa-papa-pa..." skulle alla sjunga med. Det att våra tjejer är så nära i ålder och kommer otroligt bra överens har gjort det ganska lätt för oss att planera loven och göra dem roliga för alla.


Ibland tror man att det är nödvändigt att åka bort för att ha kul på lovet. Som förälder tror man att barnen behöver stimuleras något otroligt mycket. Av den erfarenhet jag har vet jag att det inte är så. Ibland kan det bästa vara en spelkväll hemma, det som man så sällan ger sig tid till.
Jag borde fråga tjejerna för att veta med säkerhet, men jag tror att den sommaren jag och grannfrun hade några utelek-kvällar med barnen, blev det den sommarens höjdpunkt...jag tror att de bästa loven för barnen är när de vuxna kan bjuda på sig själv och vara barnsliga....
...och att de får simma och äta glass!




fredag, juni 01, 2012

Rom: Konsten att sitta

När vi var i Rom besökte vi Spanska trappan. Det är ett märkligt ställe. Vad man gör där är egentligen bara att man utövar den ädla konsten att sitta.
Sitta och titta på människor som tittar på människor som sitter. 
Man borde le ständigt. Folkströmmen var enorm och bara genom att sitta en halv timme hamnade man säkert i tusen japaners fotoalbum.


Jag är ju en trappsittare, så för mig var ju detta att hitta "mitt folk" å att säga. Folk som sitter på trappor.


Det märkliga är fenomenet som uppstått. Att man planerar det in i sitt turistschema, åker buss eller tunnelbana till Spagna - för att sitta. Och fotografera sig sittande. För platsen i sig själv är inte särskilt unik. Vacker med alla blommor och monumental...


...men kanske inte så att det förklarar folkströmmen, som kändes som aldrig sinande.
Ibland gör folk saker bara för att andra gör det. När jag jobbade i informationen på ett kryssningsfartyg, gav vi ut oinlösta hytter efter avgång. Fullbokade avgångar bildades en lång kö framför disken. Många resenärer, speciellt pensionärer, blev nyfikna på vad man kunde få om man köade, och ställde sig i kön. Rädda för att gå miste om något.


Man skall dock inte utöva den ädla konsten att sitta var som helst i Rom. När vi kom ut från St. Peterskyrkan, trötta i benen och törstiga, gjorde vi som många andra hade gjort...satte oss ner på trappan (man gör som andra gör, som sagt). Vi hann bara sträcka ut benen och sucka djupt innan en vakt kom och signalerade till oss alla att stiga upp. På påvens trappa skall man inte slå ner sin bak!

Fontana della Barcaccia vid Piazza Spagna. Jag har gjort bilderna i svart/vitt för det känns som om allt folk som oavsiktligt kommit med på mina bilder blir mera inkognito då :-)
Det är fredag igen, gott folk! Mannen far till Lappland och fiska, vilket vanligtvis betyder att jag är effektivare än vanligt hemma. Men jag skall nog sitta i Amerika-gungan en stund också, och lyssna på musik, dricka ett glas vin och gosa med Nieci-katten.

Ha det fint!

tisdag, januari 31, 2012

Hot & Cold

Veckoslutet var lite som Katy Perrys låt Hot N Cold:

'Cause you're hot then you're cold

You're yes then you're no

You're in then you're out

You're up then you're down

På fredagen var det kallt. Och blåsigt. På kvällen hade vi Raklett middag med våra vänner. Då hade jag så varmt att kinderna hettade. Raklettgrillen i sig är en bra värmekälla, plus att min mysfaktor-barometer är i direkt relation till hur många ljus jag har tända - alltså en hel del.

(Mannen visar inte mittenfingret fast det ser ut så. Efter att han skar av senan till pekfingret och det inte längre går att räta ut, har han börjat peka med långfingret...)

På lördagen var det kallt. Men fint. Jag gjorde en långpromenad med hunden och var ut och fotograferade. Mannen och jag blev på tu man-hand så vi åt pizza och såg på film inbyltade i filtar. Sedan for vi till vänner och...åt pizza...
Vintertid är varma drinkar bara så rätt. Vi har druckit Irish coffe, med äkta grädde. Och varm kakao, med äkta grädde...

På söndagen var det -18 grader kallt. Jag försökte övertyga mannen och morbror P att köldgränsen för vinterbad nog går vid -15...Jag misslyckades. Alltså vinterbadade vi. Som vi brukar på söndagarna.

Det var svinkallt att klä sig i baddräkt och tassa ner i vaken, men efter fem dopp varvat med bastu, hade endorfinerna kapat kontrollen över kroppen och det kändes bara skönt!

Vi gjorde också godaste chokladmoussen hittils! Syndigt gott! Skriver ner receptet (som jag hittade på nätet), ifall någon tar mitt ord för att denna verkligen smörjer smaklökarna.

Mascarpone chokladmousse med di Saronno

6 (stora)portioner

1 paket Mascarponeost (250g)

2 ägg

4 msk socker

1 dl vispgrädde

150 g choklad, 70%

3 msk di Saronno likör

Separera äggulor och vitor. Vispa upp äggvitorna med socker. Blanda ihop mascarponeost och äggulor. Vispa grädden. Smält chokladen över vattenbad. Blanda med mascarponesmeten. Vänd ihop äggvitorna med grädden och mascarponeblandningen. Vänd slutligen in amarettolikören. Häll i glas och ställ i kyl minst 30 minuter.

lördag, januari 28, 2012

Lapptäcket

Lapptäcket av gamla bomulls-skjortor är färdigt. Idag på förmiddagen sken solen, så jag tog kameran och gick ut och kastade lapptäcket i stegen till vårt pilträd, på grannens staket och bara i den orörda snön och fotograferade.

Fördelen med att ha halvvuxna barn är att snön på gården ligger orörd som ett tomt akvarellpapper! Den är liksom vackrast då...

När lapparna var ihopsydda grubblade jag över om jag skulle kvilta med stygn eller sy små rosetter i skärningspunkterna. Mannen föreslog knappar. Det måste jag smälta lite. Ett par timmar senare plockade jag fram farmor Doris knappskrin och började sy i knappar...

Mannen skrattade. "Måste du vänta en stund så att du kan låtsas att idén var din?" Hmpf! Det skulle jag ha kunnat göra, men han hade vittnen på att idén var hans. Och jag kunde inte eliminera vittnena för de är mina egna barn...

Inte så dum idé, eller hur? Undrar ju nog över att en karl skall ha ett öga för dessa detaljer...tycker han skall hålla sig till sina sågar och svarvar i garaget! Och har han någon idé kunde han framföra den psykologiskt och diskret så att jag kan inbilla mig att den är min....

Lördag. Vi har ätit pizza och nu skall vi se på film...lördagsmys! kram, Ann-Mari

lördag, januari 14, 2012

Gott gotti-gott gott!

Yngsta dottern fyllde 15 i veckan. Vi hann inte baka då, men igår rörde jag ihop en "kaka-i-skål". Jag hade av en slump sett en sådan här kaka på internet, men nu när jag skulle söka receptet hittade jag det inte, så tyvärr kan jag inte ge kredit till den det hör för denna smakbomb. Eftersom det inte var invecklat mindes jag i stora drag ingredienserna.

Lagren byggde jag och dottern upp av smulad chokladkaka, choklad mousse smaksatt med di Saronno och grädde. Tjejerna tyckte inte om di Saronno-alkoholsmaken, så jag gjorde ett lager av vanlig chokladmousse överst och di Saronno-moussen underst så kunde tjejerna ta för sig "ytskiktet"

Detta blev jäkligt gott! Yngsta dottern äter inte sylt, så vi har alltid chokladkakor på hennes födelsedag. Hennes favorit är en syndigt god kaka min svärmor gör, som hon döpte till "fammos fantastiska chokladkaka". Jag har aldrig begärt receptet på den, för den skall vara just det: fammos fantastiska chokladkaka, inte min.

Kakan-skål skulle nog se snyggare ut i en glas-skål med raka kanter, så att skikten blev mera synliga. Och så skulle man kunna lägga chokladkross i moussen för att få lite knaster i fluffigheten.

Glad lördag! Ann-Mari

lördag, december 17, 2011

Tunga ögonlock och kärlek

Jag var på firmans julfest igår. Innan jag tog en taxi hem köpte jag en hot-hot pizza med pepperonikorv och jalapeno. Satt i taxin med pizzan i knät och motstod frestelsen att sluka pizzan där...jag ville ju dela den upplevelsen!
När jag kom hem väckte jag mannen, så fick han sitta där med katten Gustaf ögonlock och se på när jag åt och lyssna på mitt pladder.
Det är banne mig kärlek det!
Jag menar, de flesta fruar skulle bara ha tagit av sig lösögonfransarna (om de fått dem på sig), och krupit i säng, men jag, i min stora omtänksamhet, delade den lilla mys-stunden med min kära make!

Det där med lösögonfransar...hur funkar det? Jag skulle prova för första gången, för jag kände att jag ville vara glamourös. Endera satt de så att jag knappt fick upp ögonen, eller så blev de snett...de var dessutom så långa att när jag lyckades få den ena någorlunda rätt, märkte jag att jag såg ut som någon från After Dark-showen! Det positiva var att jag och Alexandra säkert blev några år yngre av allt skrattande under halvtimmen vi tillbringade i badrummet med att försöka sätta fast dem. Det påminde om leken sätta svansenåsnan...

Fast, när man är en underbar 14-åring vill man kanske inte bli yngre...hon får hoppeligen lägga till åren i slutet av sitt liv istället...

måndag, september 19, 2011

Att kasta sig ut i ovissheten

Ibland ser jag en trailer för en film, och tänker att den filmen vill jag se i något skede. Det blir ingen film jag gör upp planer för att gå och se, utan mera som att "om våra vägar korsas skall jag ge den några timmar av mitt liv"...

Filmen Changeling, som kom ut redan 2008 var en sån film för mig. Förra veckoslutet, när mannen var på fiskeresa skulle tjejerna och jag ha filmkväll och fredagsmys. Changeling ingick i utbudet, och jag sa att den har jag velat se. Tjejerna frågade vad den handlade om. Jag hade en vag känsla av att den skulle handla om kidnappningen av ett barn...av någon anledning trodde jag att det hade med politik att göra. Rebecka-dottern, som är som ett uppslagsverk med trivial data, sa att "changeling" betyder bortbyte och syftar på att troll och älvor böt ut människobarn mot sin egen avkomma. Hmmm? Den kunde alltså vara drama, action thriller eller science-fiction. Vi beslöt att ta reda på vilket.

Kortfattat handlar filmen om en ensamstående mamma, vars pojke förvinner. Efter månader av sökande hittar polisen en pojke, som de säger är den förlorade sonen, ett påstående denna pojke backar upp. Mamman, tolkad avAngelina Jolie som gör en fenomenal rollprestation, säger att pojken inte är hennes son. Hon protesterar i vetskapen att denna främmande pojkes uppdykande betyder att letandet efter hennes riktiga son avslutas.

Filmen är fruktansvärd! Halvägs in i filmen fick jag ångest över att jag lät mina tjejer se något så grymt - på samma gång kunde ingen av oss sluta se. Filmen är baserad på sanna historier från 1920-talet. Mamman blir tvångsintagen på psykiatrisk avdelning på lösa grunder; för att hon är "obekväm" och trotsar polisväsendet. Åskådliggörandet av hur maktlös en kvinna var, och de omänskliga behandlingsmetoderna, satte sig som en klump i bröstet på oss alla.

Clint Eastwood har regisserat filmen. Den är just så rå, kantig och ändå mänsklig, som jag uppfattar honom som person. Episoden när det uppdagas vad som hänt med sonen är så skrämmande uppbyggd att det gjorde fysiskt ont i mitt hjärta. Det som hände är också verklighetsbaserat.

Filmen är också vacker. Färgerna är nertonade, miljön känns autentisk och karaktärerna är trovärdiga.

Jag är väldigt känslig och det krävs inte mycket för att en film, eller en bok skall få mina ögon att tåras. De sista tio minuterna av denna film storgrät jag. Alexandra grät också. Rebecka, som tog till sig intryck på så många plan och identifierade sig med så många personer, var förstummad. När filmen var slut, beslöt vi att vi måste få den ur huvudet, och satte på Disneys Tarzan-DVD. Den är sorglig i början och som en fördröjd reaktion på den andra filmen, började Rebecka gråta hejdlöst då. Det fick oss alla skratta.

Skrattet som förlöser sorgen som inte kan bearbetas.

(bilder från nätet)

torsdag, augusti 11, 2011

Ibland överträffar visionen vida verkligheten

Jag städade ett av mannens klädskåp och hittade en låda med Kiss-Kiss karameller. Han har säkert glömt bort att han har köpt den åt mig! Att jag vet att den är till mig beror på att jag älskar Kiss-Kiss karameller. Väldigt fint av herr Fazer att slopa den andra äckliga varianterna som fanns i bland-godispåsen och göra en vacker katt-ask med enbart mina favoriter.

När jag märkte att en av kissarna på locket påminde om vår lilla Dennis(e) fick jag en vision om ett härligt fotokollage. En nio veckors kattunge är inte den mest samarbetsvilliga fotomodellen dock...



Jag tror tamme-tusan hon svor i mig! Man kan inte alltid lyckas...

Imorgon är det fredag kära vänner...och jag skall äta upp alla fyra karameller jag har kvar :-
kram, Ann-Mari

måndag, februari 21, 2011

Slutet gott, allting GOTT!

De senaste två veckorna har jag ätit de flesta måltiderna på olika restauranger i huvudstaden och i hemstaden. Jag har ätit italienskt, indiskt, lyxigt skandinaviskt, spanskt, billigt mexikanskt, slow food, fast food...och jag har njutit! Tänk om man skulle få vara en matkritiker och äta på underbara restauranger hela tiden! Jag lovar att jag inte enda gång skulle säga att "smakerna gifter sig i munnen", som så många av gästerna i Halv åtta hos mig väljer att göra... Den allra bästa måltiden var dock på fredagskvällen när familjen var samlad igen och vi åt mannens goda broilerfilé och Ceasarsallad (och då var ändå många av de andra måltiderna helt fantastiska!). Jag hade -brådskande!, skrivit ner receptet på ceasarsalladen från ett TV-program och lämnade familjen för att laga den medan jag for på gym. När jag kom hem var det färdigt dukat och doftade härligt. Stämningen var uppsluppen och varm. Tjejerna avslöjade dock att det inte riktigt varit så avslappnad stämning under tillagningen av salladen. Varken mannen eller döttrarna kunde tolka min slarviga stil, och mannen lär ha tagit till grova ord som "hon sku nog få lära sig skriva, eller så får hon göra salladen själv!". Va? Parmesan hade jag förkortat till något jag inte ens själv kunde utläsa som något annat än Parmon, men lite fantasi måste man väl ha? Nåväl, salladen var läcker och när jag kom hem älskade de alla mig igen!

Inspirerade av Halv åtta hos mig, hade döttrarna gjort chokladmousse till efterrätt. Jag är inte mycket för söta efterrätter men denhär var himmelsk! Kanske för att det var fredagsmys...
Önskar er en fin måndag!

fredag, september 17, 2010

Robbie, Reacher & me



Sommarveckosluten är över, nu varvar vi ner med familje-film-fredagskvällar. Jag tjuvade lite tid åt mig i bubbelbadet innan fredagsmyset. Fast jag var inte ensam: med mig i skenet av levande ljus, hade jag Robbie (Robbie Williams)och Reacher (Lee Child).
Vilken skön avslutning på arbetsveckan och inledning på veckoslutet...




Saimon, livräddarkatten, vaktade vid dörren som han brukar när man duschar eller badar. Undrar vad hans agenda är? Skulle han verkligen storma in och rädda en om man ropade på hjälp eller är han bara nyfiken...

onsdag, mars 10, 2010

Vägra vinter...


(bilden är lånad)
I april skall vi till Vasa på Tomas Ledin konsert! Vi far med våra vänner och skall bo på det nya hotell Suites Kantarellis i Vasa. Jag var just inne på hotellets hemsida och måste säga att det är tur att Ledin drar - annars tror jag nog att vi stannat på rummet med lyxinredning och bubbelpool hela kvällen :-)
Detta ser jag frem emot!


(bilderna är lånade från hotellets hemsida)

torsdag, februari 25, 2010

Min tid på dagen...

 
Posted by Picasa

Ju äldre man blir destu lättare tycks det vara att fastna i rutiner. Tio före nio på kvällen kokar jag te åt mig (eller tar ett glas rödvin), sänker belysningen till minimum, tänder ett otaligt antal (kattsäkra) ljus och sjunker ner i soffan i vardagsrummet för en timmes TV-tittande. Måndagar är det "Perfect Housewifes", tisdagar "Prison Break", onsdagar "Greys anatomy" och på torsdag brukade det var "Mentalist", som tyvärr har uppehåll nu. Efter det kör jag lite kvällsrutiner (typiskt kvinnliga); vattnar någon blomma, fyller på vatten åt hunden, kollar att katterna har mat, samlar ihop lite smutstvätt etc...och sedan kryper jag i säng och somnar med en bok i handen...