Novellstafetten kom till mig från Elise. Här följer min episod:
Del 8
Tove iakttog sina väninnors reaktion på Yvettes uttalande. Hon förstod dem, kvar fanns de dödssynder ingen ville kännas vid. Vrede kunde beröras ytligt, men vem vill avslöja att man är avundsjuk eller högmodig?
Kvällen innan hade Fredrik av en slump avslöjat för Tove att Dianas produktionsbolag skulle erhålla 10 miljoner för dåkusopan. Det hade Diana hållit tyst om när hon drivit på om idén. Tove undrade om väninnornas vänskap skulle hålla genom detta. Var skulle det först brista, när sanningarna började krypa fram?
Tove visste vad hon själv måste hålla hemligt. Hennes man var inte far till deras son. Tove hade älskat Staffan, en ung teologiestuderande, men samtidigt uppvaktats av den något äldre Fredrik, stadens finansmogul. När hon blev gravid valde hon ett lättjefullt liv med ekonomiskt trygghet istället för det som prästhustru. Staffan, som blivit förkrossad, anade att barnet var hans. Toves väninnor hade tystat ner hans hot om avslöjande.
Toves girighet hade ett högt pris: ett välformulerat äktenskapsförord. Fredrik visste inte sanningen om sin arvinge och efterträdare, och den fick aldrig avslöjas. Med ett leende såg Tove på Diana och sa lugnt:
”Diana, jag tycker du skall välja girighet”
Nu ger jag över till ordkonstnären Freja.
Mitt varma tack till Tootsie, som tagit oss på denna spännande resa, som lyckligtvis inte är slut ännu!