Oj, vad roligt vi har haft! Nu är det vardag igen. Den franska tjejen Léa, reste hem igår. Det är ett utbytesprogram mellan skolor, och i Maj skall äldsta dottern resa till Metz, Frankrike för återvisit. Ungdomarna hade rätt mycket program men helgen var ledig tid med familjerna. Lördagen var en vacker solig dag, men blåsten var så kall att vi beslöt att inte sätta oss på isen och vänta på napp...tjejerna gick bara en bit på det frusna vattnet.
Sedan for vi till en grillkåta i Öja. Förutom terapin med att stirra in i elden, fick hon ta del av den gamla finska traditionen med att grilla korv och den nya finska traditionen med att grilla marshmellows. Hon gillade korven, men inte det amerikanska skumgodiset!
Sedan var det vinterbad. Jag tänkte att det vore bäst att förklara för Léa vad som händer. Jag sa att vi alltid går direkt i vak, inte via bastun. "Okey", svarade hon. Sedan sa jag att det är väldigt kallt första gången, och efteråt fryser man så att man skakar, men samtidigt frigörs också endorfinerna som har en smärtstillande effekt. Efter andra eller tredje gången vänjer sig kroppen och man fryser inte efteråt. Den känslan är skön och det rekommenderar jag! "Okey", sa hon.
Nu kunde jag göra denna skam kort och bara konstatera att vinterbad absolut inte är något som galna finnar gör, utan snarare något som späda, söta, unga fransyskor gör...men jag skall ge henne kredit och berätta hur tuff hon var. Efter det pratar vi inte mera om det, okey? Okey!
Första doppet gjorde hon som jag brukar - man bara doppar sig, så lugnt som möjligt även om det känns som om man tappar andan. Andra doppet släpper jag av stegen lite och låter andningen lugna sig. Hon gjorde likadant. Tredje och fjärde doppet simmar jag några simtag och det gjorde Léa också. Hennes kompis hade doppat sig fyra gånger, så när jag sa att vi brukar gå i fem gånger, svarade Léa
"okey!" Hennes väninna blev förvånad över att Léa kom ut från bastun för ett femte dopp, och sa att hon själv nog simmat några simtag längre än Léa på fjärde gången...
"Okey", sa Léa, och började simma till andra kanten av vaken. Jag hade ju inget val än att simma efter, hon var ju på mitt ansvar. Innan jag hann fram nuddade hon kanten och svängde om.
"Are you okey?", frågade jag. Mina fingrar var så kalla att det gjorde ont.
"Yeees, fine!" svarade hon glatt, och simmade lugnt tillbaka.
I bastun sa jag hur imponerad och stolt jag var över henne. Hon ryckte på axlarna och log: "I like a challenge"
Vi låter nu ändå finska flaggan svaja här, även om det är oklart hur Napoleons erövringsförsök av Ryssland hade gått om hans trupper bestått av sådana här tjejer! Och nu är det nog pratat om vinterbad!
Léa gjorde intryck på oss. Det är ju inte helt okomplicerat att ha en gäst man inte känner alls, utan skall lära känna. Och det är inte helt lätt för ung person att dyka upp i ett hem mitt i natten och vänja sig vid deras vanor. Léa gjorde detta lätt för oss. Hon sa att vi också gjorde det lätt för henne. Vi är en varm och nära familj, sa hon, och att hon är tacksam för hur familjärt vi behandlat henne. Hon gjorde ett avtryck i Happy Buddhas Zengarden:
merci
Jag gjorde ett halsband åt henne med texten "J´ai de famille en Finlande", jag har familj i Finland. "Så att du kommer ihåg oss", sa jag. Med sin lugna röst tackade hon och fortsatte: "Fast jag behöver inget för att komma ihåg er".
Åt äldsta dottern Rebecka sa hon att hon var glad över presenten, men vänskapen med Rebecka var hennes bästa gåva!