Inom gränserna för självplågeri

Vi bor på 63 breddgraden, vilket betyder att i November sänker sig mörkret som en kompakt välling redan tidigt på eftermiddagen. På söndagen vid 5-tiden for vi till Palma, för att igen övervinna oss själva, och bada i vak. Vi utmanade våra tjejer att komma med. Trettonåriga dottern tog emot utmaningen, medan femtonåriga dottern och hennes kompis valde att mörkerfotografera i skogen till ett projekt i Bildkonstskolan...hmmm, undrar hur aktuell den fotograferingen var...

Ett tunt istäcke hade lagt sig på utsidan av bryggan, men runt vaken var det ännu öppet vatten. Då är det ju i och för sig ingen vak, alltså inte vakbadande utan vinterbadande, om man skall klyva hår - vilket man gör om man har mina gener...

Att utsätta kroppen för denhär chockbehandlingen är värst nu när det är mörkt och svart. Det stålgråa istäcket och becksvarta vattnet ser rent ut sagt skräckinjagande ut. När snön gnistrar och isen ligger tjock och vit runt vaken, känns det mycket varmare. Den mån till vilken vi finlandsvenskar besitter finsk sisu, räckte precis till fem dopp, varvade med bastubad.