"Vit väst bärs med damer närvarande (=fest)"

Rubriken är från en en vett & etikett sida på nätet. Jag tyckte om parentesen - när damer är närvarande är det fest!

I fredags klädde vi upp oss till tänder och tår och gick på fest. Vi kände oss verkligt fina, sådär som stjärnorna säkert känner sig när de går röda mattan till Oscarsutdelningen - som en XL version av Brangelina :-)

För mig som ofta stoppar ner plånboken och mobilen i en jackficka och rusar iväg kändes det absolut lyxigt att gå omkring i svepande långkjol (som man Askungelikt måste lyfta för att kunna gå i trappor) och med en liten aftonväska i silver i handen. Så liten att allt som rymdes i den var ett läppstift. Stort sett.

På söndagsmorgonen hämtade mannen  min frukost till sängen. Nej, vi festade inte från fredag kväll och genom hela lördagen, men på lördagen hände inte så mycket...vi hade mysdag. Vi var ut bara när vi for till gravgården för att tända ljus. Det gjorde vi när mörkret fallit och låg som en tjock varm filt över gravarna som låg bäddade i fladdrande ljussken, saknad och kärlek.

På söndagskvällen tappade mannen upp ett aromatiskt bad åt mig. Jag släntrade dit med vinet jag hade kvar efter älgsteksmiddagen han tillrett, tände ljus och la på Vaya Con Dios CD:n.

Man skulle kunna tro att vi firade något extra på söndagen, men det gjorde vi inte. Det var en helt vanlig söndag. Och mannen är på många sätt en helt vanlig man - men speciell på det sättet att han allt sedan han omslöt mig i sitt hjärta har fortsatt att göra små och stora saker av kärlek till mig.

Eller också kom han ihåg att det på fredagen var 20 år sedan han friade och vi förlovade oss. Det gjorde inte jag...

I vikingars fotspår

Med anledning av min svågers 50-årsdag åkte vi tillbaka i tiden och blev vikingar.

Festen hölls på Vikingacentrumet på Rosala. Det är absolut ett ställe värt att besöka. Jag ids inte skriva om man har vägarna förbi (fast nu skrev jag ju det), för Rosala är vanligtvis inte på vägen någonstans, det är en holme i världens vackraste skärgård! Mina morföräldrar bodde på Rosala och som barn och ungdom tillbringade jag mina somrar där. Mina föräldrar bor där nu. Jag kan vara en aning opartisk när jag påstår att det är världens vackraste skärgård...

Detta är hövdingahallen Rodeborg. Välkommen in!

Längs väggarna finns alkover med britsar i två våningar och i rummet långbord och en eldhärd.

Det är dunkelt, rustikt och mysigt. När vi gick genom byn för att komma hit från mina föräldrars hus kändes det lite som att vara en påskhäxa som tjuvstartat, men här inne kändes klädseln helt rätt.

Vid dörren fanns det ett trägolv som senare på kvällen fungerade som dansgolv, annars var golvet av stenar.

Medan det var ljust (och ingen druckit för mycket "mjöd") tävlade vi i yxkastning. Paul, som också väldigt inspirerande berättade om maten och sederna förr, visade tekniken bakom kastandet.

Jamän, ser man på...här har det slunkit in en påskhäxa! 

Oj, det är ju jag. Tror ni jag fick yxan att lämna kvar i målet? Om jag säger att det var det som var meningen, men alla inte lyckades....

Vi fick en sked och en smörkniv. Många hade förutsett detta och hade egna knivar med. Jag glömde, men fick låna mannens...

Vi åt från pärtor. Det fungerade bra. Jag äter inte så här lite, och åt inte då heller. Jag var bara osäker på om maten skulle hållas på pärtan, som jag tog försiktigt första gången...man kan alltid hämta till!

Den fina tårtan hade "födelsedagsbarnets/vikingahövdingens" dotter gjort. Hon är duktig på bakverk. Ni kan kolla hennes blogg här.

Vi norrifrån, som hade en 7 timmars bilfärd framför oss dagen efter festen, sov inte i festsalen utan lånade min mosters sommarstuga (det som var bastu när jag var liten). Vi gick rakt dit och sova, vilket betydde att vi nästa morgon fick klä på oss vikingakläderna för att gå till mina föräldrars hus. Att schava från stranden till huset i linneklänning fick mig att känna mig som Maja från Stormskäret, som kom iland till fasta landet. En aning...

Ungdomens källa

På onsdagen fyllde jag 48 men min kropp och själ kändes långt äldre. 

På fredagen var jag på ledkorrigering enligt Kalevalametoden (ledkorrigeringen bygger på gamla folkhälsoförbättringstraditioner som lärts från generation till generation i Österbotten och också finns beskrivet i det finska nationaleposet Kalevala). Felställningar i vrister, knän, höfter och korsryggen korrigerades genom att ledgångarna öppnades med lätta tänjningar. Jag märkte skillnaden med en gång. När jag satte mig i bilen för att köra hem undrade jag varför det kändes så märkligt, sedan insåg jag att det att stiga ut och in ur bilen inte orsakade någon smärta i höfterna alls. Jag provade flera gånger för att det riktigt skulle sjunka in. Sedan grät jag av lättnad. För första gången på länge kändes det som om min kropp inte motarbetade mig. 

På lördagen åkte jag och Alexandra till Åbo för en tjejhelg tillsammans med mina systrar, systerdöttrar och en styvdotter. Vi skrattade så mycket att jag ännu har ont i magmusklerna.

Man säger att skratt förlänger livet, men jag känner att detta veckosluts skratt föryngrade mig just nu. Mina systrar träffas oftare än jag träffar dem och eftersom jag umgås väldigt mycket med finska vänner, märkte jag att jargongen som alltid präglat vår relation först flöt mycket smidigare mellan mina systrar än med mig. Men det räckte inte länge innan jag också fann rytmen, och tillsammans med ungdomarna pratade, skrattade och sjöng vi så mycket på matrestaurangen att de bad oss dämpa oss lite. Hur svårt är det inte att dämpa glädje?

Tyvärr kunde inte alla kvinnor i vår familj vara med. En systerdotter, en systerstyvdotter, en styvdotter och en dotter saknades. 

Jag gjorde en liten miss dock. Efter ledkorrigeringen tejpar man för att förhindra att lederna åker tillbaka i den position de varit länge. Jag fick välja på svart, grått, pink, hudfärgat eller turkost tejp. Hudfärgat hade ju varit det smarta valet, men jag kände mig sprallig och valde turkos. Först hemma på kvällen insåg jag att jag skulle ha klänning på mig på tjejkvällen nästa dag...jag hade inte ett enda par strumpor som kunde dölja den robotaktiga tejpningen! 

Det löste sig. Jag hittade 300D tights i Åbo, och gömde och glömde mina färggranna ben...

plötsligt hände det

Ni minns att jag skrev om Facebook sidan "Ei menny niinku Strömsössä"? De har också nyligen publicerat bok nummer 2 med samlade "tabbar". Det är inte alltid saker hitta-påarna har gjort i Strömsö och någon försökt göra efter, utan ordstävet "det gick inte som i Strömsö" gäller allt i livet som inte går riktigt enligt planerna. 

Den första bilden gick inte att ladda upp på rätt led. Jag tog bort den och laddade upp på nytt ett antal gånger. Till slut gav jag upp. Den skall tydligen ligga på sniskan...för allt går inte som i Strömsö!

När man öppnar boken är allt upp och ner och bak-och - fram. Precis som det skall vara, alltså. 

Så...varför gör jag en inlägg om denhär boken? Därför att det är första gången min text (och genast på främmande språk, ja för även om finska inte är utrikiska för mig, är det mitt första främmande språk) och min bild blir publicerad någonstans! Och därför har jag fått ett exemplar av boken hemskickat (!) till mig helt gratis! Nu får jag hålla i mig...härifrån är det raka spåret uppåt till berömmelse och att överrösas med sponsorgåvor...

Och så får man sig några goda skratt när man läser boken.

Bildtext: Låt degen jäsa 2 timmar i ett tätt kärl...

I väntan på det firar vi fredag. För oss i ett speciellt grannskap i staden är det "dan före dan"...för i morgon har vi vår årliga gårdsfest med ett 50-tal festdeltagare. Invigning av nytt Partytält, olympiska lekar, god mat och goda grannar...

Champagnefrukost för en 70-åring

Mina föräldrar körde upp från södra Finland och hälsade på oss i helgen. Min pappa fyllde 70 den första april och ville vara "bortrest" på sin födelsedag, men lite firade vi ändå. Vi började morgonen med champagne-frukost...

Pappa, 70 år

Efter en sight-seeing av stan och det nya bostadsmässa-området återvände vi hem och spelade Poker (!). Mitt poker-face svek mig, och tjejerna sa att de syntes precis när jag fick en bra hand eller när jag lurades...min chips-hög sinade i rasande fart.

När karlarna beslöt sig för att gå i bastun innan middagen, överlät pappa sina resterande poker-chips till mig. Det "förskottsarvet" lyckades äldsta dottern klå av mig på nolltid och snart var jag ruinerad medan dottern hade högvis med chips...

denna bild är från nätet

Jag stekte lite räkor i vitlöksolja och vitt vin till förrätt.

Medan mannen lagade blomkålsgratäng, gräddpotatis, grillad oxfile och sin goda konjaks/pepparsås. Jag bidrog med salladen...ibland är vår arbetsfördelning väldigt lyckad!

Nu är det tillbaka till vardagen, men med två korta arbetsveckor!! Jiihuu!

Roll those dice!

Fru Fortuna har aldrig gynnat mig. Jag har hittills helt och fullt anammat och trott på mormors visa och tröstande ord när man som liten drog en nitlott:
"Tur i spel, otur i kärlek"

När Mannen och jag gifte oss i Las Vegas, satsade vi bara en dollar på en enarmad bandit...för syns skull. Allt annat hade varit slöseri - vi hade ju sån tur med kärleken...

Nu har jag vunnit 9 (!) böcker av Aino Trosell! Vilken gåva som kom med posten! Tackar ödmjukast, Aino!

Nu har jag öppnat ett "skräp-post-e-post-konto" och deltagit i alla resetävlingar jag hittat. För nu har jag så många pocketböcker att jag fick resfeber! Och jag har ju som synes nu hamnat på det vinnande stråket...så Fru Fortuna, jag är beredd!


För övrigt är det där med "tur i spel, otur i kärlek" bara gammalt skrock! Tror inte på sådant alls....

Happy, happy Friday!

Mad Hatter tea party

Tjejerna hade Alice i underlandet (Tim Burton versionen) som tema på sin Halloweenfest i år. Jag fick delta lite i förberedelserna, men på kvällen fick mannen och jag vänligen avlägsna oss hemifrån...

Rebecka som Mad Hatter...

Tea Party

Bakelser

Katterna kände samhörighet med Röda drottningens hörna och beslagtog den...

Platsern utdelades tydligen efter rank enligt Sir Otto...