Betjänt av betjänt

På torsdagarna har jag vanligtvis croquis teckning, men ibland ersätts den av vernissage på Visu-galleriet här i staden. En av konstnärerna som nu ställer ut, Marcus Lervik ställer ut en film gjord som en loop. Loop är ett begrepp jag lärt mig i konstskolan; det är ett stycke som hela tiden upprepar sig själv så att gränsen för början och slut suddas ut. Det är en intressant kontrast till vårt samhälle där så mycket är definierat av just början och slut. 

Videon visar en massa solrosfrön som börjar gro ackompanjerade av ett rytmiskt trummande (även det en loop). Med jämna mellanrum vibrerar rummet som videon visas i av ett dovt manligt hummande, och då är  filmen klippt med en snabbare sekvens, vilket gör att de små plantorna växter och rör sig snabbare. Jag uppfattade det som om hummandet påverkade de små fröna och tänkte på pappor och barn. Hur rörande de små spritter till och lever upp av den plötsliga uppmärksamheten.

Trender och mode går också i någon form av loop. Så gäller vår betjänt. Jag ville ha en för mannens kläder, eftersom han byter mellan arbets- och civilkläder varje dag, och efter idogt letande hittade jag en för många år sedan en stilig betjänt i stål och svart.

Nu såg jag på flera trendbloggar att betjänten är inne igen. Så nu dammar vi gubbstatusen av vår sovrumsherre och visar stolt upp honom.

För det mesta hänger sängöverkastet på betjänten.

Om man håller sig lugn och inväntar tidens gång blir de mesta inne på nytt. Fast om du har kvar ett pannband i neon eller en midjeväska med nitar är det nog enbart som kuriosa du skall spara dem. Råd från coachen - blir knappast modernt igen. 

Trevlig fredagskväll!

När man hinner tänka det värsta...

I morse steg jag upp med tungt hjärta. Jag gick modfällt och kontrollerade dörrarna ifall Alexandras lilla honkatt, som varit på rymmen i tre nätter, skulle synas till. Inte skuggan av en katt...
Medan jag stekte min omelett tänkte jag att jag nog idag måste prata med dottern och säga att det nog är bäst att sluta hoppas. En innekatt har inte samma förutsättningar att klara sig ute i naturen som en "bondkatt" har...
Funderade också på om denna höst skulle bli lika sorgtyngd som den förra när vi måste avliva vår hund.

Jag svängde mig om för att ge skinka åt Maine Coon:en när jag såg en rörelse utanför terassdörren. Jag rusade ut, och där var hon. Hon rusade in och raka vägen till matbacken!
Jag grät av lättnad när jag kunde väcka dottern, som gråtit sig till sömns, och säga att hennes katt hade kommit hem.

När jag satte mig i bilen såg jag på lapparna jag hade printat ut dagen innan för att lägga ut. Jag och Murphy har en nära relation, även i små saker. När jag printade dem tänkte jag: "om någonsin så dyker upp, så är det genast efter att jag stiftat upp alla lapparna, så att jag får gå och samla ihop dem igen"

Jag smålog också åt att den lilla vidskeplighet jag har i mig sa: "slå på alla trummor, tjejen", sätt upp det på Facebook, ring katthemmet och kattfångaren...även om det får dig att verka smått hysterisk. De flesta har trots allt "hört om katter som varit borta i flera veckor och kommit hem". Men gör du allt detta kan hon dyka upp och få dig att känna dig lite fånig.
Jag kände mig inte fånig. Det var svårt att inte veta vad som hänt Niece, och ännu svårare att se min dotter ängslas.
Nu känner jag mig glad

Sova allena

Min yngsta dotter stiger nu upp nästan samtidigt med mig och jag insåg hur van jag är vid mina ensamma morgonrutiner. Nåja, ensamma och ensamma...jag har allt från en till fyra katter i fötterna - men ingen av dem behöver badrumsspegeln när jag gör det!

Innan jag hann bli irriterad slog det mig att allt detta kommer att ändras nästa år när hon, som det nu ser ut, också flyttar iväg för att studera. Också hon, likt äldre systern, till Sverige...

Jag insåg också att eftersom mannen har rätt mycket arbetsresor med övernattningar kommer jag i framtiden att sova mycket ensam. Nåja, ensam och ensam...en till tre katter sover ju nog med mig, men ingen dotter som bäddar ner sig bredvid mig så snart mannens sida av sängen är ledig.

Jag tänkte också på motsägelsen i det att jag förra veckoslutet när jag jobbade på en mässa (efter en intensiv sommar av roligt umgänge) njöt av att vara ensam på hotell två nätter inte betyder att jag ser fram emot att sova ensam hemma.

Jag vet att jag anpassar mig till det också. Människan är rätt bra på att anpassa sig, förutsatt att hon mår bra. Men att bli ett barnlöst hem är nog en så stor omställning, att jag gott kan ta ut sorgearbetet lite i förskott :-) Så det blir mera hanterbart sen - även om det är onödigt och dumt att grubbla på förhand.

Grumpy

Loppisfyndare?

 Jag läser ofta om bloggare som gör tokfina loppisfynd. Jag för regelbundet saker till Röda Korsets lopptorg, men går sällan själv på lopptorg. I somras gjorde jag det för att se om jag kunde hitta något till vår Medeltida fest. Det gjorde jag inte. Däremot förundrades jag över allt vad folk säljer, t.ex Mc Donalds leksaker och begagnade underkläder...jag får små ångestattacker och måste börja putsa händerna med våtservetter bara av att se på alla dessa saker, även om jag inte rör vid dem. Och så undrade jag var alla fynden är??

Mitt ett-och-ett-halvt år gamla bonusbarnbarn kom och hälsade på i somras. Jag tänkte att det vore praktiskt att ha en matstol åt henne. Det är väldigt svårt att hitta begagnade matstolar, men dagen innan hon skulle komma förde vi saker till Röda Korsets loppis och fick syn på denna. De hade prissatt den till 15 euro. "Fint", tänkte jag, "den tar jag".

På väg till kassan märkte jag att snabblåsen var ersatta med skruvar, den var alltså inte i toppskick. Jag gjorde något som jag sällan gör - jag prutade. Jag låtsades vara tveksam till att ta den, för den kanske inte var så barnsäker. Tjejen i kassan sa att jag får den för 10 euro. "Kör till!"

Den fungerade fint och kom till nytta under tösens vistelse. I går fick vi hem Ikeas nya katalog. Dottern Alexandra bläddrade i den och sa plötsligt. "Mamma, se! Är det inte samma stol?" Jamänvisst, samma stol! Bara det att som ny kostar den 12,99 euro."Vilken tur att du inte betalda 15 euro för en söndrig begagnad, när en ny, hel kostar 12,99!" sa dottern.
Jaa-a, vilken tur jag har! Eftersom jag hade sån tur kan man kanske vara generös och kalla det för ett "loppisfynd"? Tur att pengarna går till ett gott ändamål...

Tillbaka i tiden

Min semesterpaus blev längre än jag tänkte mig. Det var för att jag gick tillbaka i tiden...ända till medeltiden.

Foto från vår Medeltida fest denna sommar

Fast det tog inte flera hundra år att komma tillbaka från medeltiden...enbart ett klädbyte så var vi tillbaka i nutiden! Jag gick tillbaka till tiden innan bloggar.

Efter vår semesterresa sköt jag upp återupplivningen av bloggen dag efter dag. Ju längre jag sköt upp det, desto svårare verkade det att skriva ett inlägg och vara tillbaka. Vad skulle jag skriva om mitt i allt? Referera semestern, eller bara börja med ett inlägg om dagen nu?

Detsamma gällde för att läsa mina favoritbloggar. Jag hade ju missat flera veckor - skulle jag bara börja läsa från stunden, eller gå tillbaka tills där jag slutade läsa? 

Och så skulle jag vilja städa upp här lite. Jag skulle bland annat vilja minska etikettantalet drastiskt, men vet inte hur jag kan göra det...

Lättare än att svara på dessa frågor, var att fortsätta tystnaden. Och så glömde jag bort mina inloggningsuppgifter till min egen blogg!

Jag beslöt att verkligen känna efter om jag vill blogga, så jag lät helt enkelt allt vila. Och kom fram till att jag saknade både skrivandet och läsandet...så nu är jag tillbaka.

En helt vanlig tisdag. När det är höst i luften, tunga moln skymmer solen, och luftfuktigheten är hög. En tisdag när vi igen är bara yngsta dottern och jag kvar hemma, för att äldsta dottern har återvänt till sin studieort, och mannen har börjat sina arbetsresor igen.

Och katterna protester över att ytterdörren nu stängs för nätterna och de inte kan komma och gå som de vill på glasverandan också.