Pink - fatta vinken naturen!

Vinter och snön dröjde. Plötsligt ösregnade det i flera dagar och snön smalt i rasande fart. Vi hann just sucka över hur blött det var, och hur länge det skulle ta innan gräsmattan torkade upp, så hade den gjort det. Känns som jag ena veckan skottade snö, för att någon vecka senare kratta gården. 

Då blir man full av energi och började längta efter doften av bränt gräs. Men nu händer det liksom ingenting. Solen skiner, men vinden är iskall och kommer farande runt husknuten så den nästan slår omkull en. Allt är uttorkat, dött, grått och risigt. "Som Tjärnobyl!", sa en väninna, som tappade lusten att kratta i eländet och gick in.

Jag ser på vad jag pysslar med. Kanske det inte är en slump att jag väljer pastellfärger? Färgerna fattas i naturen ännu och för att komplettera allt det risiga och de smutsiga dikesrenarna vilar jag ögonen på soft pink. Stickar och virkar åt ingen särskild. 

Rev igår remsor av ett av flickornas gamla lakan och började virka en trasmatta. Mjukt, nästan söndertvättat i sockervaddsfärgat bomull. Tänkte göra den bara för att testa hur mycket man skall öka för att hålla mattan slät, för att sedan virka blåvita mattor till terassen, men Alexandra sa att hon gärna tar den till sitt svarta tonårsrum...

Mormorsrutor, tågsockor och virkad trasmatta

Allt är som det skall vara!

Allt är som det skall vara! Regnet kom och gör sitt. Snön kryper ihop och försvinner framför ögonen på mig. Det gör mig glad. Även om det är grått, sandigt och smutsigt överallt, så gör det mig glad. 

Lika mycket som jag tycker om snön i december, tycker jag illa om den i april.

Och lika illa som jag tycker om regnet när det varat veckor i sträck i oktobermörkret, lika mycket tycker jag om det på vårvintern. 

Jag tänkte att jag måste börja skyffla ut snön på de bara fläckarna föra att hjälpa naturen på vägen, men så kom regnet, och besparar mig det meningslösa arbetet. Regnet äger!

Små tecken

I söndags när jag gick hem från biblioteket såg jag vårtecken. Solen höll på att gå ner och lämnade långa skuggor. Jag mindes hur skönt det var att stå mot lågstadieskolans solvarma trästaket (inte detta) och sparka i den smältande sega snön. Lukten av våta men varma yllevantar...

Gräs! Om även lite...

Snön smälter längs husens socklar och det rinner vatten ur stuprännorna. Ja, nu åtminstone - det skall visst bli kallt igen.

Snöskuggor.

Det är tomt, men går bättre än jag föreställt mig att vara utan barn. Vi sysselsätter oss. Igår var vi och såg Les Miserablés och grät i floder. Efter filmen var vi totalt utpumpade och satt bara i soffan bredvid varandra och suckade. Då beslöt vi att fara till grannarna på kaffe, annars hade vi nog suttit där och suckat ännu...

Leta gömmor och hitta pärlor

I fredags körde vi ner till Tammerfors för att överlåta vår båt åt killen som köpte den. Jag for med som sällskapsdam, utan märkvärdigare agenda. När vi kört en timme slog det mig hur mycket jag tycker om att köra söderut på våren. På en fyra timmars resa ändrar björkarnas grönska från att hos oss vara ett antagande av grönt till att söderut vara den skiraste men mest fullskaliga grönska. Det är som att snabbspola våren...

På hemvägen passade vi på att leta några geogömmor. Vi beslöt att enbart söka sådana som fanns direkt vid huvudvägen. Skulle vi börja göra avstickare vore det morgon innan vi kom hem. Jag läste kartan på iPhonen och meddelade mannen när han skulle sakta in. Vid Virrat dök gömman Matias kapellet upp på min tekniska hjälpreda. Det var ett par hundra meter in på en grusväg, så jag sa till chauffören att: den skippar vi. Jag föreställde mig ett gammalt murket litet kapell i skogen och kände inte för det äventyret. Just innan vi kom till vägskälet ändrade jag mig plötsligt och bad mannen svänga in. 

Och vad jag är glad att vi gjorde det! Efter att vi hittat cachén kände jag försiktigt på dörren till kapellet. När dörren öppnades fick jag en syn som gjorde att jag tappade andan. Istället för altartavla fanns där ett stort fönster med utsikt över de skira vita björkarna och den blåglittrande sjön. Det var andlöst vackert och högtidligt. Upplevelsen var faktiskt mera spirituell än regnet genom taket i Panthenon

Korset som syns vid "altartavlan" är en kamin. Jag kan bara föreställa mig hur mysigt det är här en mörk kväll...brasan och den andäktiga tystnaden. Detta skulle vi aldrig ha sett om inte för geocachingen!

En annan plats vi aldrig skulle ha stannat vid om det inte vore för denna smått lustiga hobby, är det natursköna Kivilampi stenbrottet på vägen mellan Ylöjärvi och Kuru. Här kunde man gärna tagit en kaffepaus, om man hade haft kaffe med sig...

Sedan kan man också se märkliga saker. Denna kub fanns vid vägkanten på det gamla fabriksområdet bredvid Särkänniemis nöjespark i Tammerfors. Jag hittade inte någon information om detta bisarra konstverk (som oönskat ledde tankarna till bilder från koncentrationslägren i Tyskland) men visste nog inte vad jag skulle googla heller... 

Kanske har någon med konstnärlig själ besökt Vigelandsparken i Oslo och sedan återvänt hem och gjort denna kub av kroppar...

Då börjar vi veckan! 

när det är tajt är det dags att börja med d...i...

Ja, det har ju blivit en tradition att inleda motorcykelsäsongen på första Maj. I år medförde detta ett problem som jag nu måste lösa. Läderbyxorna gick inte fast. Det fattades ungefär en decimeter tyg vid dragkedjan. Läderjackan gick (med lite ansträngning) fast, men den blev så tajt över bysten att med all stoppning och skydd gjorde det att när man drog fast dragkedjan så åkte armarna automatiskt rakt ut . Sådär som på en spratteldocka: dragkedjan fast - armarna upp, dragkedjan öppen - armarna ner! 

Det finns bara en lösning. Det blir att ta till det mycket populära D-ordet. 

D - I ...ordet. 

(Som vanligt är detta mannens fel, by the way! Jag sa att han borde smörja in mitt läderställ efter förra säsongen, men det gjorde han inte. Om man inte smörjer in lädret kan det nog krympa under vinterförvaringen, och det är precis vad som nu har hänt!)

Men jag har ju designer-utbildning i bagaget, så nu är det då alltså att DIY - do it yourself! Jag måste solklart sy in en kil i byxorna! Men kan inte besluta mig för stilen...

Tjusigt med svart spets, kanske?

Eller lite "Bye bye baby" 70-tal´s stuk...

 Eller snörning med läderband? Fördelen med detta är att det skulle vara flexibelt...spändare eller lösare snörning beroende på mängden chips som intagits...

...och att jag redan gjort två par sådana byxor till tjejerna när de var på Uppcon/ Animecon i Uppsala för två år sedan. Jag har tillvägagångssättet i muskelminnet, så att säga...

Nackdelen är att det finns en viss risk för att när jag drar dem på blir det rullsylta av allt ihop...inte kul att få den bilden fastgjuten på näthinnan!

Resår? Som på mamma-byxor...skulle det vara en lösning? 

Jaaaaa, det finns nog ett annat ord på D- I...också, men jag kan inte för mitt liv komma på det!

Int jär i världen, som de som pratar grundsprååtji (svensk Kokkola-dialekt) skulle säga...Int jär i världen!

Tips? Goda råd?

1:sta Maj

Trodde inte jag hade tid att laga mjöd i år...men för det man verkligen vill göra (eller verkligen vill ha) hittar man oftast några lediga minuter...

Igår drack vi mjöd, och åt ett av mina favoritbakverk: struvor! Jag är inte mycket för söta bakverk, men struvor kan jag knapra i mig rätt många på raken...

Att resa i närbygden

Ofta är det så att man ser mera av världen än av sin egen "hemtrakt". Geo-cachingen har förbättrat min kännedom om närbygden avsevärt. Ändå finns det platser inom en 50 km radie, varifrån jag skulle ha svårt att hitta hem utan navigator (nu skrattar mannen och barnen, som vet att jag har svårt att hitta redan här i stan...)

Igår for vi norrut på en ex tempore - geotur. Jag minns hur förvånad jag blev första gången jag såg sand-dynerna som sträcker sig av och till från Ohtakari och ända till Kalajoki. Värsta beachen ju! Ohtakari är en pittoresk liten fiskarby, omgiven av härliga sandstränder. 

Vi for sedan lite innåtland för att kolla vattnet i  Tomujoki-området och några geogömmor förståss. Våren 2000 var vattnet så högt här att folk hade roddbåtar vid hustrapporna för att ta sig fram. I år stiger det inte till den nivån.

Niskakoski fors. Lär skall vara ett bra ställe för flugfiske. Vi lär nog komma hit igen i sommar...

Vid halv tio tiden kom vi till Wattaja/ Lahdenkrooki och försvarsmaktens 18 meter höga torn. Den längsta av alla sanddyner i området tillhör försvarsmakten! De har skjutövningar här, men när det inte smäller kan man röra sig på vissa delar av området. Vi såg solen gå ner i havsranden och lyssnade på grodorna som kväkte i de små vattenpölarna.

På stranden gjorde vi upp eld, och grillade lite...Hemvägen blev ett äventyr för sig, för äventyr kan det bli om man beslutar att ta en genväg, där det inte finns någon väg...och varken har en Hummer eller en Range Rover....Men det slutade väl och vi kom hem.

Påskhäxor i Jeppis

Påsklördagen (få se om jag blir klar med att skriva om påsken innan nästa veckoslut infaller...) var vi till Jakobstad med våra vänner A och T för att inleda vårens geo-utflykter. I Jakobstads centrum hängde charmiga färgglada påskhäxor...

...den här påskhäxan såg ganska akrobatisk ut från den här vinkeln...

...medan hon här mest ser ut som om det blev en lång natt med mycket spetsad påskmust på Blåkulla i torsdags...

A hade sett ut enkla geogömmor i stadskärnan. Målet med dagen var att få ihop rätt många hittade cacher/gömmor, inte att se intressanta eller vackra platser. Trots det kan man snubbla över intressanta saker. På inner-gården till After Eight finns en lavoar och en spegel. Nog är Jakobstad söderut från oss, men detta är sådant jag kunde tänka mig hitta i Sydeuropa, inte i grannstaden. Vi listade inte ut ändamålet med denna tvättplats...

Vi hittade 18 geocacher av olika typer. De vanligaste är att "logghäftet" finns i en filmburk, eller en större plastburk i en stenmur. Sedan finns det också mera kluriska gömmor, som en plast-tub inborrad i en gren, eller bakom en metallbricka på ett staket. För att inte spoliera gömmorna, är dessa bilder inte från Jakobstad, utan från nätet...

De minsta cache:erna kallas nano-gömmor, och de kan vara små som fingerspetsen. De kan också vara väldigt svåra att hitta, om de till exempel är kamouflerade som en mutter (fastsatt med en magnet)

Några av de 18 vi hittade var riktiga "drive-in" gömmor. Vid den här gömman lät jag mannen och vännerna leta medan jag stannade i bilen, rullade ner fönstret och vände ansiktet mot solen en stund...chaufförs-privilegier!

Vi körde strandvägen hem. Geo-vännerna skulle komma till oss på middag och det började nog kännas som om "frilufts-dagen" väckt hungern. Vi tänkte grilla korv, men...Vet ni hur svårt det är att köra förbi Pias Livs i Larsmo utan att stanna och köpa Nisses biffar???

För oss har det visat sig vara omöjligt...så vi grillade alltså biffar istället.

Utanför Pias Livs hade någon yngling lämnat sin bike och sin bärbara dator...

Det var den fina dagen med mycket skratt och prat!

Förhäxade...

 Det har inte varit bloggtorka, men det har varit så mycket på gång. Vi har liksom tagit ut max umgänges tid denna påskhelg. Långfredagen var alla våra katter som förhäxade. De gjorde så mycket sattyg att jag inte kan låta bli att undra om någon riktig trollpacka skickade ner en liten illvillig förbannelse när hon flög över här på torsdagen! Trots busiga katter gjorde vi i ordning en påskmiddag för svärmor och P.

 Alexandra gjorde chokladmousse till efterrrätt...

 Katterna var utmattade av att "döda" påsktuppar och annat pynt...

Jag hade tänkt att servetterna skulle vara vikta som påskharar, men hittade inte tillräckligt stora servetter i affären, så det blev Martha Stewart rosor istället. Rebecka, som viker mycket origami, blev utnämnd till servettvikare.

 Medan chokladmoussen stod kall passade en katt på att provsmaka. Turligt nog från enbart två av skålarna...

 Den ena märkte vi ut som min, den andra som Alexandras. Ibland får konditorn offra sig...

På moussen byggde Alexandra fågelbon av spritsad och stelnad choklad.

 Och i boet placerades tre påskägg...

Bordsdekorationen gjorde jag av pärtor med vårliga små accessoarer och o-utslaga narsisser (som tur var de inte utslagna, annars hade den gula färgen inte passat ihop med de rosa servetterna..)

 Vackra ägg kokta i lökskal.

Det blev en fin och avslappnad middag. Och till kvällen lugnade katterna ner sig också...

Det blev mycket bilder från långfredagen...nu skall jag gå ut och gå med hunden. Ha en fin måndagskväll, hörrni :-)