I söndags när jag gick hem från biblioteket såg jag vårtecken. Solen höll på att gå ner och lämnade långa skuggor. Jag mindes hur skönt det var att stå mot lågstadieskolans solvarma trästaket (inte detta) och sparka i den smältande sega snön. Lukten av våta men varma yllevantar...
Gräs! Om även lite...
Snön smälter längs husens socklar och det rinner vatten ur stuprännorna. Ja, nu åtminstone - det skall visst bli kallt igen.
Snöskuggor.
Det är tomt, men går bättre än jag föreställt mig att vara utan barn. Vi sysselsätter oss. Igår var vi och såg Les Miserablés och grät i floder. Efter filmen var vi totalt utpumpade och satt bara i soffan bredvid varandra och suckade. Då beslöt vi att fara till grannarna på kaffe, annars hade vi nog suttit där och suckat ännu...
Våren är på väg....sakta mak. Hoppfullt eller hur?
SvaraRaderaTur att grannarna har kaffe att bjuda:). Förstår er så väl. De fattas en...
Kram
Karin
Härliga bilder! Här är det oxå varmt, men det är för tidigt! Jag vill ha vinter fram till påsk och sen kan det få bli vår. Nu kommer det bara att bli slask och smuts och blaskväder!
SvaraRaderaÅh våren kommer och skrämmer bort vintern..haha vad skönt.
SvaraRaderaja förstår att du grät i den filmen..har ju sett den och höll på att drunkna i tårafloder...tur ni hade grannar som livat er upp..kram Karina