Min yngsta dotter stiger nu upp nästan samtidigt med mig och jag insåg hur van jag är vid mina ensamma morgonrutiner. Nåja, ensamma och ensamma...jag har allt från en till fyra katter i fötterna - men ingen av dem behöver badrumsspegeln när jag gör det!
Innan jag hann bli irriterad slog det mig att allt detta kommer att ändras nästa år när hon, som det nu ser ut, också flyttar iväg för att studera. Också hon, likt äldre systern, till Sverige...
Jag insåg också att eftersom mannen har rätt mycket arbetsresor med övernattningar kommer jag i framtiden att sova mycket ensam. Nåja, ensam och ensam...en till tre katter sover ju nog med mig, men ingen dotter som bäddar ner sig bredvid mig så snart mannens sida av sängen är ledig.
Jag tänkte också på motsägelsen i det att jag förra veckoslutet när jag jobbade på en mässa (efter en intensiv sommar av roligt umgänge) njöt av att vara ensam på hotell två nätter inte betyder att jag ser fram emot att sova ensam hemma.
Jag vet att jag anpassar mig till det också. Människan är rätt bra på att anpassa sig, förutsatt att hon mår bra. Men att bli ett barnlöst hem är nog en så stor omställning, att jag gott kan ta ut sorgearbetet lite i förskott :-) Så det blir mera hanterbart sen - även om det är onödigt och dumt att grubbla på förhand.
 |
| Grumpy |
