På baksidan av lapptäckena jag sydde åt döttrarna när de var små skrev jag följande vers.
Ett täcke gjort av
lappar och sömmar
till den, för vilken
mitt hjärta ömmar
Även om jag nu syr bara för nöjes skull, lägger jag nog ner lite kärlek i detta också. Efter att ha provat några variationer av rutmönster på golvet (som katterna snabbt rörde ihop), lade jag bara ihop lapparna på måfå med det enda kriteriet att två likadana tyger inte skulle hamna söm - i -söm. Nu skall jag sy kant och baksida på det.
Efter den rosa mattan (som blev lite vågig till slut - jag ökade lite för mycket de sista varven), insåg jag hur jag lättast får mattan att hållas slät. Jag har den flat på bordet medan jag virkar. Problemet är att jag virkar när jag ser på TV, och vardagsrumsbord är ju rätt låga. Jag sitter alltså böjd över handarbetet och spänner axlarna. "Jamen, det är ju som terapi för din stela och sjuka nacke!", sa min arbetskamrat/ väninna skrattande.
Mattan blir till största delen av de bitar på herrskjortorna jag inte kunde klippa till stora block. Det mörkblå är en gammal solblekt bordduk och det vita ett gammalt bomullslakan. Detta är alltså att "att nyttja på nytt" i stor skala! Mattan skall till vår veranda. Om inte nacken strejkar totalt skall jag göra en till...
