Dag 6 och dag 7: Karlshamn - Norrköping

Vi anlände utvilade till Karlshamn. Hyttkojerna var sköna och det gungade väldigt lite på havet. Vi hade planerat en väldigt kort etapp för dagen, ca 60 km och målet var Karlskrona. Det blev ändå rätt många kilometrar för vi körde längs kusten och vek in på små vägar och såg vart de tog oss. Besökte pittoreska små byar och samhällen och beundrade den svenska idyllen. Det är så trivsamt med alla trädgårdar fulla med blomster, små vindkvarnar och lusthus och all snickarglädje och den svenska flaggan på husväggen. När vi saktade in tog jag fram mannens iPhone och kollade efter lämpliga geocacher, så vi loggade ett par längs vägen.

I Karlskrona tog vi en skärhårdsbåt ut i skärgården. Det var en bra idee, för förutom att solen sken ända tills vi kom tillbaka till fiskehamnen och skärgården var vacker och vi trivs på sjön, så var det en guidad tur och ci fick en intressant dos av stadens historia.
Eftersom det började regna, körde vi sedan till hotellet och bokade in oss i bastun. Som alla vet är finnar noga med dethär med bastukulturen och förstår sig ofta inte på utländska bastun där man inte kastar bad eller temperaturen är just över en varm sommardag. Vårt hotell hade " en äkta finsk bastu" så vi njöt av att kasta på ordentligt med bad och sedan slöa i jaccuzin.

Vi startade tidigt för att köra upp till Norrköping. Vissa sträckor körde vi på motorvägen, men det är inte så roligt och eftersom vi inte har bråttom - det är ju semester!- vek vi ofta av och körde genom små vackra kuststäder. Vädret är omväxlande. När vi stannade i vackra Västervik var det strålande solsken och massor av folk i fiskehamnen. Det doftade gott, på flera ställen var det trubadurer som sjöng och folk skrattade och njöt. Vi hade tänkt boka hotell här, men hade ändrat det till Norrköping. Nu retade vi oss lite över det, men tröstade oss med att om vädret hade varit uselt, hade det inte varit så pittoreskt här heller. Så fort vi satte oss upp på motorcykeln började det åska och regna...

Jag har lärt mig mycket på denna resa. En sak är att inte vara sådan kontrollfreak nästa gång när det gäller hotellbokningar. Med alla bokningsportaler som blinkar att det finns bara ett ledigt rum kvar osv, blir man lätt påverkad att tro att man inte får hotellrum när man anländer. Det får man, såvida inte det är något stort evenemang just i den staden. Nästa resa kommer vi inte att boka hotellen i förväg, bara kolla upp hotell, och sedan stanna när vi känner för det. En riktig "vinden i håret, vi tar dagen som den kommer" roadtrip alltså!

Nu mot Åland....

Dag 5: Kuriska näset (Neringa)

Från Smiltyne i norra spetsen till Nida nära ryska gränsen. Om jag hade planerat denna resa utifrån vad jag vet idag, hade jag stannat en natt (eller flera) i solorten Palanga och definitivt övernattat i Nida på Kuriska näset utanför Klaipeda. Detta trots att vårt hotell med den rara hotellvärinnan i Klaipeda var uderbart. Vi hade för lite tid på det Kuriska näset. Insåg inte hur stort det var och hur mycket det fanns.

Vi började i norra delen med SeaMuseum. Roligt och delvis interaktivt sjömuseum. Även om jag inte förstod vad de litauenska och ryska barnen sa, lät de glada och entusiastiska...sedan körde vi neråt mod Nida. Vi stannade i Juodkrante och åt lunch på en gammal båt och trots att väderprognosen lovade regn och åska var det soligt största delen av dagen.

Nida är en idyll. Vackra välhållna utsmyckade hus, blomstrande trädgårdar och fina strandpromenader. Inramat av sanddynerna.
Allt för tidigt måste vi ta färjan tillbaka till Klaipeda för att köra till hamnen och ombord på bilfärjan till Karlshamn. Ingen lyxkryssare precis, men ändamålet med dessa båtar är främst att forsla långtradare och långtradarchaffissar...

I hytten pratade mannen och jag om hur vi upplevde de baltiska länderna. För flera år sedan fantiserade vi om att resa ner till Europa med husvagnen vi hade då. Vi mindes båda att vi beklagde det faktum att det var osäkert, näst intill farligt att köra ner genom Baltikum, men så mycket snabbare än att åka genom Sverige och Danmark. Nu kände ingen av oss någon rädsla, osäkerhet eller misstänksamhet. Inga ettriga gatuförsäljare antastade oss, inga hotfulla situationer uppstod fastän vi villade bort oss i mörka gränder och inget blev stulet.

Och jag är en mycket vanare och mera orädd mc-passagerare nu.
Vilken fin resa!

Dag 4: Riga - Jurmala - Siauliai - Palanga -Klaipeda

När vi startade från Riga på morgonen körde vi till Jurmala, som varit en välbesökt badort sedan 1800-talet. Vi kallade det et rekogniaeringsfärd och kunde konstatera att vi gärna skulle komma hit för ett par dagar någon gång. Väldigt vackert, speciellt i solskenet :)
Vi fortsatte och det gjorde också det sedvanliga regnet. Nu var det mera ett lätt sommardugg dock, och vi noterade det knappt. Jag hade önskat att vi stannade vid "the Hill of Crosses" i Siauliai, och lagom tills vi körde in på avtagsvägen dök solen upp. Och innan vi hann tillbaka till motorcykeln, efter att ha vandrat runt och sett på mera kors än vad man kan föreställa sig, började det regna igen...

Mellan Riga och Siauliai fanns en ströcka på ca 20 km av dålig väg, men i övrigt var det ny fin EU-asfalt överallt. Många företag flyttar sin produktion till de baltiska länderna och Polen, eftersom lönsamheten blir större då. På ett möte i båtbranchen hörde jag en företagare säga att "här jobbar de som finnarna jobbade efter kriget och ända till 2000-talet, innan välfärden gjorde att folk bara vill ha lön men inte vill arbeta."
Transportbolaget för frakt av ömtåligt gods: Storkexpressen, har också utlokaliserat sin verksamhet hit. Jag har aldrig sett så mycket storkar och storkbon. Det blev lite samma effekt som när man kör till Lappland...när man ser den första renen stannar man och fotograferar...till slut blir det nästan "bort från vägen era får(ren)skallar"! Storkarna var inte på vägen dock, utan höll sig vackert i diken och på åkrarna.

Mannen hade fått tipset om att stanna i Palanga nära Klaipeda. När vi närmade oss den lilla staden dök det upp folk med handskrivna skyltar vid vägkanten. "Lite svårt att ta upp liftare" skrattade mannen. När dessa folk med skyltar blev allt från mörkmuskiga män till gamla gummor började vi undra. "Måste pensionärena lifta här?" undrade jag.
Sedan började vi känna igen samma ord på skyltarna och på lappar på husen. Det var inte namnet på en ort de ville till, de hade rum att hyra ut. På vartannat hus, stort eller litet, fanns det en skylt om rum att hyra, och när vi kom till strandpromenaden förstod vi varför. Det var som karneval, solen sken och folk flanerade skrattande omkring arm i arm. Hela stället utstrålade semester. Vi googlade detta och märkte att Palanga är det största turistmålet i Litaunen med flest soldagar av alla kuststäder! Så lite man vet!

Vi hade bokat hotell i Klaipeda och körde dit. Det blev en absurd kontrast till Palanga. Gatorna var folktomma och de gamla förfallna husen förstärkte intrycket av en özvergiven stad.

Vårt hotell var mysigt dock och hotellvärdinnan rekommenderade en bra restaurang. Där fanns folk, god mat och levande musik, så kvällen blev ändå lyckad. Imorgon väntas åskväder...få se hur det blir. Då skall vi till sandbanken utanför Klaipeda, the Curonian Spit. Ser fram emot det och hoppas att väderprognosen inte stämmer....

Dag 3: Stadssemester i Riga

Ibland klär sig motorcyklister i vanliga kläder och går omkring på gatorna som vanliga människor...
Och vilken skön dag vi hade. Eftersom vi köpt paraplyn, uteblev regnet och vi strövade omkring under lagom varm sol, lunchade, shoppade och fotograferade. Vi loggade även ett par geocacher, för vid de flesta sevärdheter finns en geöcache. Att kolla geocaching.com sidan är ofta lika informativt som att kolla en turistinfo-sida.

Med så tajt om bagageutrymme kan man inte shoppa mycket. Naturligtvis tycks det som om jag just då hittar allt möjligt jag skulle vilja köpa...allt från skor till kaffemuggar!
Murphy, Murphy...

För att skaka av oss seniorstatusen gick vi in till torget på kvällen. Satte oss på en uteservering och njöt av kvällen. Jag drack Swiss Mocca (Lumumba-aktig drink) och mannen lokalt öl, såsom han alltid brukar när vi reser. Ett latino-band spelade medryckande och vi tittade med avund och beundran på folk som verkligen kunde dansa. Som inte bara tog inövade steg utan lät musiken ta över och levde ut de känslor den framkallade.

Bortsett från regnet och rusken har detta varit en fin semester så här långt. Jag upplever att folk är trevliga på ett äkta sätt. Lågmälda men vänliga. Språket är inga problem, för de är väldigt duktiga på engelska.
Vägarna är i bra skick, med undantag av i Tallin och trafiken påminner om trafiken i Sverige, som vi alltid upplevt som smidig och artig. Folk ger väg och få kör onödiga och halsbrytande omkörningar.

Vad lätt det kändes att gå omkring i sommarklänning och sandaler. Imorgon åker tunga utstyrseln på igen :)

Dag 2: Tallin -Pernu - Riga

Solen sken och temperaturmätaren visade nästan sjutton grader när vi körde iland i Tallin klockan sju på morgonen. Vägarna i Tallin var ojämna och dåliga men blev bättre i samma takt som vädret blev sämre. Snart ösregnade det och mannen som informerade om temperaturändringarna sade att han nog räknat med att det skulle bli varmare när man kör söderut, inte tvärtom. När vi var nere i 14 grader och iskallt regn kröp in i nacken kändes det som om humorn var långt borta...

När vi kom till Pernu sken solen igen. Vi kände snabbt igen oss från sist vi var där även om det var flera år sedan. Vi mindes var vi ätit och ställen vi fotograferat. Jag kan inte ladda bilder när jag reser med iPaden, men ni får ta mitt ord på att Pernus gamla stadsdel nog är vackrast i världen.

Vi loggade en ny typ av geocache och hoppade sedan på hojen för etappen Pernu- Riga.
Alltså du milde Josef vilket väder! Det regnade som om himlens trädgårdsmästare hade tagit till stora brandslangen och det blåste så att träden låg vågräta längs ängskanterna. Nåja kanske inte träden, men buskarna i alla fall. Regnet suddade ut konturerna och allt blev en tjock grå massa. Jag är glad att vi har reflexvästar, även om min är töntig med Lions-emblem och Röda fjädern på...

I Ainazi stannade vi för att fotografera det rytande och skummande havet och träffade på ett annat par från Finland. Killen kunde vrida vatten ur sina motorcykelhandskar och sa att det är absolut första gången som det inte är hastighetsbegränsningen som hindrar honom att köra fort, utan rädslan. Ibland tog sidovindarna tag i MC:n så att den låg nästan vågrätt. Vi kunde inte annat än skratta dock och slog följe mot Riga.

Det började ljusna och jag sa att det var väntat. Eftersom vi är stadsmänniskor ljusnar det alltid när vi kommer till en stad. Uppehållet varade dock inte, utan under kvällen när vi strosade i gamla stan i Riga (som för övrigt är den vackraste gamla stad jag sett) sken ömsom solen och ömsöm öste det ner.

Mannen tycker att det är synd att jag på min första riktiga MC-resa skall drabbas av sådant busväder, men jag är tapper och klagar inte. Kan vara bra att ha ett sådant triumfkort på hand ;-)
Det första jag gjorde när jag kom till hotellrummet var att ta ett hett bad. Tackade min lyckliga stjärna för att jag bett om ett rum med badkar när jag bokade. Då tänkte jag mig kanske mys i karet med mannen, men nu occuperade jag det ensam och sjönk ner till öronen och lät det varma vattnet tränga in i märg och ben.

Skall inte avslöja vilken tid vi lade oss, säger bara att det var genant tidigt. Senioraktigt tidigt...mannen snarkade innan hans huvud nuddade kudden...

Dag 1: Karleby - Helsingfors

Jag är på mitt livs första motorcykelsemester. Jag var tvungen att införskaffa goretexbyxor för jag kom aldrig i läderbyxorna - och tur var kanske det för det är absolut inte läderklädselföre, snarare våtdräktsföre.

Vi startade på lördagsmorgonen ock körde söderut. Det var fint väder till en början, men det märkte jag av enbart periodvis, för jag var rätt upptagen med att fundera på om jag glömt att packa något eller ordna för tjejerna och djuren därhemma. Sedan blev jag jättetrött, för jag hade stigit upp klockan fem för att köra äldsta dottern och hennes kompis till tåget. Mannen sa att han hörde hur jag gäspade så att käkarna knakade och sa åt mig att sova en stund. "Aldrig i livet" sa jag, "jag kan ju falla av då". Mannen sa att örat aldrig sover och eftersom balanssinnet sitter i örat, vaknar man om man börjar luta. Alltså fallar man inte av motorcykeln. Hmmm? Tro de? Jag hade dock redan föreställt mig så många skräckscenarion att jag beslöt att absolut inte somna! På inga villkor somna. Det beslöt jag alla tjugo gånger jag ryckte till och vaknade!

Sen regnade det. Och blev kallt. Och jag blev stel i knäna. Men jag vande mig vid lutande i kurvorna. Och att man behöver extremt kort sträcka för att köra om när man sitter på en motorcykel. Och att min man är en duktig chaufför och vi alltså inte skaffade intercom i hjälmarna för att jag skall kunna ge körinstruktioner åt honom...

Sen kom vi till Borgå och solen sken och det var 26 grader varmt. Vi gick i gamla stan och hela atmosfären var som en mjuk filt som doftade sommar och semester. Jag har inte lärt mig hur man laddar upp bilder med iPad:en så ni får bara ta mitt ord på att gamla Borgå är den vackraste stadsdelen som finns.

Borgå var inte dagsetappens resmål dock, vi skulle vidare till Helsingfors och färjan till Tallin. Vi sov på båten. I lakan som påminde om tiden när vi båda jobbade på sjön. Somnade uttröttade till de välbekanta ljuden. Motorernas vibrationer, dansbarens rytmiska dunkande och de säregna ljuden av barn som roar sig med att springa i de långa hyttkorridorerna.

Väckning klockan sex.