Utöver det var det en skitdag på jobbet igår, och när manen och jag körde till posten satt vi båda tysta och rätt dystra. Vi körde förbi två damer som var ute och gick med fyra hundar. Plötsligt frustade mannen i skratt. -"Jag förstår att de där klena vinthundarna har jackor på, men den där ena stackaren hade mössa också!", sa han mellan skrattet. Då började jag också skratta. Det var ju förstås ingen mössa, utan en afghanhund med med sådana där öronpåsar som de har för att deras öron är så tunga...
Skratt förlöser. Saker och ting kunde vara så mycket värre....detta är bara materiella saker och pengar. Jag kände hur jag kunde bli lika glad igen, som jag var i helgen, när min syster och hennes man var på besök. I motsats till fransyskan som var en helt okänd gäst, är min syster inte det. På nolltid flyger alla månader som går mellan det att vi ses, ut genom köksfläkten som en påskhäxa som försenat sig till Blåkulla.
Min syster är florist. Hon hämtar blommor. Och pratar med mina katter. Och många dagar efter att hon åkt, kan katterna luta sig mot blommorna och leka Ferdinand.
Solig fredag till er alla!
Ann-Mari
