Bitter och inåtvänd

Nu dök nog dramadrottningen fram och skrev rubriken för detta inlägg. 

Jag är varken bitter eller inåtvänd, men nog lite besviken.

I sjutton dagar har jag gått över 10 000 steg om dagen. Denna prestation har gett mig:

~skavsår på tån

~vätska (?) i vänstra knäet

~ännu mindre tid för hushållsarbete; alltså tidsstress

Det som det inte har gett mig är: 

~möjlighet att tränga mig in i motorcykelbyxorna av läder utan hjälp

Shuut!, som min tyska fd svärmor brukade säga. Jag trodde verkligen att det skulle göra skillnad. Jag är en positiv människa, jag vill lägga till - inte ta bort. Jag kan lägga till steg, men jag vill inte ta bort chipsen och chokladen! 

Läste nu att man borde promenera på morgonen innan man ätit frukost. Det betyder att jag borde stiga upp halv fem på vardagarna för att hinna. Även om jag behöver lite sömn, går det inte riktigt ihop med att jag vakar till efter midnatt. Mera än fyra timmars sömn behöver jag nog...hmm...måste tänka ut nya strategier...

Idag går jag inte 10 000 steg. Min syster genom giftermål och hennes familj kommer till oss på midsommarmiddag. Jag skall sätta på värmarna på terassen  och så skall vi sitta där och dricka hälsosamma

vätskedrivande örtdrycker och låtsas att det är sommar.

Ingen perfect fit

Första mässdagen med många möten avklarad. Kvällen slutade med vodka och sång med "ryska delegationen"...Jag har fått mycke beröm över min nya "mässuniform", den bästa komplimangen slutade med orden "du ser ut som en flicka från Hogwart-skolan :))

Knepigt var dock att strumpbyxorna jag hade på mig visade sig vara för korta i grenen, ett problem kvinnor med långa ben stöter på ibland. Även om man är den enda som vet om det känns det som om det syns, att man ser ut som dedär småtjejerna som bara har strumpbyxor på och grenen på strumpbyxorna hånger just över knäna...Då får man bara le och låtsas om ingenting, fast man egentligen bara vill ta tag i linningen och hissa upp nylon-eländet! Som tur var var dagen så hektisk att jag hade annat att tänka på än mitt grenproblem...

ha en fin lördag, hörni! Ann-Mari

Att avsluta prenumerationer man aldrig påbörjat...

Jag tycker att e-post är en fiffig grej och använder min e-post mera än jag använder telefonen på arbetet. I vissa fall är det nödvändigt, för att jag skall ha kvar dokumentation på vad som avtalats, men för det mesta är det bara snabbare.

Jag tycker att de företag som är "fiffiga" och damsuger andra företags e-post adresser och sedan bombarderar dem med sina e-postreklamer är fruktansvärt irriterande!

Man ges visserligen ofta möjligheten att avboka prenumerationen på nyhetsbreven man aldrig prenumenerat på, men först måste man skrolla hela vägen ner och sedan plocka fram förstorningsglaset för att hitta den lilla "unsubscribe" texten.

När man klickar på den dyker det endera upp en ruta var man dels måste intyga att man verkligen vill avsluta prenumerationen och dels måste fylla i sin egen e-post adress, eller en sida med ytterligare reklam ur vilken man skall luska ut vad man skall göra för att slippa dessa irritationsmoment!

Jag slösar alltför mycket av min arbetstid på att avboka nyhetsbrev för allt från nyckelringar till chefsutbildningar. Om jag skulle behöva 1 eller 2000 nyckelringar googlar jag det! Aaaahrg!!

(den underbara bilden har jag googlat)

Idag skall jag flytta ett dagis...

Huka dig, kära Pippi!

Som ni ser är jag helt fenomenal på att fotoshoppa...också

Trevlig fredag!

Ann-Mari

Operation "Skänk & Släng" pågår

Hej hej familjen,
om ni inte hittar kläderna ni letar efter hemma, finns det en liten möjlighet att ni kan köpa tillbaka dem från Röda Korset. Om inte det, har de troligen bränts och blivit till värme och energi...
Kära hälsningar,
den hjärtlösa sorteraren

Vad hände med pigga jag?

Jag var en nattuggla och en morgonmänniska. Jag klarade mig fint på drygt 5 timmars sömn. Jag hann göra mycket...
Nu har jag gått i dvala. Efter Halv åtta hos mig, som i Finland kommer halv nio, går ridån ner...På fredagskvällarna när vi skall ha filmkväll och mys, hinner jag se namnet på filmen och vem som är med, resten utspelas på insidan av mina ögonlock. Det känns som om jag sover mera än katterna!

Anlitade Dr Google.

Symptom: extrem trötthet, ben- och ledvärk, viktökning (haha - nu vet jag orsaken!), huvudvärk, koncentrationssvårigheter och virrighet (i måndagseftermiddag när jag skulle köra till gymet, hittade jag mig själv plötsligt halvvägs till jobbet) och några andra lite mer personliga symptom...
Till det plussar jag att kvinnoläkaren nyligen sa att "min ena fabrik har stängt och den andras verksamhet är på upphällningen" och mina underbara 46 år!

Diagnos: enligt Dr Phil´s fru Robin kommer jag att bli en "positiv erfarenhet" rikare; Klimakterium!

Jaha, då är det bara att informera familjen, så att de också får ta del av denna positiva händelse :-)

Glad fredag till er alla, oavsett i vilka faser av det ljuva livet ni är!

Vad om man vaknar en morgon och är Pamela Andersson?

Det är naturligtvis en rent hypotetisk fråga. Jag är inte Pamela.
Men något märkligt har skett med mina representationsblusar. Jag strök dem igår kväll och en instinkt sa åt mig att prova en på. Det var inte bra. Över bysten glipade det flera centimeter stora springor mellan varje knapp! Att sätta säkerhetsnålar i mellanrummen gjorde det bara värre. Det var inte sexigt som man kan se tajta skjortor på välsvarvade damer i filmer - de är sydda på kroppen! Det här var spänt av typ "Hihi, mamma, dendär tanten har alltför liten skjorta!"

Gjorde en snabb analys, och något av de följande alternativen är trovärdigast:

1. det ökända "garderob som krymper kläder"-viruset som spritt sig från Karibien till Norden har drabbat min garderob. För att rädda det som räddas kan bör jag nog hänga alla kläder runt om i huset ända tills min garderob tillfrisknat
2. jag har byggt upp så ofantligt stora ryggmuskler av allt spring på gymet
3. mitt nya effektiva strykjärn, som kuvar rynkor oerhört effektivt, gör så att tyget också krymper
4. pga. av kylan har jag allt för många hudfärgade värmande underställ på mig

Oavsett orsaken, har jag ett dilemma.

Mannen berättade, att på motorcykelmässan stod det åtmistone en lättklädd dam vid varje motorcykel. Besökarna, som bara ville fotografera motorcyklarna, fick snällt godta att det låg en kurvig kvinnokropp draperad över den (man kan ju alltid foto-shoppa bort dem senare!). Troligtvis var ingen av dessa damer över 45 år dock (glömde att fråga mannen), så fortsättningsvis har jag ett dilemma.

På båtmässan är de enda pin-upporna tjejerna som delar ut smakprov på Fishermans Friends och Tropicana juice. Ja, och så de ryska "oligarkernas" fruar. De som kommit på hemligheten! Männen, oavsett dyra skräddarsydda kostymer och bakåtslickat mörkt hår, ser precis ut som de 60 år de är. Deras fruar lyckas dock med fenomenet att se ut som 18 år och 1 dag.

Det blir inga bilder i detta inlägg...