fredag, mars 18, 2011

Vad hände med pigga jag?

Jag var en nattuggla och en morgonmänniska. Jag klarade mig fint på drygt 5 timmars sömn. Jag hann göra mycket...
Nu har jag gått i dvala. Efter Halv åtta hos mig, som i Finland kommer halv nio, går ridån ner...På fredagskvällarna när vi skall ha filmkväll och mys, hinner jag se namnet på filmen och vem som är med, resten utspelas på insidan av mina ögonlock. Det känns som om jag sover mera än katterna!




Anlitade Dr Google.

Symptom: extrem trötthet, ben- och ledvärk, viktökning (haha - nu vet jag orsaken!), huvudvärk, koncentrationssvårigheter och virrighet (i måndagseftermiddag när jag skulle köra till gymet, hittade jag mig själv plötsligt halvvägs till jobbet) och några andra lite mer personliga symptom...
Till det plussar jag att kvinnoläkaren nyligen sa att "min ena fabrik har stängt och den andras verksamhet är på upphällningen" och mina underbara 46 år!

Diagnos: enligt Dr Phil´s fru Robin kommer jag att bli en "positiv erfarenhet" rikare; Klimakterium!

Jaha, då är det bara att informera familjen, så att de också får ta del av denna positiva händelse :-)

Glad fredag till er alla, oavsett i vilka faser av det ljuva livet ni är!

10 kommentarer:

  1. Virrighet ????
    Då har nog jag varit i klimakteriet hela livet.
    Kommer ihåg när jag var till min gynekolog och hon tog några prover på mig...
    Sen ringer hon mig och förklarar i fina ordalag att jag var INFERTIL....hm...jag tänker en stund sen frågade jag gynekologen....."va fan menar du att jag har blivit en gammkärring..." det bara kom och som hon skrattade....

    Men så är det och hormonerna kan nog spela oss fruntimmmer ett ordentligt spratt.
    Jag fick symptomer på hjärtinfarkt och åkte ut å in på akuten, tills en sköterska kände igen symptomerna från sig själv och berättade för läkaren. Min gynekolog smällde in en hormonspiral+plåster och alla symptomer försvann och jag har inte haft nå hjärtrusningar sen dess.

    Hoppas att du piggar på dig, annars sök hjälp.

    Tjingeling.

    SvaraRadera
  2. Tack för upplysningen! Känns genast som mitt liv blev "hanterbart" igen. Med en 44årig kvinnlig kropp med ovan nämnda symtomer, om än diffust, så klarnar tankarna!
    Vem behöver medicinska kunskaper när man har Ann-Mari och Rantamor på nätet?! ;)

    Trevlig helg!

    SvaraRadera
  3. Vet du vad, jag tycker att du skall fira med pompa och ståt och skratta åt det som är på kommande. I vissa kulturer firar man när en ung flicka får sin första mens...så varför inte fira i andra änden också..det kan du hålla på med länge, länge.
    Tur att du fick veta varför, det underlättar!!
    Kram!!

    SvaraRadera
  4. just sådär e de, sätt till lite humörsvängningar och svettningar ännu så va de min palett tills jag börja med hormoner =)
    men en påtta med guld, du vet, i andra ändan av regnbågen =D
    pusspuss

    SvaraRadera
  5. Hah ha vad skönt då att du vet, att ingen fara är..BARA att du helt normalt är en klimakteriedam...känner igen tendensen, haft den i typ 15 år..och virrar fortfarande omkring som en höna..inget att göra åt, bara gilla läget och se, vi är inte ensamma...Hormoner, det är konstiga saker??....finns ju piller, men undras om di hjälper?? Kram Karina

    SvaraRadera
  6. Näää, inte då! ta inte ut den "glädjen" i förskott. Av din beskrivning att döma är min man i klimakteriet... ;-)

    SvaraRadera
  7. Jag hoppas också på klimakteriet snart. Blir 40 i år och är trött på månadsplågan.

    SvaraRadera
  8. Man ska inte tro på allt man läser;) Men å andra sidan så är det ju inte dödligt;) Alla ska vi den vägen vandra, i alla fall vi kvinnor;)

    SvaraRadera
  9. Alla symtom du beskriver har jag haft...nu är dom borta...ja,kvinnokroppen...ett myserium... KRAM

    Ja,jag är tillbaka nu,på hög växel,dags att hålla i sig :)

    SvaraRadera

Tack för att du skriver ner dina tankar om detta :)