Det gav mig mycket tid att duka och flytta på saker. Det kändes så lyxigt att jag började prata högt för mig själv på gulligt Maria Montazami-vis:
"Ja nu tyckte jag att det skulle vara lite vårkänsla i dukningen, därför valde jag ljusa färger...för det är ju liksom våren i Sverige då...men nu känner jag att det blev fel...det blev påsk, liksom...så nu måste jag göra något åt det...det är sådan jag är, jag kan bara gå omkring och ordna tills det känns helt rätt...i timmar...sedan när mina gäster kommer, är allt bara lovely...och då känner de att man har gjort allt detta för att de skall känna sig välkomna...jaa, just så är det..."
I mitt nästa liv vill jag vara Maria Montezami
Oh vilka vårtoner!!! :)
SvaraRaderaSå vacker dukning. Utanför fönstret skymtar någonting vitt. Är det en snödriva?:D
SvaraRaderaMaria M. är väldigt speciell och jag tycker om att lyssna på henne.
Och vågorna går bara upp och ner eller så....som hon sade när hon satt vid stranden, i ett program.
Lovely.
Kram!
me too :)
SvaraRaderaC: Ja, det behövs också! :-)
SvaraRaderaKarin: Det är absolut en snödriva. Tänkte just igår på de första åren jag bodde i Österbotten, och var så frustrerad över snön som smälte så långsamt, att jag tillbringade timmar varje dag med att sprida ut den på ställen solen gassade längre!! Int nu mera.. :-)
Alegni: :-D