Visar inlägg med etikett Njut långsamt av livet samt maten och vinet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Njut långsamt av livet samt maten och vinet. Visa alla inlägg

tisdag, november 12, 2013

En kvart om dagen

Jag ville läsa Sandmannen av Kepler, men fick inte tag på den. I biblioteket hade de den som ljudbok och även om min senaste (och första) erfarenhet av ljudböcker inte var så lyckad, beslöt jag att pröva igen. I den första ljudboken jag prövade att lyssna på störde uppläsarens andning och lätta smackande mig så att jag måste ge upp.

Sandmannen, uppläst av Jonas Malmsjö var en positiv upplevelse. 
Jag slukar böcker och läser också väldigt fort. Som ni förstår skummar jag då också och ibland hoppar jag över "onödiga fältbeskrivningar". Det är mycket mera komplicerat att "skumma" med en ljudbok, så jag lyssnade på varenda ord. Och när jag vande mig vid det, var det enbart givande. Jag var tvungen att låta boken berättas just så som författaren (författarna) hade skrivit den, utan att skynda för att få svaren eller upplösningen jag väntade på.
Det var en upplevelse att höra meningar om hur tunga snöflingor dansar i gatlyktornas sken och hur kölden kändes mot huden och verkligen låta orden forma en känsla så påtaglig att jag måste vrida upp värmen i bilen.

Nu har jag lyssnat ut Hypnotisören uppläst av Peter Andersson och även den lämnade kvar en positiv känsla. Jag vet att jag är sen med att läsa pseudonymen Keplers böcker, men jag reagerar ofta så om böcker som får mycket uppmärksamhet av "massorna". Jag läste "Fifty Shades" först i somras, och då bara efter att en manlig holländsk affärsbekant sa att jag inte kan uttala mig om den (som tantsnusk) om jag inte läst den. Det hade han ju rätt i. Nu har jag läst hela trilogin och kan uttala mig om den. Tantsnusk och upprepningar. 
Hypnotisören var ibland så spännande att jag blev sittande i bilen några minuter efter att jag kört in på gården hemma.

 Problemet med ljudböcker är att jag inte kör så mycket (jag lyssnar enbart i bilen). Det tar mig en kvart att komma till arbetet. Det tar alltså ganska länge för mig att få en bok uppläst. Som tur är fungerar min hjärna så att jag kan läsa andra böcker på samma gång. 


tisdag, november 05, 2013

"Vit väst bärs med damer närvarande (=fest)"

Rubriken är från en en vett & etikett sida på nätet. Jag tyckte om parentesen - när damer är närvarande är det fest!



I fredags klädde vi upp oss till tänder och tår och gick på fest. Vi kände oss verkligt fina, sådär som stjärnorna säkert känner sig när de går röda mattan till Oscarsutdelningen - som en XL version av Brangelina :-)
För mig som ofta stoppar ner plånboken och mobilen i en jackficka och rusar iväg kändes det absolut lyxigt att gå omkring i svepande långkjol (som man Askungelikt måste lyfta för att kunna gå i trappor) och med en liten aftonväska i silver i handen. Så liten att allt som rymdes i den var ett läppstift. Stort sett.

På söndagsmorgonen hämtade mannen  min frukost till sängen. Nej, vi festade inte från fredag kväll och genom hela lördagen, men på lördagen hände inte så mycket...vi hade mysdag. Vi var ut bara när vi for till gravgården för att tända ljus. Det gjorde vi när mörkret fallit och låg som en tjock varm filt över gravarna som låg bäddade i fladdrande ljussken, saknad och kärlek.


På söndagskvällen tappade mannen upp ett aromatiskt bad åt mig. Jag släntrade dit med vinet jag hade kvar efter älgsteksmiddagen han tillrett, tände ljus och la på Vaya Con Dios CD:n.



Man skulle kunna tro att vi firade något extra på söndagen, men det gjorde vi inte. Det var en helt vanlig söndag. Och mannen är på många sätt en helt vanlig man - men speciell på det sättet att han allt sedan han omslöt mig i sitt hjärta har fortsatt att göra små och stora saker av kärlek till mig.

Eller också kom han ihåg att det på fredagen var 20 år sedan han friade och vi förlovade oss. Det gjorde inte jag...



torsdag, oktober 31, 2013

Ät, se på film och älska

I natt åker Rebecka tillbaka "hem" till Sverige. Vi har haft en fin vecka med god mat och mys. På lördagskvällen var mannen på bastukväll till en kompis vars barn har genomgått en stor operation och vi tjejer hade myskväll med den mat Rebecka önskade sig. Stekt broiler och potato skins. När vi ätit oss proppmätta såg vi två märkliga, men ändå inte dåliga filmer. Den första var den tyska svartvita filmen Das Weisse Band - Eine deutsche Kindergeschichte, som vann bästa filmpriset i Cannes 2009 och var nominerad för Oscars. När filmen var slut visste vi inte riktigt vad som hade hänt, men vi tyckte ändå alla att den var bra. Så lång från Hollywood man kan komma. 
Sedan såg vi "Beasts of the Southern Wild" - en annan tung men magisk film om den lilla tjejen Hushpuppy, tuff kärlek och fattigdom och i bakgrunden orkanen Katrina. 

"When it all goes quiet behind my eyes, I see everything that made me flying around in invisible pieces."


Igår var hela familjen och såg Thor: The dark World. Mannen "offrade" sig kvällen innan och spelade Alias med oss - sällskapsspel är inte först på hans lista över saker han gillar att göra - så jag "offrade" mig för detta. Jag såg den första Thor och tyckte den var ok, men även om jag tycker mycket om fantasy filmer har jag fördomar mot "rymdfilmer" (jag avskyr Star Wars!). Jag blev helt betagen av denna. Underbart vackert gjord, härlig humor och mycket känslor.

Tjejerna, som är pålästa när det gäller fornnordiska gudasagor, skrattade åt att de i filmen riktigt pratade om Odins hustru som Frigga, men att det i svenska översättningen stod Freja. Vanligtvis brukar ameriaknerna få det fel, och Helsingfors kan vara huvudstad i Sverige, men nu missade den svenske översättaren på s"sin egen historia"

En härlig vecka är till ända. Hoppas Rebecka fått tankat kärlek så hon klarar sig till jul...


fredag, maj 31, 2013

Tvätta håret med sommarvatten

Att tvätta håret i sommarvatten är precis detsamma som att tvätta det i vårt vanliga vatten, men sommarvatten låter så mycket mera lyriskt. Som om man kunde få solglittret i havet och de skira björklövens doft att fastna i håret...

I förrgår kväll, medan det fortfarande var 28 grader varmt här i Karleby, cyklade mannen och jag till släktens villa för att bada bastu. Till villan kommer det enbart vatten på sommaren - sommarvatten alltså!

Det är inte bara ordet sommarvatten som låter så fint, att bada bastu på villan är så annorlunda än att bada bastu hemma. På villan tvättar man håret i ett handfat och det får mig alltid att minnas barndomens bastubadande hos min mormor och morfar i skären. Kvinnorna och barnen badade först. Badkaret var till för att hålla kallvatten i och bastulaven hängde från taket och man klättrade upp dit på en stege. för en liten flicka gick det inte att sitta där utan att ha en kittlande rädsla för att hela bastulaven skulle rasa ner i golvet och på samma gång var det så spännande.

 Håren tvättades i gulaktiga emaljerade fat med gröna kanter och man sköljde ur löddret med dopp i havet. Känslan när schampot rinner nerför ryggen och gör en hal som en sälunge när man naken springer ut och dyker i vattnet är något alla barn borde få uppleva. Rundade stenar och det mjuka sjögräset som kittlar under fötterna. Allt detta kommer tillbaka till mig nu när jag badar bastu på ett ställe utan dusch. Och de gånger det inte finns en massa grannar och släktingar på stränderna doppar jag mig fortfarande naken, för inte mycket går upp mot den känslan...


När jag flyttade upp till Österbotten saknade jag södra Finlands tidiga vårar och varma somrar. Det verkade som om det ständigt blåste här uppe. Österbotten kändes som platsen den goda väderguden glömde.

Nu är vi på andra veckan av sydeuropeisk värme och sol från klar himmel. Karleby slår värmerekord och även i Lappland är det varmare än i södra Finland. Det är helt förunderligt och skall tydligen fortsätta så ännu nästa vecka. Vi fick en hel vecka av ljumma vackra myggfria kvällar. Nu kom myggen, men de håller sig i skuggan (och lider förhoppningsvis av torkan), så inte ens de kan man klaga på!

måndag, maj 27, 2013

"Bara rester"

Ibland är det så gott med mexikansk mat. När vi är enbart familjen som äter blir det alltid en massa mat över, så då brukar det bli pizza nästa dag. Dagen efter senaste mexikanska middagen var det bara jag som skulle äta middag hemma. Istället för pizza stekte jag en röra av squash tillsammans med texmex-resterna (malet kött, tomater, paprika och lök). Jag serverade den till mig själv med överbliven creme fraiche och en burk gröna oliver. Det blev jättegott!

Det känns oerhört bra att skriva om detta efter att ha läst om hur mycket mat som slängs bort per år. Vi har pratat om att planera veckomenyer. men det har bara inte blivit av...


tisdag, mars 26, 2013

I vikingars fotspår

Med anledning av min svågers 50-årsdag åkte vi tillbaka i tiden och blev vikingar.
Festen hölls på Vikingacentrumet på Rosala. Det är absolut ett ställe värt att besöka. Jag ids inte skriva om man har vägarna förbi (fast nu skrev jag ju det), för Rosala är vanligtvis inte på vägen någonstans, det är en holme i världens vackraste skärgård! Mina morföräldrar bodde på Rosala och som barn och ungdom tillbringade jag mina somrar där. Mina föräldrar bor där nu. Jag kan vara en aning opartisk när jag påstår att det är världens vackraste skärgård...

Detta är hövdingahallen Rodeborg. Välkommen in!
Längs väggarna finns alkover med britsar i två våningar och i rummet långbord och en eldhärd.

Det är dunkelt, rustikt och mysigt. När vi gick genom byn för att komma hit från mina föräldrars hus kändes det lite som att vara en påskhäxa som tjuvstartat, men här inne kändes klädseln helt rätt.


Vid dörren fanns det ett trägolv som senare på kvällen fungerade som dansgolv, annars var golvet av stenar.


Medan det var ljust (och ingen druckit för mycket "mjöd") tävlade vi i yxkastning. Paul, som också väldigt inspirerande berättade om maten och sederna förr, visade tekniken bakom kastandet.


Jamän, ser man på...här har det slunkit in en påskhäxa! 
Oj, det är ju jag. Tror ni jag fick yxan att lämna kvar i målet? Om jag säger att det var det som var meningen, men alla inte lyckades....

Vi fick en sked och en smörkniv. Många hade förutsett detta och hade egna knivar med. Jag glömde, men fick låna mannens...


Vi åt från pärtor. Det fungerade bra. Jag äter inte så här lite, och åt inte då heller. Jag var bara osäker på om maten skulle hållas på pärtan, som jag tog försiktigt första gången...man kan alltid hämta till!


Den fina tårtan hade "födelsedagsbarnets/vikingahövdingens" dotter gjort. Hon är duktig på bakverk. Ni kan kolla hennes blogg här.


Vi norrifrån, som hade en 7 timmars bilfärd framför oss dagen efter festen, sov inte i festsalen utan lånade min mosters sommarstuga (det som var bastu när jag var liten). Vi gick rakt dit och sova, vilket betydde att vi nästa morgon fick klä på oss vikingakläderna för att gå till mina föräldrars hus. Att schava från stranden till huset i linneklänning fick mig att känna mig som Maja från Stormskäret, som kom iland till fasta landet. En aning...



onsdag, mars 13, 2013

Förväntansfull denna morgon

Jag och mannen är i huvudstaden. Vi skall äntligen, och i sista minuten, få se Kristina från Duvemåla på Svenska Teatern. Vi packade enligt råd från en god vän...



...och med tanke på hur våra tårkanaler öppnade sig när vi såg filmen Les Miserables, tror jag att ett stort paket näsdukar var förnuftigt packande.





måndag, december 31, 2012

Twas the night before Christmas...

Twas the night before Christmas 
when all through the house
Stojade glada släktingar
Ingen tog paus



The children were NOT nestled
snug in their beds
en kusinskara var samlad
som sällan tillsammans blir sedd...



The moon on the breast 
of the new-fallen snow
i ångan från badet
och lyktornas ljus-show

(nu i takt med Rudolf...)
Men en mörk julaftonskväll
Tomtemor hon sa:
Vill du inte bada säg,
uti tunnan nu med mig?

Allt sen den dan var vi rena
för vi satt så länge där
I snön kylde vi barm och bena
och baken den blev riktigt skär






 (och så lite Tipp-Tapp, och sedan Nu är det jul igen...)
Snälla folket låtit maten rara, ma-aa-ten ra-a-ra
Stå på bordet åt en tomteskara, tom-te-ska-a-ra...
För det var inte sant, för de var inte sant
dom åt själva upp den!


(och så Rydbergs Tomten...)
Midvinternattens köld var hård
inne värmer ljusen och skratten
ingen sover på systers gård
det var den verkliga uppesittarnatten 

Månen vandrar sin tysta ban
snön lyser vit på fur och gran
snön lyser vit på taken
och enbart katten var naken


(skojade lite: denna kattfröken och hennes bror var inte med, dem träffade vi hos min lillasyster på dagen. De är en allergifamilj, men har nu skaffat två don Sfinxer. Jag hade sett fram emot att hålla en sådan katt, och blev positivt överraskad. Men...nog blev en del av mitt hjärta ändå hos min storasyster kattungekull. Hon har Maine Coon katter, såsom min Otto, och en av ugnarna är en silvertabby hona...en sådan som jag länge suktat efter...suck!)

Dan före julafton lyckades min syster samla ihop snudd på hela min familj till en myskväll. Mina föräldrar, mina båda systrar med män, min bror med fru, alla syskonbarn, några tillkommande och även lillasysters bonusbarnbarn. De enda som fattades var mannens äldsta döttrar.

Vi åt, pratade, skrattade och badade i vildmarkstunna. Vilket perfekt sätt att tillbringa dagen före julafton! O


Mina döttrar fick ta igen en massa förlorad syster-tid...

The best of times!

söndag, december 30, 2012

Dit och tillbaka

Idag tog värmeljusen slut hos oss. Det är första gången sedan...ja sedan värmeljusen började tillverkas tror jag! Jag har haft ett aldrig sinande förråd av värmeljus...lite av den sortens "lagra upp med värmeljus frenesi" folk som tror på domedagen kan tänkas ha...

Det är söndag morgon och jag sitter och dricker kaffe i skenet av de sista värmeljusen, julstjärnornas varma sken och två katters spinnande.

Jag känner mig utvilad. Under julen blev det sena kvällar, mycket god mat och intensivt umgänge. Inte den sortens intensiva umgänge som tar energi från dig, utan tvärtom tillför så mycket impulser och tankar att man efter att man kört hem igen känner saknaden som en tyngd.

Vi körde hem på juldagen, vilket traditionsenligt alltid varit vår pyjamasdag. Pyjamasdagen tänkte vi ha på annandagen, och det hade vi också, även om vi på kvällen klädde på oss och for och såg på the Hobbit på bio. Innan det såg vi första delen av Sagan om ringen igen...för tionde gången, för att vara i rätt stämning och i rätt tidsålder liksom.

Sedan var helgen slut för vår del. Både mannen och jag har extremt mycket jobb just nu, och som vanligt känns det mest när man är ledig. När man jobbar hinner man inte tänka på hur mycket jobb man har, men när man åker hem och skall koppla på hemmapersonen är den uttröttad.

Men i helgen har vi haft familjetid, väntid och även träffat en 15-årig familjemedlem för första gången och det har varit varmt och mysigt. Och jag känner mig utvilad.

Och värmeljusen brinner och kattens spinnande har övergått i mjukt snarkande...och det är gott att vara.


fredag, december 14, 2012

Julsnaps

Jaa, mycket kan jag inte redovisa för i dessa julförberedande tider...
Jag hämtade alla mina fem stora pafflådor med julpynt, gick igenom och ratade största delen av innehållet, satte fram lite "nästomtar" och massor av stjärnor och belysning och packade resten tillbaka i lådor och förde bort. 

På den mentala "att-göra" listan bockar jag av flera saker med "kommer ine att göra" än med "har gjort". Och det är ok det med. Jag känner så starkt att jag inte skall stressa. Att jag skall må bra med läget som det är. Och när jag inte själv och vårt hem inte är överlarmad med jul, tycker jag mig lägga märke till mera vackert runt omkring mig. Hur magiskt ljuset från elslingor blir på bollbuskar täckta av nysnö och sådana saker.

En sak har jag gjort dock. Julsnaps. Det är i och för sig ett lite märkligt val, eftersom mannen har lärt mig att snaps egentligen bedövar smaklökarna så man går miste om en del av matens goda smak. Och för att doften av stjärn-anis för alltid är länkat med minne från min vistelse på Pink Palace på Korfu när jag och min amerikanska väninna tågluffade. Det var på den tiden när det inte fanns så mycket restriktioner och kvällarna på nattklubben kröntes av att de slog sönder tallrikar i huvudet på gästerna, som sedan fick ouzo som belöning...aj, jag gillar inte anis, nej - men de är så otroligt vackra som torkade kryddor.


En visit på den fina bloggen Kråks stuga inspirerade mig att göra detta. Innan man rör på flaskan (vilket man ju måste om man skall hälla upp), är färgen helt otrolig. Mörkt kanelfärgad längst ner för att sedan ljusna uppåt.  Jag har använt lite av snapsen till att krydda glögg och det blev jättegott (om man bortser från anisdoften då alltså).








De vackra snapsglasen är en gåva av min syster. De är handblåsta i Åboland, världens vackraste skärgård ;-).

Nu skall jag samla ihop entusiasm för att gå på firmans julfest.
Önskar er alla en fin stresslös fredag!

Ann-Mari

måndag, december 10, 2012

Ungdomens källa

På onsdagen fyllde jag 48 men min kropp och själ kändes långt äldre. 
På fredagen var jag på ledkorrigering enligt Kalevalametoden (ledkorrigeringen bygger på gamla folkhälsoförbättringstraditioner som lärts från generation till generation i Österbotten och också finns beskrivet i det finska nationaleposet Kalevala). Felställningar i vrister, knän, höfter och korsryggen korrigerades genom att ledgångarna öppnades med lätta tänjningar. Jag märkte skillnaden med en gång. När jag satte mig i bilen för att köra hem undrade jag varför det kändes så märkligt, sedan insåg jag att det att stiga ut och in ur bilen inte orsakade någon smärta i höfterna alls. Jag provade flera gånger för att det riktigt skulle sjunka in. Sedan grät jag av lättnad. För första gången på länge kändes det som om min kropp inte motarbetade mig. 

På lördagen åkte jag och Alexandra till Åbo för en tjejhelg tillsammans med mina systrar, systerdöttrar och en styvdotter. Vi skrattade så mycket att jag ännu har ont i magmusklerna.
Man säger att skratt förlänger livet, men jag känner att detta veckosluts skratt föryngrade mig just nu. Mina systrar träffas oftare än jag träffar dem och eftersom jag umgås väldigt mycket med finska vänner, märkte jag att jargongen som alltid präglat vår relation först flöt mycket smidigare mellan mina systrar än med mig. Men det räckte inte länge innan jag också fann rytmen, och tillsammans med ungdomarna pratade, skrattade och sjöng vi så mycket på matrestaurangen att de bad oss dämpa oss lite. Hur svårt är det inte att dämpa glädje?

Tyvärr kunde inte alla kvinnor i vår familj vara med. En systerdotter, en systerstyvdotter, en styvdotter och en dotter saknades. 

Jag gjorde en liten miss dock. Efter ledkorrigeringen tejpar man för att förhindra att lederna åker tillbaka i den position de varit länge. Jag fick välja på svart, grått, pink, hudfärgat eller turkost tejp. Hudfärgat hade ju varit det smarta valet, men jag kände mig sprallig och valde turkos. Först hemma på kvällen insåg jag att jag skulle ha klänning på mig på tjejkvällen nästa dag...jag hade inte ett enda par strumpor som kunde dölja den robotaktiga tejpningen! 
Det löste sig. Jag hittade 300D tights i Åbo, och gömde och glömde mina färggranna ben...




fredag, november 23, 2012

Your hot and your cold...

Nej, detta inlägg skall inte handla om klimakteriet, jag hade en släng av det i somras men sedan vann tydligen min mentala ålder över min fysiska, för övergångsåldern gick i regression.

Jag får mer och mer artrosvärk, nu har det spridit sig till fingrarna. Jag svär när jag tänker på det - jag skall ju göra så mycket hantverk ännu, och skrev nyss om hur viktiga händerna är för mig i ett Real Life inlägg.
Eftersom jag undviker att ta mediciner googlade jag alternativ vård och huskonster. Här blev jag igen påmind om att min mentala och min fysiska ålder är i obalans. Det stod att artros oftast drabbar kvinnor i 45- 50 års åldern. Varför får jag det då?, var min spontana tanke. Sedan måste jag med gnisslande tänder påpeka för divan inom mig att jag om väldigt snart blir 48...Flera frågor, frun?

Vinterbad har jag ju hållit på med ett par år och det är ju bra för så mycket. Det kan ta bort värk och lindra ledbesvär och så hålls man allmänt friskare. Det pågår även diskussioner om det kan lindra artros - det är inte bekräftat, men sämre blir det väl i alla fall inte...
Vinterbadet förbättrar avsevärt min blodcirkulation  Jag fryser sällan numera och så har jag varma händer och fötter. Du milde vad jag utsatte mannen för tidigare! Han kunde ligga och ha det varmt och skönt under täcket och så kom jag och började gnida mina iskalla fötter mot hans. Det finns ingenting som är kallare än kalla fötter! Jag inser det nu när yngsta dottern  gnider sina kalla fötter mot mig när vi sitter fotskavs i soffan...brrr

Nu har jag börjat chilla i infraröd bastu ett par gånger i veckan efter att min danslärare rekommenderade det. Infraröd bastu har samma positiva verkningar som vaksimmande: man skall hållas frisk och det kan ta bort all möjlig värk och rena kroppen från gifter.Efter en månad borde man se resultat.

Det finns även "bonusverkningar" av dessa hot & cold behandlingar. Infraröd bastu skall vara bra mot celluliter, hudbesvär och dessutom bränna kalorier. Vinterbad är bra mot torr hud och bränner också kalorier. Så blir jag inte av med värken, blir jag kanske åtminstone av med den kliande vinterhuden på smalbenen, appelsinhuden och bränner utan ansträngning alla chipskalorier!



Det är fredag. Ikväll skall vi till våra vänner och äta, så förutom inre värme av glögg och god mat får jag också en dos av vänskapsvärme. Imorgon åker vi till Lappfjärd på kyrkokonsert med Florakören, Brahedjäknarna och Akademiska orkestern. Mannens dotter Malin sjunger första sopran i Florakören och det kommer att värma hjärtat att få höra det. Mycket mys alltså...

Håll er varma och njut av fredagskvällen, vänner

Ann-Mari

söndag, november 18, 2012

Pasta och manikyr

Ett rätt allmänt nutida problem är att man har så mycket grejer men så lite tid.

Jag gav mannen en pastamaskin i julklapp för ett par år sedan. Vi använde den i början, sedan blev den undansatt i ett skåp. Alltid nu som då sa vi: "åh, vi borde göra pasta", men det blev liksom aldrig tid till det. Sedan bad mannens bror att få låna den för att testa om det vore något de borde införskaffa och när vi fick den tillbaka blev den framme. Igår gjorde dottern pasta för första gången i sitt liv.











 Hon höftade pastadegen från några olika recept, och efter att hon lagt till lite extra mjöl efter första provmanglingen, blev degen helt perfekt.


Sedan gjorde hon en sås enligt den välbeprövade "man tager vad man haver" metoden. En halv burk Creme bonjour med vitlökssmak, lite grädde, stekt bacon och salt och peppar. Det blev så gott att jag kunde ha slickat lasyren av tallriken! Händigheten har denna 15-åring dels av mig, men känslan i köket har hon nog fått av far sin.


Märkte någon att hennes naglar ändrade utseende under pastaprocessen? Medan degen vilade limmade Alexandra på lösnaglar. Medan den färdiga pastan vilade målade hon proffsigt naglarna i svart och silver, så när vi åt var hon inte bara självlärd pastachef utan också manikyrist ;-)


Idag har vi varit på köpmansmässa i Jakobstad och nu skall jag slänga mig i soffan en stund. Veckosluten går allt för fort!

kram,
Ann-Mari

torsdag, oktober 18, 2012

Alone in no-man land

Ack hur mycket sanning det ligger i påståendet att man verkligen lär sig uppskatta vad man har, när man förlorat det. Nu har jag ju inte förlorat mannen, han är bara på resa! När han är hemma brukar jag ibland bråka med honom för att han tillbringar så mycket tid i sängen och ofta är så trött medan jag gör största delen av hemarbetet (ja, jag brukar nog kanske uttala trött så det låter som lat, men...

Men när han inte är trött är han enormt duktig. När man är en person med mycket visioner är det bra med en händig man. Och en man som har en massa verktyg. Problemet är bara att jag inte vet var de alla är, och eftersom jag vill att mina projekt skall vara lite av en överraskning, vill jag inte ringa och fråga...
Som tur är har jag begåvats med en bra portion idérikedom och en måttlig portion perfektionism - alltså fungerar "man tager vad man haver" bra hos mig.


När jag målat lådorna till sovrumsmöblerna en gång, lyste grundfärgen igenom och det såg lite sådär tjusigt shabby-chict ut. Man kunde ha lämnat det så men i vårt sovrum passar det nog inte. Vårt shabbiga är inte chict.
Däremot har vi varit så pass trendiga att vårt sovrum (syns i Real Life utmaningen om mysställen) varit grått redan i fyra år. Långt innan grått blev den nya boomen inom inredning. Detta bara för att vi snubblade över en tapet vi inte kunde lämna kvar i affären.
Att hitta den perfekta gråa nyansen var inte nu heller svårt. Tyvärr klassas målfärg som brandfarligt och kan inte skickas från amirika dock. Jag hade velat att färgen hade haft ett namn, som Kettlebell...eller Charcoal eller Raven Black, båda ord som jag älskar, men den gråa färgen jag hittade i Kodin Terra hade bara ett nummer...borde kanske kontakta Teknos och informera dem om att man inte bara skall sälja en produkt - man skall sälja en upplevelse :-)


Efter att ha målat, sytt och zumbat hade jag en liten tapasdejt med Skavlan och några av hans vänner.