söndag, november 18, 2012

Pasta och manikyr

Ett rätt allmänt nutida problem är att man har så mycket grejer men så lite tid.

Jag gav mannen en pastamaskin i julklapp för ett par år sedan. Vi använde den i början, sedan blev den undansatt i ett skåp. Alltid nu som då sa vi: "åh, vi borde göra pasta", men det blev liksom aldrig tid till det. Sedan bad mannens bror att få låna den för att testa om det vore något de borde införskaffa och när vi fick den tillbaka blev den framme. Igår gjorde dottern pasta för första gången i sitt liv.











 Hon höftade pastadegen från några olika recept, och efter att hon lagt till lite extra mjöl efter första provmanglingen, blev degen helt perfekt.


Sedan gjorde hon en sås enligt den välbeprövade "man tager vad man haver" metoden. En halv burk Creme bonjour med vitlökssmak, lite grädde, stekt bacon och salt och peppar. Det blev så gott att jag kunde ha slickat lasyren av tallriken! Händigheten har denna 15-åring dels av mig, men känslan i köket har hon nog fått av far sin.


Märkte någon att hennes naglar ändrade utseende under pastaprocessen? Medan degen vilade limmade Alexandra på lösnaglar. Medan den färdiga pastan vilade målade hon proffsigt naglarna i svart och silver, så när vi åt var hon inte bara självlärd pastachef utan också manikyrist ;-)


Idag har vi varit på köpmansmässa i Jakobstad och nu skall jag slänga mig i soffan en stund. Veckosluten går allt för fort!

kram,
Ann-Mari

9 kommentarer:

  1. Oj så gott det såg ut! Vilken pysslig dotter, både pasta och ursnygga naglar:) Helgerna går tokfort, jag skulle behöva en dag till för att vila upp mig.

    SvaraRadera
  2. Så händig hon är på både det ena och det andra!

    SvaraRadera
  3. Sv: Jag hade önskat att det röda var var en gummimatta, som jag först sett ut, men den var tre gånger så dyr som den plastmatta som det nu blev, och dessutom måste den behandlas på nått sätt som bara ett företag i trakten kunde och som oxå kostade en rejäl summa... Så plastmatta blev det, den är mjukare än trä och linoleum, men inte lika mjuk som gummimattan skulle ha varit...

    SvaraRadera
  4. Här finns också en pastamaskin, som dessvärre har fått stå i skåpet väl länge nu. ...måste nog bli ändring på det. Det finns ingenting som går upp mot färsk pasta som man har gjort själv.

    kram

    SvaraRadera
  5. Här används pastamskinen flitigt men jag för ihop äggen och mjölet med enbart en gaffel. Då slipper man lite kladd...för jag har inte tid att fixa naglarna mellan varven! ;) ;)
    Kram

    SvaraRadera
  6. ÅÅÅ vad härligt med pastamaskin... en sån har inte vi. Undrar om tiden fanns att göra pasta om vi hade en eller om den skulle stå i skåpet.HMM.... Nu ska jag titta vidare här på din härliga blogg. Kram Gela

    SvaraRadera
  7. Åh, hemlagad pasta är verkligen supergott. Vi har ett problem med vår pastamaskin dock. När den stått ett tag (ett år eller så... vi är inte så flitiga med att använda den vi heller), blir degen först svartprickig (inte helt prickig, men lite här och var) när man kör den genom maskinen. Händer samma sak hos er?

    SvaraRadera
  8. Jo, jag såg det där med naglarna. Trodde att det var någon annan, t.ex. en mamma, som hoppade in och hjälpte till.

    Måste fråga om det var värt det? Är hemgjord pasta så pass mycket godare att det är värt all den tid det tar? Undrar jag som inte har tonårsbarn att ställa i köket ;)

    Kram

    SvaraRadera
  9. Vad kul att göra pasta själv! Det skulle jag vilja prova någon gång. Kan tänka mig att det är godare än köpt.

    Sv: Det konstiga är att jag ofta blev tagen för äldre när jag var yngre och nu är det tvärtom. Jag antar att det kan ha lite med klädsel att göra också. Jag klädde mig nog mognare när jag var yngre än jag gör nu ;)
    Försvarets hudsalva är ett slags lypsyl som även funkar på torra händer och fötter och som tydligen också går att steka mat i. Har dock inte provat det sistnämnda. Jag använder det till läpparna.

    SvaraRadera

Tack för att du skriver ner dina tankar om detta :)