onsdag, november 14, 2012

Real Life: Julpyntning

Snart får man. 
Snart får man plocka fram julpynt. Jag har redan några ljusslingor, det måste man för att mota bort mörkret som annars tränger in genom fönstren. Mörkret och regnrusket.

Yohannas spörsmål i Real Life denna vecka:

Julpyntar du?
Javisst, fast nu när tjejerna är stora har jag tonat ner det lite. Inte så mycket tomtar, och inte länge barnens "charmiga" pynt.

Har du regler/ traditioner för hur det skall pyntas? Hur har de kommit till? Har du någon extra viktig?
Inga regler, men lite traditioner. Vi har alltid tro, hopp och kärlek i fönstret. Och absolut de som mannens morbror och moster har gjort i silkespapper, inte köpta plastiga. 
Jag börjar pynta när det känns rätt, ofta rätt tidigt i advent, för efter julhelgen känns det som om det är över för mig, och då åker tomtarna ganska fort ner i sina lådor igen.

Svärmor lämnade kvar dessa små figuriner i vårt hus och med dem gjorde jag en tradition för våra tjejer.  På lillajul - och enbart då - var tomten framme, och på Luciadagen stod den bedårande stjärngossen på frukostbordet.




Har du något extra viktigt pynt?

Trots att det nu finns ett mångfald av vackra papperstjärnor vill jag ha den gamla orange adventsstjärnan också. Den är som en saga för mig. En saga om att hitta hem...
När jag bodde i Los Angeles brukade vi åka runt i bostadsområden och se hur folk hade julpyntat sina gårdar och fönster. Det var som att vara på en nöjesattraktion som var gratis. Och jag älskade det. En jul  gled vi fram sent på natten. Allt i mitt liv var inte picture perfect -långt därifrån, och jag försökte desperat låta mig uppfyllas av julglädje och stillhet. Plötsligt ropade jag åt min exmake att stanna! Stanna genast! I ett fönster såg jag en skandinavisk adventsstjärnas orangegula sken och det högg till i bröstet av hemlängtan. Ögonen tårades och jag kände att jag ledsagades. Jag skulle hem.
Visst är de lite som sagan om Björken och stjärnan? Och här är jag. Lycklig och tillfreds. I Rolands Happy Family...

Har du börjat med något vinter/julpynt redan?
Nej, men jag har förberett och planerat lite smått...Om jag gör något nytt vill jag genast ställa fram det, och innan jag kan pynta måste jag storstäda...och för att storstäda behöver jag både tid och inspiration...

kram på er förväntansfulla pyntare,
Ann-Mari





16 kommentarer:

  1. Åh så härligt och en fin berättelse. Min mor hade Lucian som hör ihop med din stjärgosse och den stog bara framme på frukostbordet på Lucia, som din.
    Tänk vad mycket minnen som finns.

    Återkommer !

    Hälsningar
    Yohanna

    SvaraRadera
  2. Vad kul att läsa om dina traditioner och den lite melankoliska berättelsen om stjärnan. Sedan blev jag väldigt nyfiken också. Tro, hopp och kärlek - vad är det? Alltså det ni har i fönstret.

    SvaraRadera
  3. Jag blev också nyfiken på Tro Hopp & Kärlek, vad kan det vara?! Jag är inte lika hård på städningen utan brukar bara få fram pyntet. Då blir det mysigt direkt och så gör det inte så mycket att jag inte städat först:)

    SvaraRadera
  4. Den fina stjärngossen har min mamma. Och ett litet miniluciatåg i samma stil som vi barn köpte åt henne när vi var i tonåren... Jag ska fundera på den här utmaningen tills i morgon, och tror jag behöver åka på en liten shoppingrunda först...

    SvaraRadera
  5. Det är ju julpynten som gör att man överlever fram till vårljuset saktar kommer tillbaks i mars. ;-)
    Här är det mest höstljus än så länge...

    Å du...Tack för din fina berättelse om stjärnan. Dom är verkligen speciella. ♥

    SvaraRadera
  6. Jag längtar tills det är dags att ta fram ljusstakarna och ljusslingorna. Vi behöver verkligen ljusfesten under den mörka tiden.

    SvaraRadera
  7. Allt förändras lite när barnen har flyttat ut...man tar inte fram allt som man pyntade med tidigare. Sedan får de ju ta med sig julpynt också...Så har det varit för mig. Jag tycker om jul, jag tycker om julpynt och allt det som hör till men vi har jobbat så mycket under julhelgerna så de har bara försvunnit...snipp snapp...så gör vi i år också, både julafton och juldagen. SEN blir det jul här hos oss, men visst på julafton ska vi försöka hinna till barnbarnen, åtminstone en stund

    Kram
    Karin

    SvaraRadera
  8. Nog är det trevligt att pynta, i den rätta känslan...som förr, ska det vara..med gran och kulor..och kolasmet i kastrullen på spisen..ljusstakarna i fönstren, ljusslinga ute.--ja nog vill vi ha det så. Men jag kan erkänna att jag några av de senaste jularna tänkt att jag skiter i alltihopa.--Bara för att det inte är som förr, eller blir som förr, hur jag än anstränger mig..men gör det bästa av saken. DET verkar du göra min vän, och visst är det fint när det lyser upp i fönster och trädgårdar...Kram Karina

    SvaraRadera
  9. Tack så mycket för denna veckan.
    Och här är sammanställningen över hur det går till hos de andra.
    http://yohannailaspalmas.webblogg.se/2012/november/sammanstallning-av-real-julpyntning-2.html

    Hälsningar
    Yohanna

    SvaraRadera
  10. En så fin berättelse...det högg till i hjärtat på mig med.
    Vad är tro hopp och kärlek till jul?
    Trevlig fredag och helg,
    Sussi

    SvaraRadera
  11. Vilken söt stjärngosse och vilken härlig berättelse om Rolands Happy Family :) Jag kanske måste upp på vinden och hämta tomtefar & tomtemor nu...

    SvaraRadera
  12. Hej Ann-Mari! Minns inte ens när jag sist skulle ha julpyntat! Har studerat och jobbat i tre år..och nu har vi remontti.. Men det vore nog härligt med all pyntning :) Och tänk! Jag har just läst, att vi männsikor får en extra mängd englar från himmeln på jultiden! Så julen är verkligen en speciell tid på riktigt:)
    Vi önskar er en engelrik jul!
    -Blackie, tjejerna och Helena-

    SvaraRadera
  13. Jag vet inte riktigt på vilket ben jag ska stå...ibland vill jag alldeles för mycket när det gäller jul och pynt och allt som hör till...och ibland är det bara tvärstopp. I år blir det ett riktigt stopp, hela familjen med omnejd höll på att ramla ihop på fläcken, jag jobbar nämligen HELA julen!!Så nu blir det julafton den 23:e, och förmodligen kommer vi att överleva det också...Pyntet däremot...tja...lite nytt, lite bättre begagnat och kanske lånar jag något också...Men framför allt, ljus i massor!! Berättelsen...underbar!!
    Kram kram

    SvaraRadera
  14. Jag har slutat fira jul så här pyntas det ej...

    SvaraRadera
  15. Å så härligt berättelse med adventsstjärnan! Vi är allt bra mycket mer präglade än vi tror av traditioner. Och jag gillar tomten och lucian. Vi har ett Lucia tåg som kommer fram på Luciadagen och står på köksbordet tills tomtarna kommer fram några dagar innan jul!Kram Kram Miriam!

    SvaraRadera
  16. ÅÅÅ vad fint skrivet!!! Skönt att hitta hem kram /Gela

    SvaraRadera

Tack för att du skriver ner dina tankar om detta :)