Julsnaps

Jaa, mycket kan jag inte redovisa för i dessa julförberedande tider...

Jag hämtade alla mina fem stora pafflådor med julpynt, gick igenom och ratade största delen av innehållet, satte fram lite "nästomtar" och massor av stjärnor och belysning och packade resten tillbaka i lådor och förde bort. 

På den mentala "att-göra" listan bockar jag av flera saker med "kommer ine att göra" än med "har gjort". Och det är ok det med. Jag känner så starkt att jag inte skall stressa. Att jag skall må bra med läget som det är. Och när jag inte själv och vårt hem inte är överlarmad med jul, tycker jag mig lägga märke till mera vackert runt omkring mig. Hur magiskt ljuset från elslingor blir på bollbuskar täckta av nysnö och sådana saker.

En sak har jag gjort dock. Julsnaps. Det är i och för sig ett lite märkligt val, eftersom mannen har lärt mig att snaps egentligen bedövar smaklökarna så man går miste om en del av matens goda smak. Och för att doften av stjärn-anis för alltid är länkat med minne från min vistelse på Pink Palace på Korfu när jag och min amerikanska väninna tågluffade. Det var på den tiden när det inte fanns så mycket restriktioner och kvällarna på nattklubben kröntes av att de slog sönder tallrikar i huvudet på gästerna, som sedan fick ouzo som belöning...aj, jag gillar inte anis, nej - men de är så otroligt vackra som torkade kryddor.

En visit på den fina bloggen Kråks stuga inspirerade mig att göra detta. Innan man rör på flaskan (vilket man ju måste om man skall hälla upp), är färgen helt otrolig. Mörkt kanelfärgad längst ner för att sedan ljusna uppåt.  Jag har använt lite av snapsen till att krydda glögg och det blev jättegott (om man bortser från anisdoften då alltså).

De vackra snapsglasen är en gåva av min syster. De är handblåsta i Åboland, världens vackraste skärgård ;-).

Nu skall jag samla ihop entusiasm för att gå på firmans julfest.
Önskar er alla en fin stresslös fredag!

Ann-Mari