Dit och tillbaka

Idag tog värmeljusen slut hos oss. Det är första gången sedan...ja sedan värmeljusen började tillverkas tror jag! Jag har haft ett aldrig sinande förråd av värmeljus...lite av den sortens "lagra upp med värmeljus frenesi" folk som tror på domedagen kan tänkas ha...

Det är söndag morgon och jag sitter och dricker kaffe i skenet av de sista värmeljusen, julstjärnornas varma sken och två katters spinnande.

Jag känner mig utvilad. Under julen blev det sena kvällar, mycket god mat och intensivt umgänge. Inte den sortens intensiva umgänge som tar energi från dig, utan tvärtom tillför så mycket impulser och tankar att man efter att man kört hem igen känner saknaden som en tyngd.

Vi körde hem på juldagen, vilket traditionsenligt alltid varit vår pyjamasdag. Pyjamasdagen tänkte vi ha på annandagen, och det hade vi också, även om vi på kvällen klädde på oss och for och såg på the Hobbit på bio. Innan det såg vi första delen av Sagan om ringen igen...för tionde gången, för att vara i rätt stämning och i rätt tidsålder liksom.

Sedan var helgen slut för vår del. Både mannen och jag har extremt mycket jobb just nu, och som vanligt känns det mest när man är ledig. När man jobbar hinner man inte tänka på hur mycket jobb man har, men när man åker hem och skall koppla på hemmapersonen är den uttröttad.

Men i helgen har vi haft familjetid, väntid och även träffat en 15-årig familjemedlem för första gången och det har varit varmt och mysigt. Och jag känner mig utvilad.

Och värmeljusen brinner och kattens spinnande har övergått i mjukt snarkande...och det är gott att vara.