Pink - fatta vinken naturen!

Vinter och snön dröjde. Plötsligt ösregnade det i flera dagar och snön smalt i rasande fart. Vi hann just sucka över hur blött det var, och hur länge det skulle ta innan gräsmattan torkade upp, så hade den gjort det. Känns som jag ena veckan skottade snö, för att någon vecka senare kratta gården. 

Då blir man full av energi och började längta efter doften av bränt gräs. Men nu händer det liksom ingenting. Solen skiner, men vinden är iskall och kommer farande runt husknuten så den nästan slår omkull en. Allt är uttorkat, dött, grått och risigt. "Som Tjärnobyl!", sa en väninna, som tappade lusten att kratta i eländet och gick in.

Jag ser på vad jag pysslar med. Kanske det inte är en slump att jag väljer pastellfärger? Färgerna fattas i naturen ännu och för att komplettera allt det risiga och de smutsiga dikesrenarna vilar jag ögonen på soft pink. Stickar och virkar åt ingen särskild. 

Rev igår remsor av ett av flickornas gamla lakan och började virka en trasmatta. Mjukt, nästan söndertvättat i sockervaddsfärgat bomull. Tänkte göra den bara för att testa hur mycket man skall öka för att hålla mattan slät, för att sedan virka blåvita mattor till terassen, men Alexandra sa att hon gärna tar den till sitt svarta tonårsrum...

Mormorsrutor, tågsockor och virkad trasmatta