På hemvägen passade vi på att leta några geogömmor. Vi beslöt att enbart söka sådana som fanns direkt vid huvudvägen. Skulle vi börja göra avstickare vore det morgon innan vi kom hem. Jag läste kartan på iPhonen och meddelade mannen när han skulle sakta in. Vid Virrat dök gömman Matias kapellet upp på min tekniska hjälpreda. Det var ett par hundra meter in på en grusväg, så jag sa till chauffören att: den skippar vi. Jag föreställde mig ett gammalt murket litet kapell i skogen och kände inte för det äventyret. Just innan vi kom till vägskälet ändrade jag mig plötsligt och bad mannen svänga in.
Och vad jag är glad att vi gjorde det! Efter att vi hittat cachén kände jag försiktigt på dörren till kapellet. När dörren öppnades fick jag en syn som gjorde att jag tappade andan. Istället för altartavla fanns där ett stort fönster med utsikt över de skira vita björkarna och den blåglittrande sjön. Det var andlöst vackert och högtidligt. Upplevelsen var faktiskt mera spirituell än regnet genom taket i Panthenon
En annan plats vi aldrig skulle ha stannat vid om det inte vore för denna smått lustiga hobby, är det natursköna Kivilampi stenbrottet på vägen mellan Ylöjärvi och Kuru. Här kunde man gärna tagit en kaffepaus, om man hade haft kaffe med sig...
Sedan kan man också se märkliga saker. Denna kub fanns vid vägkanten på det gamla fabriksområdet bredvid Särkänniemis nöjespark i Tammerfors. Jag hittade inte någon information om detta bisarra konstverk (som oönskat ledde tankarna till bilder från koncentrationslägren i Tyskland) men visste nog inte vad jag skulle googla heller...
Kanske har någon med konstnärlig själ besökt Vigelandsparken i Oslo och sedan återvänt hem och gjort denna kub av kroppar...
Då börjar vi veckan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du skriver ner dina tankar om detta :)