Framsteg och trappsteg

På måndagen jobbade vi inte med däcket. De måndagar mannen inte har måndagskörning med traktens motorcykel-klubb, har han "måndagsmöte" med sina kompisar. Det är ett viktigt tillfälle för allt från småprat till att lösa de stora världsfrågorna...

Igår jobbade vi destu mera...och kom såhär långt. 

 Det är inte färdigt ännu, men eftersom mannens kompis kom förbi - lägligt för att hjälpa mig dra in tusentals skruvar - passade de på att lyfta upp det väsentligaste; grillen. Som inte alls skall vara på däcket...här skall det vara två amerikanska däcks-stolar. Jag har gett ritningar och skisser till mannen, få se när han hinner...

Först måste vi komma underfund med hur vi skall ha trapporna ner från däcket. Vi tänkte först ha trappsteg hela vägen runt, men gården sluttar lite, så det skulle bli rätt arbetsamt att göra heltrapp. Jag vill absolut inte ha räcke, men vill ju inte heller ha gäster som trillar ner för kanten.

Och så vill jag ha trappa åt två håll - för morgonsol och för eftermiddagssol...för även om jag får bekväma däckstolar vet jag att jag mest kommer att sitta på trappan...det finns i blodet; trappsittandet.

Vi slutade jobba vid nio-tiden, när solen slutade värma så skönt på ryggen.

Jag hade just hunnit säga att jag kände mig hungrig när Glassbilens diskreta trudilutt hördes. Jag äter sällan glass, men ett par Sandwichar slinker nog ner varje sommar...och Cola isglass!

Mannen älskar glass, därför ser han så nöjd ut...eller kanske han är nöjd med dagsverket...

Sen var det bara att mysa i soffan och lyssna på när Maine Coon-katten andades...

...och pockade på uppmärksamhet...