Att resa i närbygden

Ofta är det så att man ser mera av världen än av sin egen "hemtrakt". Geo-cachingen har förbättrat min kännedom om närbygden avsevärt. Ändå finns det platser inom en 50 km radie, varifrån jag skulle ha svårt att hitta hem utan navigator (nu skrattar mannen och barnen, som vet att jag har svårt att hitta redan här i stan...)

Igår for vi norrut på en ex tempore - geotur. Jag minns hur förvånad jag blev första gången jag såg sand-dynerna som sträcker sig av och till från Ohtakari och ända till Kalajoki. Värsta beachen ju! Ohtakari är en pittoresk liten fiskarby, omgiven av härliga sandstränder. 

Vi for sedan lite innåtland för att kolla vattnet i  Tomujoki-området och några geogömmor förståss. Våren 2000 var vattnet så högt här att folk hade roddbåtar vid hustrapporna för att ta sig fram. I år stiger det inte till den nivån.

Niskakoski fors. Lär skall vara ett bra ställe för flugfiske. Vi lär nog komma hit igen i sommar...

Vid halv tio tiden kom vi till Wattaja/ Lahdenkrooki och försvarsmaktens 18 meter höga torn. Den längsta av alla sanddyner i området tillhör försvarsmakten! De har skjutövningar här, men när det inte smäller kan man röra sig på vissa delar av området. Vi såg solen gå ner i havsranden och lyssnade på grodorna som kväkte i de små vattenpölarna.

På stranden gjorde vi upp eld, och grillade lite...Hemvägen blev ett äventyr för sig, för äventyr kan det bli om man beslutar att ta en genväg, där det inte finns någon väg...och varken har en Hummer eller en Range Rover....Men det slutade väl och vi kom hem.