Vinter-triathlon och maraton-äktenskap

Söndagens solsken värmde. På ett ögonblick glömde man alla morgnar man skottat plogvallen vid infarten och sömnig och frusen skrapat isen från vindrutorna på bilen. Solen gav igen löfte om vår.

Vi gjorde vår egen version av vinter-triathlon. Vi skidade 3 km, var hem och åt lunch, promenerade 5 km, hem och städa, och slutligen simmade 5 meter. Hade nog simmat längre (!), men vattnet i vaken var något fruktansvärt kallt igår. Vet inte om det berodde på att vi till följd av resor hållit en paus på tre veckor eller att luften nu är så mycket varmare som gjorde att vattnet kändes iskallt. Mätaren visade på -2 grader, och även om det väl enligt fysikens lagar inte kan vara det, kändes det som att doppa sig i flytande is.

Vi var till villan och vände ansiktet mot solen en stund.

Mina solglasögon är hemska, men jag ser med dem. Varför är de där solglasögonen man får på köpet alltid ur en kollektion som kunde ha namnet "glasögon för dem som inte bryr sig"?

Solen gick ner när vi vinterbadade. Efter femte gången, när kroppen genom chockbehandling, håller värmen stod jag i baddräkt och fotograferade. Njöt sedan en stund av vidderna på isen, lugnet och den pirriga känslan i kroppen.

Vi hade även 18-års bröllopsdag. Vi brukar inte ge presenter alla år, varför vet jag inte. Kanske för att vi ger presenter annars under året. Kanske för att vi båda råkat glömma vår bröllopsdag ett antal gånger...och 18 år är en lång tid, absolut det längsta jag varit gift med någon!

Såg att på 18-års bröllopsdagen borde mannen köpa gåvor i satin till sin underbara hustru. Jag borde kanske ha yrkat på detta i år, för nästa år är det galon! Köper vi presenter då blir det väl vadarbyxor och sedan får/måste jag börja följa med mannen och flugfiska! Jag har i princip inget emot det. Det är bara att det här med att fiska kräver den sortens tålamod jag saknar. Att bara vänta på att det skall nappa! Och inte kunna multi-taska? Jo, jag önskar det, men...

Nåja oavsett, för 18 år sedan hade jag tant-lockigt hår och gifte mig med mannen som fortfarande får mig att känna mig speciell och som får mig att skratta.