Love what you do - do what you love

Det var en usel dag på jobbet i förrgår. På arbetet vill jag ha tydlig arbetsfördelning, för jag vet att det blir minst strul och folk tar mest ansvar för sitt arbete då. Chefen har inte samma åsikt, utan kommandon strös hur som helst. Det betyder ju att ingen har koll på hela bilden, och när något går fel vill ingen ta på sig ansvaret för det. Då blir det bokstavligen så att när "skiten träffar fläkten, flyger den omkring precis hur som helst". Och i förrgår flög skiten!

Jag var så upprörd och arg så jag grät när jag kom hem. Yngsta dottern Alexandra var den enda som var hemma och hon kom och kramade mig. Senare sa jag åt henne: "se till att du skaffar en sådan utbildning att du kan jobba med det du vill, och att du kan byta jobb om det behövs!"

"Oroa dig inte", svarade hon, "det skall jag". Och med den underbara tillförsikten unga människor ofta har, berättade hon om hur viktigt det är att göra något man tycker om, och som är roligt. Det finns också många vuxna som tar detta som en självklarhet. Jag kan inte säga att jag avundas dem, för jag har också en möjlighet att välja. Den är bara begravd under bråten av lån, försiktighet, obeslutsamhet och krav. Men jag beundrar dem.

Igår vid middagen blev det prat om arbeten. Då sade Alexandra att hon skulle vilja bli en sån som klär ut sig som sjöjungfru och simmar med fiskar i ett stort akvarium. VAD?? Finns det ett sådant jobb?

- Jag som tyckte vi hade en förnuftig diskussion dagen innan!

När hon sedan fortsatte med att säga att det då inte skulle få finnas fiskar, för dem är hon rädd för, frustade jag av skratt. Hon konstaterade att detta alltså inte kunde bli hennes yrkesval, men om hon hade ett hotell (låter genast mycket bättre, eller hur?) skulle hon i receptionen ha ett stort akvarium med fiskar och en sjöjungfru. När jag såg visionen var den vacker - orealistisk (hurudana arbetsvillkor skulle en sådan person ha?), men vacker.

Hon kommer att hälla kallt vatten över mig för det här inlägget! När man valt att skriva om sitt familjeliv på nätet, får man ofta höra av sina tonårsdöttar: "du skriver inte om det här på bloggen sen!". Jag tar nu risken, för innuti denna vackra, coola och smått gotiska tjej, finns fortfarande den lilla busungen med glitter i ögonen och ett skratt som smälter isberg...

...en tjej som förlåter lätt och älskar sin mamma till månen och tillbaka ;-) fredag igen, hörni! Ha det fint,

Ann-Mari