Real Life - parfymer och dofter

Yohannas real Life utmaningen denna vecka handlar om parfymer.

Min inställning har alltid varit att jag inte vill lukta parfym på långa vägar, men om någon kommer nära mig, vill jag lukta gott. Jag har läst att det finns en ”god ton” regel för detta och det är att den egna doftcirkeln skall sluta på en armlängds avstånd. Många tanter har nog väldigt långa armar...

Min första parfym fick jag av en faster och den doftade liljekonvalj. Mycket och enbart liljekonvalj. Och var grön. När jag var ung använde jag väldigt lite dofter, men minns att jag hade Alyssa Ashleys kroppslotion som doftade musk.

Jag har parfymen i badrumsskåpet bland alla andra burkar och flaskor. Jag äger tre parfymer (EdT), men använder egentligen bara en av dem: Hugo Boss Orange. Jag har lärt mig lita på Boss. Läste på nätet att Boss Orange är inspirerad av den mångfacetterade kvinnan och karaktäriserar modern kvinnlighet. Det låter ju bra, kunde ha nöjt mig med enbart beskrivningen, även om doften inte passat! Jag tror att man kan identifiera sig med och ego-boosta lite genom att ”köpa” det som marknadsföringen säljer.

För mig är det väldigt svårt att ta till mig nya parfymer...jag blir helt vimmelkantig i taxfree butikerna på färjorna och kan inte längre säga vad jag tycker om. Om jag genast lyckas testa en parfym som jag tycker går ihop med min egen doft, ja som nästan försvinner på mig, är det en fullträff.

De två andra parfymerna (som båda är nästan slut) är Chanel´s Allure och Boss Pure Purple.

Pure Purple är för kvinnan som njuter av att flytta, leva och skratta och att vara sig själv. Jag har inte flyttat på 16 år, kanske det är därför den inte längre känns rätt.

Innan det hade jag Boss Deep Red. Här var det rätt och slätt doften som avgjorde köpet, eftersom parfymen lanserades för den sensuella och även provokativa kvinnan. Hon som tar första steget...Inte jag alltså!

Märks att jag gillar marknadsföring och reklam, eller hur? Jag tror nämligen att det är en så stor del av varför det säljs så mycket parfym. Man skapar ett behov som egentligen inte finns. Möjligheter som erbjuds om man doftar gott... Det är ju dock sällan folk blir ihågkomna för doften – om någon kommer ihåg en som "jaa, hon ja, tjejen som doftar gott, eller hur?", borde man kanske jobba lite med personligheten :-)

Parfym är inte viktigt för mig. Kunde klara mig utan. Doft är däremot väldigt viktigt. Jag tycker att dokumentärer som handlar om hur våra sinnen påverkas är intressanta. Liksom forskningen om det. Det finns en studie som säger att kvinnor som vill göra karriär, och har manliga chefer, borde använda en manlig doft istället för en kvinnlig. Många parfymer för kvinnor stimulerar de delar av mannens hjärna som väcker fortplantningsinstinkten, medan många parfymer för män ger maktsignaler. Jag har inte testat detta, så byt inte till Old Spice för att ni läste detta, tjejer!

Tack Yohanna för utmaningen! Du inspirerar.

(somliga bilder har jag som synes snappat från nätet)