Att se ett träd

Jag har hyrt ut mitt medlemskap till gymet. Det finns helt enkelt inte tid till det nu när jag har skola två kvällar i veckan och dans på måndag. Jag kan inte sprida ut mig så brett, för jag märker att jag hela tiden drar in på sömntimmarna för att hinna med allt jag vill göra. Det är inte lätt för mig att prioritera. Jag är vanligtvis en sådan där envis kvinna som  bara gnor på...men när man somnar på kvällarna med ett stressmoln över det som blev ogjort under dagen är det hög tid att stanna upp och gruppera om.

Istället har jag börjat gå dit jag vanligtvis skulle köra. Förutom att det är nyttigt har jag gjort en stor upptäckt. Studierna har öppnat min ögon för omgivningen igen. Egentligen var upptäckten den att mina ögon varit halvslutna. Jag vet inte när jag slutade lägga märke till saker. När mina promenader var att jag dök in i mig själv och ömsom grubblade ömsom rensade tankar. Nu kan jag gå och bara vara i promenaden. Se mig omkring. Vara medveten.

Bland annat såg jag trädets öga. Jag har gått förbi det här trädet i åratal, men det har bara varit en del av växtligheten vid vägkanten. Ingenting jag noterat. Tala om att "inte se trädet för skogen"!

Till och med trädet himlar med sitt öga åt mig:

Jamän, hallåå - nuu ser du mig?

"Den äger frihet som förstår att rätt välja sina gränser"

Martin Kessel