"När katten är borta..."

Nu skall jag visa vad jag gjorde när jag var ensam hemma. Våra sovrumsmöbler är från århundradet "svärdet och stenen", eller ca 20 år gamla. De har blivit den där gula träfärgen som jag avskyr. Men eftersom jag mest "blundar" i sovrummet, har det gått att blunda för, men nu kom det till en punkt när jag tänkte att jag prövar fixa dem - misslyckas det var det ändå hög tid att köpa nya...

Så här gjorde jag:

1. Tvättade av alla ytor

 2. Slipade bort den gamla lackytan. Jag var inte noga med att få bort alla skavanker, för jag eftersträvade inte ett perfekt resultat. Borstade av och torkade med fuktig trasa. Jag spacklade enbart ett par stora gropar, alla andra skråmor fick vara.

3. Ett bra tips är att tejpa fast bortskruvade skruvar någonstans på möblerna...här talar erfarenhetens röst

...för om det ser ut såhär i era mäns garage också (detta är den mest städiga hyllan - jag kan ju inte hänga ut honom helt här på bloggen), kan det vara en utmaning att hitta dem senare om du lägger dem där...

4. Grundmålade med en häftgrundfärg. Jag besparade mig omaket att måla inuti möblerna, det är bara jag som ser insidan på dem.

Har ni inte katt, kan ni nu hoppa direkt till punkt 6.

 

5. Har ni katter kan det vara skäl att kontrollera att ingen av dem slinker in i garaget och är instängd där medan grundfärgen torkar...

Det var både tur och otur att kattan, efter att ha varit uppe på den nymålade skänken, sprang omkring i garaget. Tur därför att hon då nötte av största delen av färgen, och det jag behövde putsa av hennes tassar senare inte gjorde henne helt rabiat. Otur därför att jag måste gnugga bort alla märken, för garagegolvet är ganska nylagt och jag tror inte mannen skulle uppskattat tassavtrycken.

6. Jag ville inte att möblerna bara skulle vara "målade möbler", åtminstone inte i en intetsägande grå färg, så jag googlade gråa möbler och hittade ett kök där de hade slipat bort den målade kanten på lådorna (skulle jag hitta det på nytt eller minnas var sidan var skulle jag länka dit). 

Har ni fått en Dremel i julklapp men inte hunnit använda den ännu kan ni pröva på följande:

7. Jag slipade enbart bort kanten på 80-tals dekoren, inte kanterna, och tyckte att det räckte. Som ni ser är fötterna inte fixade. Fötterna är så fruktansvärt fula att jag inte hittade på någon makeover åt dem. Mannen sa att han har fötter i rostfritt, vi skall testa dem.

 Ja, så här ser vårt sovrum ut. Ljuset på nattygsbordet är foto-rekvisita. Vi kan ha oskyddade ljus enbart på matbordet när vi äter, för katterna fascineras av lågor och verkar inte inse riktigt hur långa deras morrhår är.

Måste ännu få bort den rysliga persiennen. Jag borde skaffa gardiner, men gardiner ger mig ångest. Inte det att ha gardiner, men att skaffa dem. Min lillasyster syr och byter gardiner en gång i veckan, men jag kan inte besluta mig för hurudana gardin passar någonstans. Just nu har vi faktiskt bara gardiner i Alexandras rum.

Jag skrev ju i ett tidigare inlägg att sovrummet är mannens domäner. Här ligger han och ser sina TV-program om mumier de gräver upp i Egypten och hur världens största byggen blir till eller så spelar han på Playstation.
Då kan ni säkert lista ut på vilken sida han sover?
Vi borde ha fixat en sänggavel genast när vi gjorde oss av med den stora träsängen mannen hade byggt!

Syprojektet var sex kuddar i ljusturkost tyg - allt kan ju inte vara grått!

I en annan värld kunde man ha placerat fina prydnader på skänken och kanske täckt in TV-kablarna, men det måste ju synas att jag är gift med en elektriker...ni vet: "skomakarens barn..."

Alla tillbehör till spelen måste finnas nära till hands. För ratten har mannen byggt en ställning. För att kunna köra drar han ut min låda med trosor och lägger den på golvet för att skjuta in rattställningen där...mannens domäner som sagt!

Ikväll skall vi köra till grannstaden och se om vi får biljetter till premiären av Skyfall och på hemvägen skall vi plocka upp en efterlängtad Sverige-emigrant. Rebecka kommer hem på höstlov. Jag har inte sett henne på flera månader...hjärtat mitt.

ha en fin fredagskväll,

Ann-Mari