Kärlek och Respekt

Karin, som är kreatören bakom Pettas blogg, sände mig en hälsning med ett varmhjärtat meddelande. 

Och en påminnelse. Om vikten att kunna ta emot. Innan Rebecka flyttade hemifrån blev jag påmind om detta allt som ofta, för Rebecka är fenomenal på att ge komplimanger och positiv feedback. Och hon godtar inte generade bortviftningar: "Äsch, det blev inte så bra" eller "Nånej, jag är ju helt rynkig också"

"Det var en komplimang, mamma", sa hon. "Och jag menar det. Det är bara att tacka och ta emot!" 

Reglerna för utmärkelsen är:

1.Tacka bloggaren som gett dig utmärkelsen och lägg ut länken till den som gav dig den

2. Ge utmärkelsen vidare till fem favoritbloggar och berätta det för dem med en kommentar

3. Kopiera post-it lappen och sätt den på din blogg

Jag har träffat Karin och Uffe under ett besök på Åland. Jag har ätit hennes fantastiska bullar och båtbröd. Jag har suttit en stund i Pettas trädgård och låtit en del av allt smått och stort hon visar i bloggen gestalta sig för mig...och jag var i stunden och andades.

Karin förmår verkligen se och njuta av de små tingen. När hon stiger ut genom dörren uppmärksammar hon naturen och jag har försökt komma ihåg att göra det själv. Att inte bara gå och hämta posten med tusen tankar i hjärnan - blind för omgivningen, utan att andas in och ut och betrakta.

Pettas blogg är som ett ymnighetshorn av historia, jordnära kunskap, betraktelser och fängslande berättelser. 

Nästan alla bloggar jag läser är favoritbloggar, så jag måste välja på basis av något. Så jag utgick från bloggar som mest sprakar igång kreativiteten eller tankeverksamheten hos mig just nu.

Som första blogg sänder jag Kärlek och Respekt tillbaka till Karin med Pettas blogg - för att hon är värd det!

Sedan min systers blogg: Blommor och kvistar - för att hennes kreativitet påminner mig om att det aldrig är för sent att förverkliga en dröm

Och så Frejas blogg: Freja filosofiska och feministiska funderingar - främst för Frejigheten och för att hon får mig att tänka utanför min lilla låda

Och Yohannas blogg: Yohanna i Las Palmas - för att hon inspirerar mig till att betrakta mitt liv och varje vecka får mig att inse hur fint det verkligen är, i all sin vardaglighet

Och min konstnär Oljekritans blogg: Vad jag målar! - för att hennes blogg är som en konstutställning av underbara kvinnoporträtt och också för att hennes kommentarer är så varmhjärtade och kärleksfyllda.

Vi hade underbara soliga dagar. Ragdollen och unga fröken fick komma ut på promenad. I början var unga kattfröken lite osäker på den vita omgivningen och gick som en parhäst intill "brorsan"...

Sedan tog nyfikenheten överhand och Ragdollen måste nästan bli irriterad på henne, när hon stannade på fel ställen eller sprang åt fel håll.

Sedan fick lillprinsen också komma ut. Man kan egentligen inte säga att jag är ut och gå med katterna. De är ute och rekognoserar och jag följer efter och håller i kopplet...allt skall undersökas, jag får verkligen tänja på mitt tålamod. 

I söndags promenerade jag till röstningsstället (kommunalvalet) och tillbaka. Det var den första promenaden sedan vi avlivade Danja. Även om promenaden blev vemodig, kom jag nu slutligen över den tröskeln...

Ann-Mari