måndag, september 17, 2012

Saker som gör en glad

I fredags kväll var det handels- och kulturnatt i Karleby. Butikerna höll öppet till 24:00 och det bjöds på levande musik lite varstans i centrum. Jag var med två väninnor på stan och vi hade en fin kväll, även om det inte blev så mycket shoppande. Denna oemotståndliga lilla stickade klänning kunde jag dock inte motstå! Jag har två små tjejer; ett bonusbarnbarn och ett bonus-systerbarn som jag kan välja mellan att bli mottagare till denna lilla kreation...
Älskar Pandor, men jag älskar i stort sett alla djur, så det var nog inte bara det som fick mitt hjärta att vekna.  Den lilla dräkten tilltalade mig och efter en stund kom jag på varför...


Den påminde om en liten tunika jag sydde till Rebecka till hennes första jul. På magen broderade jag tre pingviner med tomteluvor och den var bedårande (nu efteråt förundras jag över att jag hade tid att sitta och sy korsstygn på en tunika som bars ett par gånger av Rebecka och sedan ett par gånger av hennes syster, men...)


Mannens dotter Malin kom på blixtbesök till oss från lördag till söndag, så då hade vi två systrar i huset igen. Söndagseftermiddagen låg vi alla i vår säng och tittade på gamla videofilmer från när tjejerna var små. Det blir väl så att när barnen inte längre är närvarande i ens vardag, kommer alla minnena från när de var små fram.
Märkligt att trots att jag ofta känner olust inför den långa mörka vintern, har ändå har de långa mörka vinterkvällarna, när vi skall gå igenom och redigera hela innehållet i kappsäcken vi har med videofilmer, aldrig ännu infunnit sig...kanske i år...



5 kommentarer:

  1. Jag har gjort olika sorts kläder och pyssliga adventskalendrar till mina gudbarn och till min syrras barn, men när jag fick barn själv gjorde jag ingenting, fanns ingen tid alls för det... Fast de fick ärva en del av det jag gjort till andra...

    SvaraRadera
  2. Men panda klänningen är gudomlig! Jag en liknande, men då var det en sparkdräkt. Då funderade jag på om jag skulle säga åt sambon att det var dags att göra barn igen. ;-)

    Din pingvinklänning är också urgullig. Jag hoppas den finns kvar som minne och att barnbarnen kan ha den.

    SvaraRadera
  3. Jag hade också fallit för den, den är ju helt bedårande! Vilken tur att du hade någon att köpa den till ;) Hoppas att du har sparat pingvintunikan så att den kan "gå i arv".

    Visst är det lite märkligt med de där långa mörka vinterkvällarna när man ska "ta tag i" alla foton och sånt. Det blir liksom inte av. Är kvällarna inte tillräckligt långa eller?

    SvaraRadera
  4. Åh vi har också en kappsäck full med gamla filmer från min farfar från när vi var små. De måste föras över till digitalt så att de inte försvinner. Och så vill ju jag kunna se dem.
    vilka minnen...

    Hälsningar
    Yohanna
    som skickar med en länk om du skulle bli sugen:
    http://yohannailaspalmas.webblogg.se/2012/september/real-life-mysstallen.html

    SvaraRadera
  5. ja nog var det ju konstigt hur mycket man hann med då när bånena va små; nu då man ju borde hinna med vad som helst, då de e stora hinner man inte med nånting... det skulle man inte ha trott då =)
    söta rebecka!
    kram
    susanne

    SvaraRadera

Tack för att du skriver ner dina tankar om detta :)