...nu kör vi.
Bilen är fullpackad. Vi skall köra vår äldsta dotter till Nässjö i Sverige där hon skall börja studera...
Hur kommer det sig att det känns så plötsligt och oförberett att ens barn flyttar hemifrån, trots att man förberett sig på det sedan de föddes?
Jag har skrivit ett långt brev åt henne som jag skall ge när vi åker hem igen och lämnar henne att påbörja en ny fas i sitt liv. Och gjort ett "mamma vet"-häfte med tips, knep och råd. Mera redo än såhär kan jag inte göra henne.
Det är spännande nu....
Den där navelsträngen går aldrig av...den mest tänjbara sak som finns. Tror jag.
SvaraRaderaJag känner likadant varje gång mina redan vuxna barn reser vidare till sina hem och jobb.
en fin resa önskas
kram
Karin
Jag har själv kommit hem ifrån att ha sovit över ett par dagar hos min 20-åriga mellanson som i vintras helt appropå sa upp sig ifrån sina datastudier på Sthlms universitet o bytte till Mikro. bio. utbildn. på Uppsalas Univ. (han som jag har skrivit om i mitt inlägg). Fast det "bara" ca. 8 mil till sonen o svärdotterns nya hem så känns det som en bit av mig har tagits bort när han flyttade o jag har inte kommit över det än eftersom det gick så fort då i vintras när allt ordnade sig så bra för dem eftersom det är nästan omöjligt att hitta en lgh i U-sala blev vi alla så glada när de hittade den här i en förort i stället. Han flyttade för att flickvännen har kommit in på sin dröm utbildn. hon ska bli veterinär o den utbildn. finns bara i där.
SvaraRaderaMen de här dagarna sonen o jag fick helt för oss själva känns som balsam för mitt hjärta för jag ser att han klarar det här, han handlar, lagar mat, städar tom. räddade mig när det blev översvämning i badrummet pga. igenproppad golvbrunn (han är lika äckelmagad som jag...).
Fast jag tror nog att jag var mest orolig för att det skulle bli något knas nu när det hade löst sig så bra med allt så istället för att njuta så oroade jag mig men nu när jag fick se det o uppleva hur de lever o bor under en längre tid så ser jag att jag har kluppit av navelsträngen...han klarar av att leva utan att mamma är där hela tiden!
Kramis ifrån en stolt Pockethexa som är glad för att han den äldste köpte en lgh. i samma kommun som oss o honom kan jag ringa efter så kommer han över o äter el. bara är med mig när jag blir anfallen av mamma-nerven, för fast min "lilla" dotter bor hemma ännu så har det känns som att hon har flyttat hemifrån för länge sen eftersom hon alltid har bott o sovit över hos kompisar o pojkvänner ända sen hon var väldigt liten...hon har varit självständig sen hon föddes...(var ju tvungen att lämna över ansvaret för henne till maken redan då hon var 8 mån. eftersom det var då jag hamnade på sjkh för första gången o jag låg inne i nästan 2 mån...hon var en stor dam när jag kom hem).
Oj skulle hon så långt bort!
SvaraRaderaSynd att jag inte bor närmare Nässjö så hade man kunnat finnas tillhands för henne.
Boken och brevet tycker jag är gulligt gjort av dig ♥
Ut i världen! Det måste vara blandade känslor, kan tänka mig det, och den som känner av det mest är säkerligen mamma, för du är ju kvar där dotterna "ska" vara.....det kommer att gå bra!
SvaraRaderaAgneta kram
Vilken bra mamma du är som förser henne med sådana saker :)
SvaraRaderaNässjö är ju staden jag jobbar i. Det blir nog bra. Jag brukar kalla den för Sveriges kanske tråkigaste stad, med glimten i ögat då. Klart att det händer saker där men det är inte Sveriges vildaste stad om man säger så ;)
Ett stort lycka till skickar jag till din dotter!
Lycka till och kör fösiktigt..bra med godarådbok, ifall det skulle råka behövas..
SvaraRaderaHoppas dottern ska trivas i Sverigelandet..Kram Karina
Vilken bra idé med "mamma tips", kan inte jag få några av dem oxå?
SvaraRaderaJag minns när jag flyttade hemifrån. Stackars min mamma då. Jag hade uppskattat tips från henne, så bra gjort av dig!
SvaraRaderajaa, det känns... då när första barnet far hemifrån, men man vänjer sig! mer än vänjer sig, man börjar trivas med det =) men ändå är det ju alltid som rent guld då de kommer hem å hälsar på.
SvaraRaderakram å ha de bra, rebecka kommer säkert att ha de bra!
susanne
Ja det är inte lätt att vara redo, jag tror inte men blir det. Men man lär sig att bli. Och du har ju verkligen satt piff på det hela, så rart gjort.
SvaraRaderaLycka till!
Sussi
Oj vad jobbigt det där lät. Jag får redan ångest för när det blir dags för mina, fast det är några år kvar....förhoppningsvist.
SvaraRaderaHälsningar
Yohanna
som skickar med en länk om du skulle bli sugen:
http://yohannailaspalmas.webblogg.se/2012/august/real-life-real-life.html
Jag hoppas att det inte hänt något.
SvaraRaderaBlir lite orolig. Känn ingen stress ;)
Hälsningar
Yohanna
En mamma är en mamma... ALLTID! Blev väldigt nyfiken på dina råd och knep, hmmm... tar väl inte så många år till så är jag i samma sits!
SvaraRaderaKram Gugi
Nu är navelsträngen uttänjd. Jag förstår, tror jag, hur konstigt det känns. Jag nästan fasar för den dagen. Men Nässjö? Vad kan lilla Nässjö ha att erbjuda?
SvaraRaderaKram