Med brustet hjärta från Nässjö till Gränna

...när vi lämnade av Rebecka vid skolan för att köra till Stockholm och nattfärjan till Finland kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. Mitt modershjärta slets i bitar och jag hulkade och grät.  Mannen bad mig sluta, för min uppgivenhet smittade av sig på honom och han fick svårt att se köra...Men det gjorde så ont i hjärtat att jag inte kunde sluta...

Vi stannade i Gränna för att äta. Lite liksom en baby slutar gråta om man skramlar med något framför den, fick en vacker portion plankstek mig att sluta snyfta. Oxfilé, bacon, mozzarellasticks, pomme duchesse och bearnaise sås...på planka! Precis som förr på Sverigebåtarna...

Vi satt på en hamnkrog. Solen värmde och vattnet var som marinblå sammet och båtarna var vita. Ibland skall båtar inte ha någon annan färg än vitt. Liksom sjöbodar skall vara röda. 

När vi körde vidare mot Stockholm somnade jag. Senare skickade Rebecka ett textmeddelande som fick mig att känna lättnad. Hon skrev att hon sitter ensam i sin lilla lägenhet, äter pizza och ser på film och det känns konstigt, men ändå så naturligt. Där satte hon ord på virrvarret av tankar i mitt huvud. Det känns konstigt, men också naturligt.

Nu skall jag försöka låta bli att googla hur mycket det skulle kosta att åka till Nässjö nästa veckoslut!