Vi säljer inte minnena!

Vi la vår Flipper-båt till salu. Det dryga dussinet timmar vi är lediga och det är båtföre, då är det också motorcykelföre, så det finns liksom inget förnuft i att ha både och.
Känslomässigt är det en helt annan sak. Även de få gånger vi sluppit ut på sjön är just så härliga att man fått hejda sig för att inte ställa sig i fören och bre ut armarna som Kate Winslet i Titanic...
På tu-man hand, med tjejerna, med familjen, med vänner - det spelar ingen roll med vem vi varit, alla gånger har varit minnesvärda och minnena får en att le.

I lördags kom en köpare, kollade båten, skakade hand på affären, betalade handpenning och for. Vi var lättade och ledsna. Det var dock ett tillfälle som kunde firas med lite bubbel. Vi hade en "guldflaska" i vinkylen...

 ...och våra kära vänner kom över med en personlig "Isabella" flaska. Vi döpte vår lilla drömbåt till Isabella eftersom mannen och jag träffades när vi båda jobbade på det lite större fartyget Viking Isabella.

Mannen behöver dock inte hänga kaptensmössan på kroken om han inte vill. Vi har fortfarande vår "förra" båt kvar...en 8 meters mahognybåt...den behöver bara lite (läs mycket) underhåll, som t.ex att se till att den flyter...men annars är den hur bra som helst! Speciellt nu när den står på en åker...