Precis som det brukar vara...

Vi är tillbaka från en veckas härlig semester i Rom!

Kom hem inatt vid ett-tiden ock klockan halv sex ringde klockan obarmhärtigt. Tillbaka i ekorrhjulet...

När man reser och upplever nya saker, finns det en viss tillförsikt i att man ändå kan lita på att somliga saker sker precis som de brukar. Om vi äter på restaurang och alla beställer kött, vet jag med säkerhet att just min biff har senor eller fläsk, eftersom jag inte klarar av att äta det. Har jag paraply med på dagsutfärden regnar det inte, men om jag lämnat solskyddsfaktorn på rummet blir det stekande sol.

Likaså vet jag att oavsett hurudan resväska jag har, ny eller gammal, stor eller liten - så är det alltid den sista som kommer till bagage-bandet på flygfältet. Ni vet, när den enda väskan kvar som snurrar runt varv efter varv är den där lite bulkiga långsmala svarta sportväskan, som ingen verkar äga...någonsin eller någonstans i världen. När jag suckar och håller på att ge upp - då dyker min resväska fram genom plastremsorna.

Ja, vanligtvis alltså. Igår kväll dök den inte upp alls. Bandet stannande, allt tystnade, det enda kvar i ankomsthallen var ekot. 

Det fanns ingen personal kvar vid diskarna, så jag kunde bara fylla i ett formulär, droppa det i en mailbox och stålsätta mig inför dagens telefoncirkus med att försöka lokalisera min resväska...

Men - det var det enda missödet på vår resa, så nu när jag har det undanstökat kan jag bara berätta om allt det trevliga :-)

För trevligt var det!