Då börjar brandalarmet ringa. Vad gör ni?
Av någon anledning tar jag det aldrig sånt på allvar. Så jag satt lugnt och läste vidare, och väntade på att oväsendet i korridoren skulle sluta. När det en lång stund senare bara fortsatte ringa, kikade jag ut i korridoren, men såg ingen, alltså kröp jag in i täcket igen och fortsatte läsa. Nu började dock störande tankar ploppa upp.
Tänk om det är på riktigt? Och alla andra har agerat rätt och samlats nere i aulan, och här sitter jag som en imbecill och äter choklad i allsköns ro...??
Men det finns ingen röklukt, och sprinklersena var inte på...det måste vara falskt alarm. Lite mera vin kanske?
Men varför kvitterar de inte bort alarmet?
Det är säkert alarmet det är fel på, de försöker nu frenetiskt stänga av det. Du milde vad choklad är gott!
Borde jag ringa till receptionen?
I det här skedet klär jag för säkerhets skull på mig, för OM jag skall ner i aulan, eller ut på gården och stå, vill jag inte stå där i ett litet nattlinne...
Fast om jag inte går ner, så kommer det väl någon snygg brandman och "evakuerar" mig, då skulle det vara väldigt "Hollywood" om jag bara var i nattlinnet...
Efter att ha sportat detta "should I stay or should I go?" en god stund, klev jag slutligen ut i den tysta korridoren. I samma stund dyker en brandman och en receptionist upp. Brandmannen talar i sin walkie-talkie och säger att våning 6 är ok, och receptionsten säger åt mig att det är ingen fara.
Puh! Vilken tur att jag inte hann springa ner för alla trappor i onödan (trots att jag inte hade på klart hur man skall reagera vid ett alarm på ett hotell, vet jag att man inte skall använda hiss ifall det brinner)! Borde inte självbevarelsedriften vara så stark att man lämnade rummet? Eller kanske ringde till receptionen? Fast då blev man väl bara orolig, ifall all andra ringer, och det är upptaget hela tiden...
Nej de kom inte! Bilden är från nätet (från svensbladet.se, och märkligt nog handlade artikeln om en kvinna som spontant fattade eld, och var så het att brandmännen måste klä av sig...och artikeln var inte publicerad första april!)
Trevlig fredag!
Hahahaha....här har vi, både Uffe och jag skrattat hejdlöst åt dina äventyr på hotell.
SvaraRaderaTack Ann-Mari! Fredagen är räddad!
Kram
Karin och Uffe
Ha..ha..ha..!!!
SvaraRaderaSynd att de inte dök upp då!
Lite het blir man ju när man ser dem ;)
Tur att det inte var på riktigt ändå!
Trevlig fredag till dig med!
Vilken skön historia. Va bra att du samla ihop din avslappnade kropp. Tvingade hjärnan att börja analysera för/nackdelar. Nu har du liksom vanan inne till nästa gång de tjuter.
SvaraRaderaHoppa snabbt i något tjusigt, glöm inte smink å parfym. Sen rusar du ut,skrikande... Kanske du då hamnar rakt i armarna på nån tjusig brandman. Ha de bra å Kram. Mamma.
Hahaha, vad jag känner igen mig! Tydligen är det en anledning till att folk dör i hotellbränder, de tror inte larmet är på riktigt... När vi var och lyxade på hotell förra veckan gick larmet den första kvällen vi var där. Barnen var med så då fick vi lov att ta det på allvar. Förstå hur rörigt det blev när vi måste få fram kattburarna och försöka fösa in katterna i dem för att ta med oss dem ut... Innan vi var redo att gå ut kom personal och sa att det inte var nån fara, puhhh. Fast då kom vi oxå på att vi ju faktiskt bodde på nedre botten och hade en altandörr rakt ut i snön, så hade det varit på allvar hade vi tagit oss ut lätt....
SvaraRaderaJag är nog tyvärr likadan som du.....de har brandlarmsövningar på tok för ofta så när ska man veta att det är på riktigt?
SvaraRaderaDin berättelse är ju så bra! =) Fast jag hör nog till den försiktiga typen som snällt hade stigit upp och klätt på mej och begett mej ut. Är väldigt försiktig när det gäller allt som varnar...
SvaraRaderaTur att du inte behövde ta dej så långt innan du kunde återvända till sängen!=)
Må så jättegott!
Kram Kram Miriam