En släng av Lapplandsfeber

Mannen och jag spenderade veckoslutet med våra vänner i deras stuga i Ruka, Lappland. På programmet stod lite extrema sporter, men jag hittade inte mina skidor. Jag har en vag förnimmelse av att någon av tjejerna hade dem till skolan, och jag sedan glömt att hämta hem skidorna, och alltså "av misstag" donerat dem...

Det blev alltså att köpa nya skidor, även om jag var tveksam, eftersom jag inte känt större iver att kasta mig i skidspåret de senaste tio åren. Jag vet att jag i början av inlägget skrev extrem sport och nu pratar jag om skidning - jag vet! Men när man helt otränad ger sig iväg och skidar en 12 kilometers länga är det extremt. Dessutom med dåligt glid!

Det var så vackert, vitt och framför allt tyst...ja förutom de sista kilometrarna då. Jag börja känna mig ganska uppgiven och modlös, och försökte låta bli att som ett gnälligt barn ideligen fråga hur långt det var kvar, men min skidkompis, som är idrottsinstruktör, märkte min situation och använde sig av tränarpsykologi och skidade bredvid mig och pratade om allt möjligt intressant, vilket fick mig att glömma bort att musklerna skrek och ryggen var blöt av svett...

Vilken härlig känsla efteråt! Och som vi brukar, belönar vi oss alltid (vare sig vi är värda det eller inte), och denna gång med middag på restaurangen Colorado. Jag tyckte först att mannens prestation inte var speciellt nämnvärd, men han körde snöscooter till ryska gränsen och tillbaka, sammanlagt 165 km, och hade enorm muskelvärk. Jag förstod varför när jag själv åkade på i en timmes tid...scooterrutterna är så gopiga och guppiga att man nästan får ha hela kroppens tyngd på benen för att skona ryggen när man slår i efter en gupp.

Jag åt kräftstjärtar till förrätt, och mannen sniglar. Sedan valde jag en kryddstark Devil´s steak med habanerosås och mannen naturligtvis en Whisky steak. Gott rödvin till maten och varma kaffedrinkar till efterrätt...Mmmm...

Life is good!