torsdag, december 15, 2011

Det osar katt...

Jag minns aldrig vilken pepparkaksdeg jag har beslutat att är bäst. I år beslöt jag att jag tyckt mest om Eksta´s recept och gjorde därför den. Degen är jättegod (och pepparkakorna också). Jag tycker de är bäst när man gör dem riktigt tunna, och det fungerar med den här degen, som är smidig och håller bra ihop.

Eftersom vi har fyra katter som rör sig i hemmet enligt principen "ju högre destu bättre", är jag ofantligt glad över bakbordet i fanér mannen gjorde åt mig för många år sedan. Det är undanstoppat och alltid rent från katt-tassar. Kunde inte vara utan det!

Vi bakar förstås "pepparkatter"...

Och motar nyfikna katter...

Det har varit stor debatt om Lucia i år. Jag har aldrig varit Lucia, inte ens i Luciaföljet, eftersom jag sjunger som en kråka...men det finns hopp! I Huvudstadsbladet fanns en artikel om beundransvärda 101-åriga Margaretha som äntligen i år fick vara Lucia och ljusdrottning. Det värmer mitt hjärta (och då syftar jag inte på möjligheten att själv någon gång få vara Lucia, utan på Margarethas positiva livsyns och energi).

Stjärnglans till er alla!
Ann-Mari

4 kommentarer:

  1. Hej Pepparkattebagare!

    Nog är det ju rent av märkunderligt att man inte minns från år till år vilket recept som är det godaste. Så är det här också. Sedan bestämmer jag mig för vilket som är det och så bakar jag men det behöver inte vara detsamma som det var året innan då jag bakade de allra godaste pepparkakorna.
    Hoppet finns, vi hinner vara lucia på riktigt ännu! Vi är ju till och med riktigt unga, som tärnor i jämförelse med Margaretha.
    Allting är relativt som sagt.
    Njut av pepparkatterna!
    Kram
    Karin

    SvaraRadera
  2. Fina pepparkatter...säkert ljuvligt goda..Smart med katthårsfritt bakbord..Fin kisse den nyfikna där, är..men gillar hon/han pepparkatter?? Kram Karina

    SvaraRadera
  3. Du får bka pepparmusar...pepparmöss till katta´Hihi

    SvaraRadera

Tack för att du skriver ner dina tankar om detta :)