Utifall att ”synden" inte "straffar sig själv”...

...vilket den nog gör…om en tid kommer jag att få ett brev hem från polisen där de kräver ersättning för att jag körde för fort och blev fotograferad av en trafikövervakningskamera igår på hemvägen från arbetet.

Folk får hastighetsböter hela tiden, men det passar inte åt mig. Inte för att jag inte kör för fort, det gör jag – men sådär lagom mycket för fort. I vad jag kallar bekväm marschfart. Men jag kör aldrig hisnande fort och gör inga ”onödiga omkörningar”. Jag signalerar när jag skall svänga och jag grupperar också. Dessutom stannar jag för att släppa fotgängare över gatan, nästan utan undantag. Jag är alltså en exemplarisk bilförare, och borde inte behöva betala böter. Det är mitt ena argument.

Det andra argumentet är starkare. Mannen drar på sig hastighetsböter i en jämn ström känns det som. Och jag blir alltid så frustrerad. Oavsett hur mycket det retar honom att få böter, och hur arg han är på sig själv, blir jag sur och kan inte låta bli att gnata på honom över hur onödiga betalningar det är och vad annat vi skulle ha kunnat använda pengarna till...”slå den slagne”, så att säga. Inte en av mina bästa egenskaper, men...

Mannen försvarar sig nog med att, med tanke på hur mycket han kör (hundratals kilometer varje dag) är det rätt naturligt att han får böter, men jag vet inte om det egentligen finns ett sammanhang där...Finns det en kvot för hur många fartböter man kan få per ett visst antal kilometer?

I själva verket förstår jag nog att det är så. Att ju mer du gör en sak desto större är chansen/risken för konsekvenser. Det är lite som att jag med jämna mellanrum betalar en viss liten summa förseningsavgifter till biblioteket. För att jag lånar högar med böcker, och har överseende med dessa betalningar, det är ju lite som att understöda en bra sak... -men jag får väl bli arg för det?

Fast nu får jag ju inte det längre...det är det som är problemet! ”Jag sitter i samma båt”, och kan inte bli arg över en sak jag själv gjort mig skyldig till... ”man skall inte kasta sten i glashus”, ”man skall sopa rent framför sin egen dörr, innan man städar hos andra”...och så vidare. Dessutom talade jag i mobiltelefonen, utan hands-free, när jag blev fotograferad!

Tillbaka till rubriken: om mot all förmodan, synden inte straffar sig själv, straffade jag mig med ett tre timmars zumba maraton pass igårkväll. Medelålders tanter med usel kondition och krånglig rygg skall inte köra maratonpass...

Att jag är medelålders vet jag också för att jag håller på att bli min mor...min mor svänger sig jämt med talesätt och idiomer, och det gjorde hennes mor före henne...och nu ringer talesätten i mina öron, dyker upp i mitt huvud, kittlar mig på tungan...Mina döttrar stönar ibland över hur snusförnuftig och förutsägbar jag låter.

Men det bjuder jag på...