I morse låg min Maine Coon Otto och jamade och kråmade sig i köket när jag gjorde min omelett. Jag böjde mig ner och lutade min panna mot hans och frågade "får du tillräckligt kärlek, mammas pojke?"
Får du tillräckligt kärlek, katten? Vad är det för en fråga? Jag konstaterade ju redan att jag inte skall bo ensam, nu undrar jag starkt om jag borde bo utan barn...Alexandra är i södra Finland på Kulturkarnevalen, så det är bara maken, jag och katterna hemma, i vad som verkar vara vårt ständigt minskande hushåll...och jag filosoferar med katterna!
Fastän Otto är den största av våra katter är han den snällaste och mesigaste. Han är 9,5 kg ren välvilja.
Han går undan när ungkatterna far fram. Men om deras lekfyllda slagsmål blir högljudda eller om de irriterar Saimon - patriarken, rusar Otto - i sin tysta smygande stil - till för att kolla läget. Tydligen är hans skugglika uppdykande tillräckligt pondusaktigt, för han behöver inte gå emellan slagsmålen.
Ungkatterna är mera sällskapliga och nyfikna och tar därför större plats i vårt hem. Och så gör de mera bus, vilket också uppmärksammas. Och det sägs ju att förmaningar är bättre än ingen uppmärksamhet alls - fast gällde det barn? Jag verkar blanda ihop dessa. Men jag har nog koll på namnen på katterna och barnen, även om jag någon gång förut, av misstag, kallade Alexandra för Danja...
I går kväll, efter att jag buffat på och nattat alla katter, kom Bobo (katthemskatten vi "räddade") och la sig på min mage och ville ha mera uppmärksamhet. Medan jag kelade och småpratade med honom hörde jag mannen ropa till bredvid mig:
"-Mjaaauu!"
Han påkallade också uppmärksamhet. Ibland känns det som om jag inte räcker till :-)
Så jag skall stuva undan drömmarna om en kattunge i en liten ask och glömma bort vart jag gömde den! Jag hade tidigare kollat hemlösa katternas hemsida och en liten kattkille på en bild vädjade "välj mig"...
Jag gick igenom skåpet med djurmat och sorterade bort all hundmat som lämnade kvar efter vår Danja. Sedan sa jag åt mannen att vi absolut måste föra maten till katt- och hundhemmet. Genast!
Jag måste nog fila på min förmåga att lura mannen. Han såg förbryllat på mig en stund. Sedan log han genomskådande:
"Det är nog bäst att jag för maten dit ensam" Hmpf!!
Längst in i skåpet hittade jag också en förpackning med kattungemat.
När jag skulle kolla om kattmaten var datumstämplad märkte jag vad den enligt förpackningen innehåller: bitar med Lamm/Kattunge!!
Och då enbart 4% lamm i biten....
Kannibalkatterna och jag önskar er en fin fredagskväll :)
Ann-Mari
Snedstrecket betyder nog att maten är för kattungar. (hoppas Jag)
SvaraRaderaPrecis soma jag! Lutar panna mot panna och frågar "Är du lycklig, Blackie?" Men hur många katter har du egentligen?? Nya ungar..?
SvaraRaderaOch så glömde jag att säga att Hellun ja MIsun uudet tuulet finns inte längre.. Vuodatus kaatui. Nu är vi Kahden Naisen Loukussa :)) Hälsa alla kattarna ! Säker på att de får tillräckligt med kärlek i er hushåll !
SvaraRaderaJag pratar oxå med mina katter, och de svarar! Särskilt honkatterna brukar jag kunna konersera med. Vår älskade burmahona (som dog för 7 år sedan) och jag kunde prata om vad hon ville ha, om det var mat, vatten, bus eller kel... Med bengalhonan så handlar det mest om att hon klagar på att jag inte behandlar henne som jag borde... Jag har lite dåligt samvete för bengalen och abessiniern nu eftersom burmahanen äter specialmat för sin inte längre existerande diabetes (men veterinären vill att vi fortsätter med dieten för säkerhets skull). Eftersom han dels ska ha tillgång till maten jämt och vi dels måste ha koll på hur mycket han äter så får han nu bo i sovrummet och de andra katterna bor i resten av huset. Det innebär att han sover med mig och de andra katterna får sova med barnen. Jag oroar mig för att jag ska tappa min kontakt med dem och att de inte ska få tillräckligt med kel och kärlek. Så ibland överger jag sängen, mannen och burmahanen, och sover i soffan med de andra katterna... Crazy cat lady... Och en liten kattunge skulle inte alls sitta fel, men de skulle inte få äta den där maten... ;-)
SvaraRaderaGör man kattmat av kattungar? Hoppas Aurora har rätt.....men vad vet man?
SvaraRaderaNämen. Sitter här med rynkad panna. Vad menar de? Lamm äter ju inte kött och kattungar äter ju inte sina likar. Äckligt!
SvaraRaderaMen du, du kan inte ersätta döttrarna med katter. ;)
Tänkte på att det är lite lustigt att vi frågar djuren om de får tillräckligt med kärlek, i stallet säger de till av barnen ska ge hästarna kärlek. Men vi då? Vi
människor?
Kram