Ibland är det enkla det svåra

Mannen och dottern kom helskinnade hem igår. Skönt att ha dem hemma. Skönt att trängas i soffan, istället för att ha den helt för sig själv. 

Det minsta projektet jag pysslade med medan de var på resa var att måla två nya tavlor till vardagsrummet. Kände att "Horses & Cowboys"-perioden nu kunde vara över. De tavlorna blev aldrig riktigt som jag hade tänkt mig.

Som tur är får man taveldukar väldigt förmånligt, så man kan kosta på sig att måla nya och byta ut dem ofta. Om man har inspiration till det alltså. Och tid.

Jag har länge fascinerats av de abstrakta moderna tavlorna som man ofta ser i möbelkataloger och i möbelaffärer. Ofta väldigt enkla, med enbart två olika färgfält.  Jag har aldrig förut målat något som inte föreställt något, men det ser ju inte så svårt ut.

Att måla avskalat ser nog lättare ut än vad det är, åtminstone för mig. Svårigheten låg främst i att få det att se färdigt ut. Och när jag tvivlade på det, började jag bearbeta och lägga till allt jag mindes att jag sett på tavlor och sedan var det svårt att veta när jag skulle sluta.
Det absolut roligaste var att bre på färg med målarkniv. Att våga förlora kontrollen över resultatet. Att inte låsa sig, utan komma ihåg att blir det pannkaka av alltihop är det bara att måla över (nu kanske det blev pannkaka ändå, men den här pannkakan kan jag leva med).

Vi har ett ganska speciellt "kyrkfönster" i vardagsrummet (vi bor i huset som mannens föräldrar har byggt). Kyrkfönstret kunde vara aning utmanande för en person med strikta inredningsåsikter, men för oss är det ett precis passande avbrott i  det konventionella. Nu beslöt jag att ta upp en av färgerna i fönstret, och det blev turkost.
Orden betyder egentligen ingenting. Det var bara sådana här "inne-ord", som skramlade till i huvudet när jag kom på att jag kunde lägga till ord och sedan funderade över vad jag skulle texta.

Först senare slog det mig att jag kanske måste förklara orden, och då skulle det ju låta fint om de hade en djupare mening. Jag tog ett par steg tillbaka, stödde hakan i handen och sa "hmmm??"...sedan märkte jag att tanken bakom förstås var "vår stig är en resa"...

Jag tycker om associationerna till medelhavet jag får av turkosa nyanser. Problemet är bara att jag fick den här inspirationen för sent på året...nu borde jag ha höstfärger, snudd på julfärger...

 Önskar er alla en fin början på veckan!