Real Life - semesterhistorier

I veckans Real Life-utmaning funderar Yohanna över semesterminnen och vad som kan finnas bakom den glättiga fasaden. Jag grubblade till och kom fram till att detta inte var ett lätt ämne för mig...dels är jag rätt ärlig med hur semestrarna har varit och använder sällan så väldigt mycket superlativer och dels är jag den sortens människa som inte gör mig så stora förväntningar. Jag blir hellre positivt överraskad - och det är ju rätt lätt om man börjar med ganska låga förväntningar - än besviken. Men alltid finns det något i bagaget...

En liten sak som ibland retar mig ännu. även om jag blir full i skratt när jag tänker på det, är en episod som hände när jag och min amerikanska väninna tågluffade två månader i Europa. Vi kom väldigt bra överens, fastän vi nyss lärt känna varandra, men efter en månad av budjetluffande, kalla duschar, sovplatser på båtdäck och bärande av en tung ryggsäck kom bådas våra nerver lite upp till ytan och vi blev osams. 

Det tråkiga var att vi blev det samma dag vi skulle besöka en av resans höjdpunkter: Akropolis. Vi stred inte, slutade bara prata och surade. Vi gick ifrån varandra, men måste ändå hålla den andra under uppsyn, för detta var långt innan mobiltelefonernas tid och hade vi gått helt separat hade vi nog aldrig hittat varandra igen. 

Efter att ha strövat runt där bland ruinerna hela dagen och hummat för sig själv, väl medveten om att det fanns massor av saker man skulle ha velat dela med den andre, började vi båda söka oss till busshållplatsen. Utan ett ord stod vi några meter från varandra. När bussen kom skulle jag kliva på, men av någon anledning smällde busschauffören fast dörrarna precis framför näsan på mig. Det fick min väninna att börja gapskratta, vilket gjorde att jag började gapskratta...sedan skrattade vi så att vi grät och så skrattade vi igen. Sedan vilade vi upp oss på ett litet grekiskt hotell ett par dagar och resten av resan var vi bästa vänner.

Imorgon skall jag visa ett resemål som verkligen var över förväntningarna, och ett som var under - ja, det är tydligen ändå möjligt...

Tack Yohanna för att du utmanar till att visa verkligheten. Hur roligt det än är att läsa bloggar, kan man nog lätt få lite prestationsångest av en del som verkar vara så vita, vackra och välstädade jämt.