Vidga sina vyer

På söndagen tog mannen och jag och våra vänner en geocaching-dag. Man skulle kunna tro att vi noga planerar vart vi far, men så är inte fallet. Det som avgjorde att vi skulle söka oss till Nykarleby var att vi på midsommaren fick tips om att man får väldans goda hamburgare där! Anu gjorde snabbt upp en körrutt och vi gav oss iväg. 

Vid Nykarleby Jernväg i Kovjoki stötte vi på en ny sorts utmaning. Cachen var en Letterbox-gömma. Utifrån ett brev skulle man lista ut var gömman fanns. Vi trodde det var lätt, det fanns så många uppenbara gömställen..men vi bedrog oss och tolkade fel. Efter en timme, när vi redan givit upp, fick vi en ledtråd och då hittade vi den! Det är alltid retligt när man inte hittar gömmorna! Människan drivs av en önskan att lyckas...

Vid Döbelns minnesmärke

Ibland är det som först ser ut att vara "som att leta efter en nål i en höstack" helt enkla gömmor. När GPS:en säger 4 meter norrut tittar man ditåt och ser var man själv skulle gömma, och där är den för det mesta. 

 Vy över Nykarleby kyrka, fast mannen är upptagen med GPS:en...

Vår tajmning var perfekt. Halv fyra öppnade Pedro "Wärdhuset" och då gled vi in. Vi blev inte besvikna. Hamburgaren blev en god tvåa efter Skataburgaren, som fortsättningsvis är den godaste i världen. När vi tackade och berömde maten nickade Pedro lojt och sa: "Pedro e Pedro". Att ha yrkesstolthet och vara kock är en bra kombination

 Vi hade som mål att få fyra olika sorters gömmor loggade. Traditonella gömmor, multi-gömmor (var man får ledtrådar från flera gömmor), letterbox och gåta. Gåtan hade att göra med Topelius. Vi räknade fel  och fick fel koordinater, vilket resulterade vi att vi körde in till Topeliusmuseét på Kuddnäs flera gånger, irrade runt, suckade och körde iväg. Undrar vad de tänkte om oss ifall de kikade ut genom fönstren...

Medan de andra slet sig i håret, hann jag se mig omkring. Min plastsvärfar pratar ofta om en fin-släde som de förr använde för att ta sig till kyrkan vintertid, som på Vörå-dialekt kallas tjibicko och jag tror att jag nu hittade en...

På hemvägen vek vi av till Grissleörens hamn och jag fotograferade havet i motljus.

Sedan vek vi av till Fäboda vackra strand. Här fick vi loggat ytterligare en typ av gömma; nämligen en Earth-cache. Man skulle fotografera sig på en viss punkt och sedan räkna ut när man torrskodd kan gå över till Sverige, förutsatt att landhöjningen fortsätter som nu. Vi kom fram till att det blir i början av 5000-talet, alltså är det ingen utflykt vi behöver planera...

Om vi hade haft magiska krafter hade vi kunnat trippa över till grannlandet på solbryggan som glittrade lockande...

Det var ingen dans i Ytterjeppo danspaviljong, men vi var glada ändå...