Hastverk

Jag blir alltid väldigt entusiastisk och energisk när det blir varmt och man kan vara ute utan att frysa. Man går omkring och hummar och planerar och köper de första blommorna. Sedan övergår vanligtvis euforin i ett lugn, när de minsta saker kan vara tillfredsställande. Som att nypa bort vissna blommor, tugga på ett gräslökstrå eller bara slå sig ner på trappan en stund.

Sommaren tog sådan tid på sig att komma igång i år, att euforin övergick i misströstan, nästan ett vemod. Och jag som inte vill höra på olyckskorpar som känner att de måste berätta att efter midsommaren är sommaren slut, för jag tycker att midsommaren är en början på den riktiga sommaren, kände i år lite angst inför detta. 

Nu blev det äntligen sommarväder, men det känns som om energin att börja med större projekt är borta med vinden. Trots det blir jag rastlös, vill tillverka något, ändra något eller förfärdiga något. När jag blir rastlös har jag inte tålamod, då skall något ske med en gång. 

Hartwall gav ut sin Long Drink (Lonkero) i en charmig retroflaska i år. Flaskan är för söt för att pantas, så jag strök på lite pastellfärger på de tre jag hade. Det kliade så i fingrarna att jag inte hann leta upp en bra pensel, utan strök på med en som var sträv av gammal färg. Nu låtsas jag att den ojämna målytan var avsiktlig. Knöt ett linsnöre om flaskhalsen och så var det klart.

Om pastellfärger passar in hos oss? Nee-ej...men de passar ihop med sommaren...och sommaren passar ihop med mig!