Haha. Katter är härliga djur. Man tror att man har övertaget men så visar de att så inte alls är fallet. Jag ska vara tacksam som får bo i kattens revir... :) Vilken kul vers du hittat på :)
Hahaha, så sant, så sant! Vi för en ständig kamp med våra katter om köksbord och köksbänk... Egentligen förbjudna områden, men de hittar alltid på sätt att ta sig upp utan att vi märker det... Och blommor går inte alls, de försvinner direkt och dyker sen upp i gröna, granna kattspyor...
Ha ha. Ja katter är ett släkte för sig, väldigt personliga har jag fått förstått.
Hälsningar Yohanna som skickar med en länk om du skulle bli sugen på att hänga på: http://yohannailaspalmas.webblogg.se/2012/june/real-life-x-alders-kris.html
Ja se katter! Bra vers, träffas kattens lynne perfekt!
En av de katter jag haft var väldigt mycket min katt. Framför allt var jag HANS människa. Och de pojkvänner jag hade hem (det här var i ungdomsåren när jag precis hade flyttat hemifrån) gillade han aldrig. Utan undantag välte han ut vasen när jag hade fått blommor, han pressade sig ner i soffan mellan oss, tassarna mot killarnas lår och så tryckte han bort dem. Ofta hördes svordomar från hallen när de skulle gå, för då hade katten stoppat pingisbollar och annat smått och gott i deras skor. Vem säger att katter inte kan prata?!
Haha. Katter är härliga djur. Man tror att man har övertaget men så visar de att så inte alls är fallet. Jag ska vara tacksam som får bo i kattens revir... :) Vilken kul vers du hittat på :)
SvaraRaderaHahaha, så sant, så sant! Vi för en ständig kamp med våra katter om köksbord och köksbänk... Egentligen förbjudna områden, men de hittar alltid på sätt att ta sig upp utan att vi märker det... Och blommor går inte alls, de försvinner direkt och dyker sen upp i gröna, granna kattspyor...
SvaraRaderahan är nog så ljuvligt söt!!
SvaraRaderaha de bra!
susanne
Kära nån, att du inte ens kan stava dina katters namn ;)
SvaraRaderaVi andra skriver, Bobbo och Niisi.
Fast de kan ju ha många olika namn iofs ;)
Med Vänliga hälsningar,
Ale <3 :3
Ha ha.
SvaraRaderaJa katter är ett släkte för sig, väldigt personliga har jag fått förstått.
Hälsningar
Yohanna
som skickar med en länk om du skulle bli sugen på att hänga på:
http://yohannailaspalmas.webblogg.se/2012/june/real-life-x-alders-kris.html
Ja se katter! Bra vers, träffas kattens lynne perfekt!
SvaraRaderaEn av de katter jag haft var väldigt mycket min katt. Framför allt var jag HANS människa. Och de pojkvänner jag hade hem (det här var i ungdomsåren när jag precis hade flyttat hemifrån) gillade han aldrig. Utan undantag välte han ut vasen när jag hade fått blommor, han pressade sig ner i soffan mellan oss, tassarna mot killarnas lår och så tryckte han bort dem. Ofta hördes svordomar från hallen när de skulle gå, för då hade katten stoppat pingisbollar och annat smått och gott i deras skor. Vem säger att katter inte kan prata?!
Kram
Så underbar! ♥
SvaraRaderaPrecis som en katt ska vara.
Vad jag förbannar att jag är allergisk och inte kan ha en hel hög här hos mig... :-(