Rom: klimax och antiklimax

Vatikanenmuseét. Undrar hur många år man skulle få tillbringa där för att hinna se allt?? Alla detaljer, inte bara i konstverken, utan runt dem, i interiören...

Klädmodet står stilla i Vatikanen...liksom grundstenen för det manliga modet, Schweizergardets motto är: Tapper och Trogen (Acriter et fideliter). 

                               Motto: Tapper och trogen (Acriter et fideliter)

Som vanligt fängslades jag mest av kvinnorna i konsten. Tjejerna och jag uttryckte vår förtjusning över det sunda kvinnokropps-idealet, som syntes tydligt i såväl statyer som  tavlor. Runda kvinnliga former, små putmagar (pömppis:ar, som vi kallar det) och fylliga lår.

Vissa konstverk tilltalar mig mer än andra. Om det funnits en bänk framför denna kvinna, hade jag satt mig ner och försökt lista ut vad hennes uttryck och kroppsspråk säger...

Vatikanen är en enorm, liten stat. Enorm med tanke på allt som ryms på det lilla området.

Detaljer i ett marmorgolv.

Pigg turist.

Detaljer i ett tak.

Vy över en av parkerna. Fönstret erbjöd välbehövlig frisk luft.

Tyvärr måste jag säga att Sixtinska kapellet var en anti-klimax. Efter att ha gått runt i museet i 4 timmar och skyltarna innan alla rum/avdelningar gav möjligheten att skippa det och gå raka vägen till Sixtinska kapellet eller gå igenom det och sen vidare till nästa rum, som erbjöd samma valmöjlighet, hade förväntningarna byggts upp något.


I Sixtinska kapellet, påvarnas egna kapell, var det för mycket folk, för mycket prat, skratt och stampande. De otaliga vakterna gjorde det inte bättre när de gick runt och halv-hjärtat men högljutt ropade: "no photos" och "silence please". Det hade nästan en motsatt effekt. Kamerablixtarna bländade och sorlet bara steg. Läste att fotograferingsförbudet gäller tills 2019. Tills dess har det japanska företag som restaurerat freskerna ensam-rätt på alla fotografier. Antar att det var därför som vakterna var så nonchalanta med att förhindra fotografering.
Tanken på arbetet Michelangelo lade ner är ändå hisnande...liksom freskerna är fantastiska om man studerar dem i en konstbok...

Paus i Vatikancafét (det finns en orsak till de finurliga minerna, skall kanske avslöja den efter att Alexandra blivit konfirmerad...)

Nästa dag hade vi tur med vädret. Det började regna när vi var på väg till Panthenon - alla gudars boning. Det fullkomligen öste det ner. Perfekt tajmning - för enligt turisthadboken skall man gå in i Panthenon just när det regnar. Då strilar regnet ner genom öppningen i taket och rakt ner på det vackra marmorgolvet. Det låter ju kanske inte så märkvärdigt och vanligtvis har orden "regna in" en negativ ton...något man till varje pris vill undvika...
...men när man står där och tittar upp försvinner nojset, trängseln, lukten av blöta ytterkläder och för mycket parfym och man upplever en stillhet och en kontakt med något större. Resans absoluta klimax för sinnet.

Här finns känslan i tavlan av Adams skapelse, den som inte infann sig i Sixtinska kapellet. Vi fotograferade, men som äldsta dottern sa: den här känslan kan ingen fånga upp på bild. Gudomlig!

Händerna är dock knäppta bara för att försäkra väskan , inte av hänförelse, fast det ser ut så!

Och så den typiska turistfällan. Vi var medvetna om att undvika sådana här utklädda romare, men min man sa att vi bör upprätthålla våra traditioner och "utsätta oss för" åtminstone en turistfälla! Denna fotografering kostade oss 10  euro, men vi fick många skratt för den summan...