Real Life: Påsktraditioner

Yohanna i Las Palmas´ Real Life uppdrag handlar denna gång om påsktraditioner. 

Hur firar ni påsk?
Några speciella traditioner?
Det verkar som om maten är det viktigaste inslaget i det mesta vi gör, så även på påsken äter vi.  Det är väl den starkaste traditionen vi har. Men vi har inga måsten när det gäller maten. Som goda finländare har vi alltid en reva med memma. Mannen gillar memma med vaniljsås, jag äter lite memma och inser igen varför jag aldrig längtar efter memma någon gång under året, och flickorna avskyr den bruna sörjan.

När det gäller traditioner är vi nog lite där i det där ingemanslandet mellan att ha halv-vuxna barn och få barnbarn. På samme ställe man var från att man själv blev vuxen och till att barnen kom. Påsken är en så kort tid, och det mesta av det roliga är med barnen.

När de var små tog vi ut allt av det. Precis som jag minns att vår mamma gjorde med oss. Om det inte var så, utan jag bara bildat mig en sådan uppfattning baserat på något år som fastnat i minnet, hoppas jag att mina döttrar kommer att uppleva samma minnesförvirring, och minnas att vi alltid gjorde allt möjligt roligt på påsken! Att måla påsk-ägg var viktigt. Och att göra annat pynt. Fjädrar på björk- eller videkvistar. Och naturligtvis att klä ut sig till påsk-häxa och gå runt i grannskapet. 

Klart man kunde fortsätta med dessa traditioner även med tonårsbarn...förutom att de skulle klä ut sig som påskhäxor och gå och knacka på hos grannarna då...det vore lite märkligt, kul - men märkligt.

Några traditioner från din barndom vs. som du hittat pâ själv?
När jag kom hem från Amerika förde jag med mig traditionen med att leta påskägg i trädgården. Då hade jag inte egna barn, utan det var syskonbarnen som fick springa runt med korgar och leta chokladägg. För att alla skulle få lika, oavsett ålder och kvickhet i benen, tejpade vi fast fjädrar i olika färger på äggen. Varje barn hade en fjäder på sin korg också, så visste de vilka ägg de skulle plocka. Denna importerade tradition fortsatte jag med egna tjejerna, men slutade för ett par år sedan. 


Vad tycker du om traditioner?

Jag tycker om traditioner. Men jag vill ändå inte att vi låser oss vid traditioner, och alltså inte kan ändra dem om vi vill. Jag tror att det ger en sorts trygghet åt barn om man har lite traditioner. Och en positiv förväntan.

Påskminnen?

Helt spontant kommer ett par minnen till mig. I USA får små flickor nya festklänningar till påsken. När de gick till kyrkan var de sedan uppklädda till tänderna i klänningar med tyll och rosetter, handskar, hattar, handväskor och vita klackskor. Och lyckliga leenden från öra till öra. Första gången jag såg min dåvarande styvdotter i sin nya påskdress påminde hon om den sittande prydnadsdockan min farmor hade, som man inte fick röra.

Ett annat minne är påsktupparna i styrox min mamma målade. De var färgranna och snygga, och jag minns att jag var förundrad över hur hon kunde göra något så vackert. Jag minns också att vi sedan lekte med dem, men jag minns inte om vi gjorde det med eller utan lov...

Det var också mamma som lärde oss dekorera påskägg med hjälp av stearin och karamellfärg. Jag har förstått att det är ett hantverk från Ungern, och om ni googlar "Hungerian easter eggs" ser ni hur de såg ut, eller kunde ha sett ut. Jag hade faktiskt tänkt göra det i år, men tiden räckte inte till...


Och så minns jag när mina döttrar var små och rundkindade och jag fick måla röda kinder och fräknar åt dem, och knyta vackra förkläden på dem innan de gick för att vara påsktroll, som man säger här i Karleby...