Real Life

Det finns inget sätt för mig att skriva detta på utan att 1) Jag framstår som en självgod och enligt egen utsago helt förträfflig person och 2) Mannen framstår som en latmask...
Men Yohanna utlyser mera Real Life i bloggarna och det uppskattar jag, så jag ger mig in på utmaningen att beskriva arbetsfördelningen i hemmet (som består av mig, mannen och två tonårsdöttrar)

Notera att både mannen och jag arbetar heltid. Och det att jag ändå gör det mesta i hemmet skall absolut inte uppfattas som kritik till hemmafruarna, jag hade inte heller tid att ligga på soffan och äta praliner när jag var mammaledig...dessutom behöver jag väldigt lite sömn.

Det jag gör i hemmet:
-städar (allt förutom tjejernas rum, där damsuger jag ibland och storstädar ca två gånger per år)
-byker, byter sängkläder, stryker och viker (med hjälp av tjejerna) allt byke
-sköter all markservice för katterna (utfodring, städning av kattsandlådor - vi har 5 stycken)
-sköter trädgården, växthuset och det avskyvärda krattandet
-klipper gräset (9 gånger av 10)
-skottar snö (9 gånger av 10)
-trimmar diket (10 gånger av 10)
-sköter all "logistik" (läkartider, skolkontakt, födelsedagar, julkort)
-sköter om allt tjejerna behöver (kläder, skolmaterial, hobbymaterial etc)
-bakar
-pyntar och stylar
-driver företaget "mammataxi"
-sköter all vardaglig eko-sortering
-städar akvariet (som jag inte heller den här gången ville ha, eftersom det av någon anledning aldrig uppnår det där "fungerande ekologiska systemet som sköter sig själv", som mannen förespråkar)

Det mannen gör:
-lagar mat (8 gånger av 10, men han kommer också hem från arbetet före mig och mat är en sak mannen är intresserad av)
-klipper häcken (1 gång per år)
-byter däck på bilar och cyklar (vinterdäck till cyklarna efter påtryckning)
-tankar bilarna (Jag avskyr att tanka bilen. Jag fick körkort på den tiden när servicestationerna hade unga killar som kom ut springande för att tanka åt en!)
-matar hunden
-klipper djurens klor (efter påtryckning)
-lägger på den automatiska bevattningen i växthuset
-betalar räkningar


Utöver det borde mannen städa i sitt garage (det gör han om jag hjälper till) och så borde han tvätta fönstren på utsidan (det gör han inte)

Diskmaskinen fyller mannen hälften av gångerna och jag den andra hälften. Tjejerna tömmer den hälften av gångerna. De kan inte fylla den, eftersom mat förvandlas till äckliga matrester sekunden efter att man sagt "Tack"...

Fint, tänker ni kanske, arbetsfördelningen kring diskmaskinen fungerar åtminstone! Det finns en skillnad; när jag fyller diskmaskinen torkar jag av alla ytor i köket, putsar den keramiska spisen, torkar fläkten, diskar sådant som bör diskas för hand, tvättar diskbänken och kastar ut soppåsarna på verandan (precis mitt framför dörren, så att jag tror att mannen skall snubbla på dem och bära dem till soptunnan, men han är skicklig och kliver över dem). När mannen fyller diskmaskinen gör han just det - och lägger disk som skall diskas förhand i blöt i diskhon.

Handlar mat gör vi båda och ofta tillsammans. Och så renoverar vi tillsammans.

Jag hoppas att jag inte låter alltför bitter, för det är jag inte. Jag gör mycket för att det är så mycket jag gör bäst och snabbast, och för att jag inte orkar tjata, och mest för att jag är den med kortast tålamod. Mannen kallar mig ibland "den lilla röda hönan" som i fabeln alltid utbrast -"då gör jag väl det själv då". Om jag ber honom göra något skall det naturligtvis hända med en gång.

För det mesta gör jag allt detta bara av farten, lite som visans kungens lilla piga, som har ett strålande humör oavsett allt hon gör. Ibland blir jag trött och då förvandlas jag till martyr (inte martyr utan marttyyyr!!!), men det hinner jag numera inte vara länge innan tjejerna kommenterar det med uppmaningen -"sluta vara martyr, be om hjälp"...det vill jag ju inte, envist intalar jag mig att resten av familjen plötsligt får en uppenbarelse och börjar se saker som behöver göras, utan att jag måste säga till. (Och så motsätter jag mig formuleringen be om hjälp - vad, om du damsuger så gör du mig en tjänst?, är det så du ser det?).

Nu filar jag på konsten att vara martyr utan att det upptäcks innan man hinner utöva själva grande-finale-martyrskapet, med kastande av byk-korgar* och hela repertoaren...ironi är jag en hejare på redan, det kanske märks?

Men mest är jag, trots arbetsfördelningen och allt, och i "real life" lycklig!

Och jag får en liten uppskattande klapp på baken av Mannen nu som då (skämt)


*jag har kastat en bykkorg i väggen en gång när jag blev riktigt arg, men det räckte för att mynta uttrycket "när mamma är arg kastar hon bykkorgar