Jag blev plötsligt påmind om hur mycket jag saknar..

...att läsa barnböcker.

Jag saknar att gå bland bilderböckerna på biblioteket och bara njuta av den varma positiva känslan böckerna med björnar, gungor, ankor och metspön på pärmen förmedlar. Att läsa högt med en varm liten dotter på var sida om mig. Boken vinklad så att alla ser.

Jag blev påmind om detta när jag i morse på radion hörde ett citat från en bok jag älskade att läsa högt ur när tjejerna var små. Texterna är rara, men har djup och mening, precis som Astrid Lindgrens texter, och bilderna är detaljrika och vackra. Boken heter "Vad som än händer" och är skriven av den väldigt begåvade och produktiva författaren Debi Gliori.

Jag hörde bokens slutord citerade på finska och reflekterade över hur vackert det var översatt. Boken är också väldigt bra översatt på svenska. Slutorden är just sådana att när man läst klart, drar man en djup suck av välbehag, sväljer lite och blinkar bort glansen i ögonen...

Liten sa:

”Men vad händer när vi är döda och borta, kommer du att älska mig då, lever kärleken vidare?”
Stor höll Liten intill sig medan de såg ut i kvällsmörkret, på månen och de klart lysande stjärnorna.

"Titta på stjärnorna, Liten, se så de lyser och glittrar. Det var längesedan somliga av dem dog. Men de lyser fortfarande på kvällshimlen, för du förstår, Liten, likt stjärnljus dör kärleken aldrig”

(Small said “but what about when you’re dead and gone, would you love me then, does love go on?” Large held Small snug as they looked out at the night, at the moon in the dark and the stars shining bright. “Small look at the stars – how they shine and glow, but some of those stars died a long time ago. Still they shine in the evening skies. Love, like starlight, never dies”)

Med detta önskar jag er en fin fredag! Krama om stjärnorna i ert liv :-)