onsdag, oktober 26, 2011

I den stora ofredens spår

Söndagens geocaching-tur tog oss till trakterna Kronoby - Edsevö - Ytteresse

I Kronoby fungerade mellan åren 1673 - 1704 Cronoholmens skeppsvarv på Jouxholmen. Här byggdes under den tiden 67 fartyg för det svenska amiralitetets räkning. Verksamheten lades ned, dels på grund av att man började använda ekvirke till skeppsbygge och dels på grund av de oroligheter som uppstod i samband med den stora ofreden. Att det som finns kvar av Cronoholmens skeppsvarv nu ligger mitt i skogen beror på landhöjningen, som i Österbotten ännu är 8-9 mm per år.

Även i Hospitalkullens historia finns starka spår av den stora ofreden. Hospitalkullen vid Korpholmen byggdes som spetälskehospital 1628 och inhyste ett trettiotal insjuknade. På 1700-talet minskade fallen av spetälska, men under den stora ofreden var det många som insjuknade psykiskt, eller förlorade förståndet - som man sa, av de pinor de utsattes för av ryssarna. Då fungerade Korpholmen som "mentalsjukhus". Sjukhuset bestod av 3 hus utan uppvärming med små celler för de intagna. De som ansågs farliga var kedjade i sina celler. I Kronoby lär det ännu leva kvar ett talesätt om högljudda personer: "de ropar som dårarna på Korpholmen"

Även om själva letandet efter geogömman alltid medför lite iver och spänning, blir man både ödmjuk och tacksam när man besöker dessa platser. Ödmjuk inför eländet människor utsattes för, och tacksam för att man lever idag.

Det fanns andra saker än ryssarna som satte skräck i byborna på 1700-talet, vargen nämligen. Vi hittade en gömma vid den väl bevarade Varggropen i Ytteresse. Varggropen är kallmurad någon gång i slutet av 1600-talet och är kulturmärkt.

Riktigt så gammal är inte Stortallen i Pedersöre, men nog gedigna 200 år. Tallen får representera livkraften och den sega viljan vi Nordbor besitter, och då måste man bara krama den.

Vi kom till dagens slutmål precis innan det började skymma. Grillkåtan vid Skrattlas är den största och mysigaste grillplatsen vi har hittat hittills. Den torde ägas av ett jaktlag.

Även i dessa trakter finns påminnelser om människornas flykt undan kosackerna under den stora ofreden. Fastän Skrattlas låg långt från bebyggelsen, blev folk även här dödade av ryssarna. Det finns en minnes-sten för en familj som blev ihjälslagen när de gömt sig i sin strandbastu. Inskriptionen lyder:

"Fiende hand, härjat land
Kvinna, Barn och Man
Här i lågor Döden fann"

Av allt traskande blev vi hungriga, och så snart vi hade en bra glöd, radade vi korv och bröd på grillen.

6 kommentarer:

  1. Geocaching verkar vara väldigt roligt. Så mycket kunskap som man också tycks få samtidigt, historisk och konstfull. Vilka fönsterglas! Sagolika....
    Att vandra på stigar där andra har gått och levt innan oss gör en ödmjuk och tacksam. Vi har det så väldigt bra i jämförelse med dem.

    Kram
    Karin

    SvaraRadera
  2. Spännande att utforska det gamla det historiska..Fundera över, vad som varit förr och hur det såg ut..fina bilder..Kram Karina

    SvaraRadera
  3. Historian är full av blod och elände, skönt att det inte ser ut så för oss just nu. Men i världen verkar det alltid vara något ställe som har det likadant, eländet byter bara geografi... Bra att du påminde mig, jag vill ju få familjen att börja geocacha....

    SvaraRadera
  4. Oooh, vilka underbara coachingpromenader! Jag hade stannat kvar vid det vackra fönstret och sen bosatt mig i timmerhuset. Så hade det fått bli!
    Agnetakram

    SvaraRadera
  5. Intressant och fina bilder!

    Hoppas att allt är bra!

    Kram

    SvaraRadera

Tack för att du skriver ner dina tankar om detta :)